Mayro skrev:Iö.. Så där säger du bara för du skall börja bygga dipoler i stället...

Nä-hä-hä-hä-du!
Och ja, det var papprena det handlade om, inte högtalarna. Men man vet aldrig...
Dipoler har jag faktiskt byggt, men tyckte de fungerade anständigt först i utomhusmiljö (och inte ens då egentligen...), så jag lade ned det. Men du får gärna bevisa mig ha haft fel!
När dyker vi upp?
Vh, iö
----------------------------------------------
PS.
Jag har, appropå dipolbyggena, gjort några kul specialbasar också. De hade omkopplingsbara spridningsmönster, för att kunna anpassas optimalt till
alla tänkbara rum, och till
alla tänkbara sidosystemhögtalare (även både horn och dipoler).
Blev helt fenomenalt bra

,
men bara till just sådana högtalare

,
och dessutom blev den stor...
Dock rätt platt.
Kan tillägga att uttrycken "lådor" och "lådhögtalare" är rätt olämpliga eftersom de inbegriper en förenkling som tycks innehålla antydningar om speciella ljud (färgningar) från högtalaren.
I verkligheten är det dock som så, att man kan göra lådhögtalare vars "lådljud" är helt icke-existerande. Allt handlar om hantering av ståendevågor och reflexioner från lådans inre. Det skiljer uppskattningsvis mer än 200 ggr mellan olika högtalare som använder slutna- eller basreflexkabinett, därvidlag.
Och nu kommer det verkligt lustiga: Att göra dipoler som saknar "lådljud" är däremot MYCKET svårt.
De brukar bete sig tämligen färgat med avseende på "kvardröjd energi" (reflexer och resonanser), av enkla fysikaliska orsaker. I princip kan man säga att dipolhögtalares bakvåg alltid är ett precis dubbelt så stort problem som kantreflexerna från en lådhögtalare (hmm, nu använde jag själv begreppet...). Jag pratar inte om reflexer från rummet nu, utan det gäller alltså även i utomhusmiljö. Felen läggs nämligen på varandra, och bakvägen beter sig lite förenklat som en "extra" kantreflex.
En annan orsak till att de flesta dipolhögtalare låter så färgat är att de ofta är platta, det vill säga är strukturellt svaga och drabbas illa av resonanser.
I dessa hänseenden är i regel elektrostater väsentligt bättre än dynamiska dipoler, tack vare att elektrostaterna har ett
lätt membran, ergo ger mindre reaktionskrafter, samt att membranet är
stort, ergo att bakvägen drabbar skapligt lite, eftersom direktiviteten är hög och bakvägen således får svårt att kröka sig så att den når kanten med signifikant energi, varför även mindre ljud tar sig "runt hörnet".
.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).