Perceived pitch är ett väletablerat begrepp inom både psykoakustiken och
audiologin. Det används för att man skall kunna skilja mellan vilken pitch
(tonhöjd/frekvens) något faktiskt har, och hur det uppfattas.
I normalfallet är percieved pitch praktiskt taget identisk med faktisk pitch.
(Och bedömningen kan lite förenklat göras efter hur man sorterar in upp-
levd pitch i ett harmoniskt sammanhang.)
Men det finns några intressanta avvikelser hos den friska hörseln, och en
hel del exempel på grava avvikelser hur sjuka hörslar.
Jag har studerat percieved pitch-fenomen rätt mycket under flera år, och
spännande saker händer definitivt i hörseln...
Vh, iö
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Hittade ett inlägg värt att besvara:
petersteindl skrev:chrisss skrev:Almen skrev:IÖ blandar också ihop matematik och musik!

Det tycker jag är ännu värre!
IngOehman skrev:Det är lite som att prata om ett matematiskt problem
och tappa bort sig, för att man hela tiden blandar in
hur den miniräknare som man använder för beräkningen
fungerar! Men den har inte med saken att göra.
Så om han tror att matematik och musik är samma sak så tror han också att hjärnan fungerar som en miniräknare.
Nå, tror Richard och petersteindl att IÖ tror att matematik och musik är samma sak?
Fascinerande hur man (Richard & Peter) kan missförstå och tolka något så fel. (Miniräknarexemplet)
Det är ju uppenbart att liknelsen inte betydde det ni påstår/tror.
Nej, jag har inte missförstått.
Det är möjligt, men dina formuleringar där du förvrängde det jag skrev,
gör att det ser ut som om du ville få andra skulle göra det. Det tycker jag
var lite onödigt.
Vad jag skrev var ju bara att den inre beräkningen är av liten betydelse då
de faktiska begränsningarna sitter tidigare i kedjan, närmare bestämt i det
som skulle kunna sammanfattas som örats "elektromekanik" (som förvisso
inbegriper en hel del nervceller).
- - -
Men jag påpekade ju också en annan viktig faktor, nämligen att det är mer
eller mindre omöjligt att bedöma om man hör skillnad mellan två olika hög-
talarplaceringar om man undersöker saken fel. Närmare bestämt genom att
själv flytta högtalaren och sedan lyssna igen. Dels är det nästan omöjligt
att skaffa sig exakt samma fysikaliska förutsättningar för lyssningen, men
ÄVEN om man skulle lyckas göra det så kommer ju minnet att arbeta med
olika bakgrundsförhållanden.
En sådan uppställning kan ge nollresultat, trots att man i en lite bättre
uppställning av samma grundexperiment plötslig kan uppfatta skillnader
som är mångfaldigt större än detektionströskeln!
Kort sagt - örats potential är god, Hjärnans signalbehandling är i sig helt
irrelevant (den kan betraktas som en svart låda, med avseende på denna
fråga), minnets funktioner däremot kan spela lyssnaren stora spratt! Sär-
skilt i kombination med svårigheterna att hålla förutsättningarna stabila.
petersteindl skrev:Analogin är i grund och botten missvisande.
Inte alls. Den pekar på vad problemet ligger, och det ligger inte i mini-
räknaren (som inte är flaskhalsen) i fysikfallet, och inte i hjärnans (signal-
bbehandling i musikfallet (som inte heller är en flaskhals).
petersteindl skrev:Analogin IÖ gör är gentemot den inre signalbehandlingen. Jag vet mycket väl att den inre signalbehandlingen inte är identisk från fall till fall...
Bra! Jag har inte skrivit att du inte vet det. Jag har bara påpekat att det
är en faktor som gör att man inte kan lita på upplevelserna om man gör
experimentet på ett så "stört sett" som man nog lätt gör om man inte
lägger upp det vetenskapligt.
Och att man (praktiskt taget vem som helst) hör även mycket små föränd-
ringar i högtalarplaceringen om man undersöker saken vetenskapligt, och i
dessa studier behöver man ställa rätt fråga (att definiera vilken fråga man
vill ha svar på en fundamentalt i samband med vetenskapliga experiment).
Frågan är i det här fallet var om vi i grunden har förmågan att höga även
små förändringar av högtalarnas placering. Det har vi. Men vi kan inte få
svar på om vi har det, genom att göra experiment som inte svarar på just
DEN frågan.

Däremot kan sådana experiment svara på andra frågor - som t ex "är det
möjligt att under vissa omständigheter missa hörbarheter som under andra
är lätta att höra?". Svaret på den senare frågan är ja.
Därför kan jag förstå att någon eller många kan ha uppfattningen att det
är okritiskt hur man placerar sina högtalare - trots att det inte är så, och
trots att de har gjort experiment för att få svar på frågan.
petersteindl skrev:...och därför blir aktionspotentialerna olika från lyssning till lyssning även om input till hörseln är lika d v s om om förutsättningarna rent fysikaliskt är lika.
Just det! Men som sagt - vet man om problemen så kan man utforma ett
bättre experiment, som gör att man få svar på den faktiska frågan.

petersteindl skrev:Dessutom följer aktionspotentialer statistiska lagar och då pratar man om sannolikheter. Miniräknaren gör det inte, åtminstone inte den miniräknare jag har.
Det har ingen betydelse. Liknelsen handlade inte om hur någon av beräk-
ningarna går till (och att två identiska fall leder till olika signalbehandlingar
i hörselfallet påpekade jag ju dessutom redan långt tidigare), utan om att
vår förmåga att höra skillnader som är väldigt små i högtalarplacering inte
har med beräkningen att göra (den är bara en förutsättning, men en som
finns där - precis som miniräknaren) utan den har med vår hårdvara att
göra, och med själva ljudets fysikaliska egenskaper att göra, och hur de
relaterar till de fysiska måtten för högtalaruppställningen.
petersteindl skrev:Om du läser mitt inlägg igen så ser du att jag ställer en fråga till IÖ och den frågan måste jag ställa i skenet av IÖs liknelse.
Jag har ingen aning om vilken fråga det är som du åsyftar nu, men om du
berättar vilken frågan är så svarar jag gärna på den.
petersteindl skrev:Vad Richard läser in i andras inlägg är inte min uppgift att hålla reda på. Vill du svara Richard så får du gärna svara Richard. Vill du svara mig så får du gärna göra det.
Håller med dig fullständigt.
petersteindl skrev:Om Richard och jag har samma uppfattning i frågan vet jag inte. Av det lilla jag läser så verkar vi inte riktigt ha det.
Det är min uppfattning också, men han vill gärna få det att verka annor-
lunda. Han gjorde samma sak med mig tidigare i tråden - alltså försökte
ta något jag skrev och vrida det till att det skulle försvara det han skrivit.

Tycker mycket illa om att han beter sig så.
Hans ständiga försök att hänvisa till vad han ser som auktoriteter (tills
han vänder och förtalar dem istället) istället för att sätta sig in i vad som
händer fysikaliskt och sen ARGUMENTERA för sina uppfattningar, gör att
jag inte ser någon mening med att diskutera med honom.
petersteindl skrev:Jag pratar om minnet som process som svar på detta som IÖ skriver
IngOehman skrev:Om man missar en förändring kan det finns andra skäl än sinnesorsakade,
t ex att minnet inte duger.
Ja, minnet skrev jag om, och dess brister (dessa kan man inte såsom
med signalbehandlingen se som en svart box) som gör att man kan missa
även rätt som signifikanta skillnader om man inte lägger upp ett experiment
så att det får potential att svara på just den frågor man vill ha svar på.
Det är nästan min favvo-käpphäst det där med att man, när man skall
studera något vetenskapligt. måste ha väldigt klart för sig vilken fråga
det är man vill ha svar på. Ett experiment som svarar på något som bara
är lite liknande, kan vara helt bortkastat.
petersteindl skrev:I detta påstående kan inte jag läsa in något annat än att minnet skulle vara skilt från det sinnesorsakade. Så är nämligen inte fallet. Det sinnesorsakade blir nämligen till p g a minne. Det är ihopbakat.
Men det var väl just det jag skrev/påpekade.
Att gamla minnen smutsar då det skapar nya förutsättningar, som gör att
en identisk upplevelse inte läggs som ett nytt identiskt minne.
När man gör två saker identiskt efter varandra så skiljer de sig ändå, då
det bara är den första av gångerna som är den första.

Kortfattat: För att kunna utfoma ett optimalt experiment som skall ge svar
på frågan om man kan höra skillnad på små högtalarjusteringar så behöver
man förstå fysiken som styr ljuds beteenden, man behöver förstå rummets
inverkan, man behöver förstå att stereosystemet är en faktor med en hel
hop av intrinsiska fel, man behöver förstå sig på hörselns "hårdvara" och
man behöver förstå hur minnet fungerar.
Gör man det är det lätt att utforma experimentet - och resultatet man får
är att det går utmärkt väl att höra även väldigt små förändringar av hög-
talarplaceringen.
Ett bifynd är att högtalare som ställts upp av tundemare, ofta står uppåt
väggarna fel (om man med fel menar på ett sätt som gör att man inte får
höra musiken i sin fulla prakt).
petersteindl skrev:Sedan försökte jag säga att det finns olika typer av minne. Två skilda typer är bl.a. explicit minne och implicit minne. Man kan inte dra all form av minne över en kam.
MvH
Peter
Njae, jag vet att det är en populär uppfattning. Det är den man ges om
man läser om de populära modellerna, och sväljer med hull och hår.
Men jag vill nog påstå att praktiskt taget alla människors minne ALLTID är
en kombination av implicita och explicita komponenter.
Jag ser hellre minnet som ett och samma, som dock finns (har komponen-
ter) i många olika domäner/dimensioner. Och de är många fler än bara två.
Och i olika fall kan en domän dominera över en annan. Men det är inte alls
givet att de balanser man upplever är varken sanna eller statiska. Det som
verkade implicit är nog ofta explicit men (tillfälligt eller permanent) under-
tryckt.
Dessutom "lever" minnet och migrerar från del till del av hjärnan.
Att säga att det finns explicit och implicit minne är som att säga att det
goda och onda människor. Det är bara ännu ett exempel på en uppdelning
man kan göra, för att skaffa sig en lättare bild av verkligheten att ta in.
Människor gillar att skapa sådana strukturer även när de inte finns. Det är
som om det vore viktigare att det man vill förstå verkar enkelt än att det
blir rätt.
Men detta sista var egentligen inte en kommentar till just det du skrivit.
Bara lite allmänna reflexioner.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).