Nielsens musik är kärvare och oroligare utan att bli lika revolutionerande som Igor Stravinsky och Arnold Schönberg.
Av Nielsens musik kan jag rekommendera 2:a och 4:e symfonin.
Och sovjetryssarna som följer på 30-40-talet. Prokofiev och Shostakovitj. Även om de präglades av fasorna i Stalintidens Sovjet finns här ganska lättillgänglig ofta scenisk musik som Prokofiev's "Kärleken till de tre apelsinerna" "Peter och Vargen". "Romeo och Julia". Shostakovitj's balletmusik som "Den Gyllene Tidsåldern" och "Bulten" och hans filmmusik är lättsmält. Medans symfonierna är ofta väldigt långa och dystra saker.
Fransmän. Satie har nämnts. Ravel och Debussy borde också få ett omnämnande.
