Hifi för syns skull

[Nattlorden]

Störande moment för lyssningen måste ju din färgsättning på dina altarbasar vara.

Då kan du inte tillräckligt mycket om ögat och färgpåverkan på psyket via vår evolution. Och hur färgen skulle kunna påverka lyssning få du förklara. Du lyssnar väl inte med öppna ögon?

Vad det gäller det andra så tycker jag inte att andra lika tyligt markerar att det var på skoj när de gör sig lustiga över mig. Tror till och med att våra Linnister har självdistans nog att skratta åt det där... Vilket ju var mig mening... Det var det enda sättet jag kunde komma på något lstigt angående stroboskop, och tråden behöver mer humor!

[Max_Headroom]

Men om man inte lyssnar på musik på sin anläggning dårå?!

Då kan man njuta av dess visuella skönhet.

[Ragnwald]

Fina bilder Max, ger ståpäls.

[Vinylcalle]

Jag tycker att snygga prylar är snygga (konstigt va) men vill ändå inte se dem när jag lyssnar. Jag har löst det så att det är diskret när jag vill det men ett riktigt altare men ändå cleant när jag vill.

Jag har nämligen byggt in stereon i ett förråd snett höger bakom sweetspot. Alla slutsteg är helt gömda men försteg, bd, hörlursförstärkare och radio är synliga. Jag har gjort allt till en tavla inramad av en fet guldram. Jag har skurit till en svart paspertout /hur stavas det) så att bara fronterna sticker ut. Tittar man lite snabbt så ser det bara ut som en tavla med kaxig ram.

Om en person går in i rummet så kan det ta ett tag innan den upptäcker stereon. Fast vill man se den så upphöjer guldramen absolut det hela till altarstatus.

Sen har jag spottar som belyser "tavlan" och musik-media förvaringen. Off diskret, on altare.

På så sätt har jag fått mitt altare men ändå totalt lugn när jag vill.

Tycker det låter som om du har fixat en väldigt cool konfiguration där!


Och bara för protokollet har jag inga invändningar alls mot att man har
ett teknikaltare. Det jag ogillar är altarlyssning just eftersom det drabbar
musiken.

- - -

Och med altarlyssning menar jag (det är ju jag som hittat på begreppet)
just det där med att man har anläggningen rakt framför sig, centrerad
mellan högtalarna, så man ser den när man lyssnar.

Alltså så att det ser ut som om man tillber det.

Så jag skulle snarast säga att du har undvikit altarlyssning fullständigt!


Vh, iö

- - - - -

PS. Skälen till min inställning till altarlyssning är ju inte bara att det tar
uppmärksamhet från musiken, utan det är ett otyg även akustiskt. Och
sen gör det ju faktiskt apparaturen svårbetjänad dessutom. Inte en siffra
rätt. Därmed inte sagt att jag har några invändningar mot om andra vill
ha det så.

Dom bilder jag sett ifrån åtminstone en av dina lyssningsrum visade på allt annat än ska vi kalla det snyggt uppställda apparater och välsorterade skivor.
Det om något måste ju distrahera en ifrån att lyssna på musiken.

Det verkar vara många som kräver en väldig koncentration också på musiken, själv lyssnar jag på så bra musik med så bra ljud att jag inte behöver anstränga mig alls. Min uppmärksamhet riktas automatiskt till musiken.

MvH Carl

[celef]

Fina bilder Max, ger ståpäls.

verkligen! +1

[JanBanan]

Störande moment för lyssningen måste ju din färgsättning på dina altarbasar vara.

Då kan du inte tillräckligt mycket om ögat och färgpåverkan på psyket via vår evolution.

Kan du ge oss kortversionen av denna evolutionsteori?

[Laila]

Jag har då inget alls emot den långa . . .(versionen).

[nikeb]

Ja synen dominerar över hörseln i våra hjärnor (och känsel samt balans över synen). Just nu surfar jag och lyssnar på Adele live från Royal Albert hal i mina lurar. Musiken är bra men jag upplever den inte. Den spelar för nån annan lixom, hjärnan är upptagen med synen och medvetet tänkande på annat.

Slutar jag att surfa och blundar så spelar musiken för mig. Då kan hjärnan bygga upp en 3D bild av scenen. Tom bättre om jag blundar än om jag stirrar på något så ojobbigt som en vit slät vägg.

Men sätter jag på konserten från BD-skivan med högtalare och projektorn så är jag där. Hörsel och syn samverkar till att jag får gåshud, hjärtat klappar fortare och jag blir alldeles tagen. Detta funkar bättre ju mindre av rummet jag ser. Helst ska det bara vara bilden och inget mer man ser precis som vid 3D-tittande.

Det tillståndet har jag svårt att uppnå men en massa lysande fönster under duken. Betydligt större probem för mig än att ena kabeln är några meter längre än den andra. Därför har jag haft stereon bredvid eller bakon mig de sanaste 10 åren.

[celef]

Slutar jag att surfa och blundar så spelar musiken för mig. Då kan hjärnan bygga upp en 3D bild av scenen. Tom bättre om jag blundar än om jag stirrar på något så ojobbigt som en vit slät vägg.

det där tycker jag låter mer som ett påhitt eller fantasi, alltså något som hjärnan fantiserar ihop eller bygger upp, kravet på den höga koncentrationen tyder på det

framför mig spelar just nu mina två barn inomhusfotboll, jag sitter här och lyssnar på dom medans jag skriver detta, det är ingen som helst skillnad i ljudperspektivet om jag tittar på dom eller tittar ner i dataskärmen eller blundar

[IngOehman]

Det tror du säkert, och tron kan förflytta berg, men alla studier man kan
göra på saken säger att du har fel.

Du är välkommen hit om du vill delta i ett sådant.

Dessutom tror jag de som vill slippa altaret inte primärt vill det för att de
är oroliga för små förändringar i perspektivet, eller någon annan ytlig egen-
skap. Det handlar nog mera om närheten till musiken som helhet och inte
om några "ljudegenskaper" hos musiken.


Vh, iö

[nikeb]

Givetvis är ljudet lika om man blundar eller ej....men med högre koncentration kommer mer av hela ljudbilden upp i det medvetna samtidigt. Tittar man så kan man lyssna på olika delar i uppspelningen och då finns de där men jag har svårare att ta in allt samtidigt.

Men när jag blundar ökar min förmåga att samtidigt "se" och minnas hela ljudkulissen i alla dess dimensioner. Ser man inte att man är hemma så kan man tom inbilla sig att artisten är närvarande. Det går inte med öppna ögon. Detta kan öka känslan för mig även om det givetvis är placebo.

Det är tom så fånigt att om jag ska göra något pilljobb i totalt mörker där jag inte ser något så föredrar jag att blunda. Genom att stänga av sinnen så tror jag att hjärnan blir mer högupplöst (i alla fall i det medvetna) i de sinnena som finns kvar. Även om jag bara ser svart så känner jag bättre när hjärnan inte försöker se något. Det jobbet för hjärnan stängs lixom av så snart jag blundar. Det visar sig tex på blinda som ofta tränar upp känslan för ljudreflexer så att de nästan funkar som ett ekolod medans vi seende får den informationen från synen och hjärnan struntar i att medvetetgöra samma informatin om våra omliggande fysiska ytor som kommer från hörseln.

Tanke:

Därför borde kanske en blind vara bättre på att pricka in ett rums akustiska egenskaper i form av reflexer. Vi seende kanske hör att något är fel men förstår inte lika bra vad det beror på eftersom det som för den döve är en reflex bara är grumlighet för en seende. I detta spekulerar jag dock bara villt men IÖ kanse har gjort såna expriment.

Den bästa liknelsen jag kommer på är att likna hörseln vid vår syn. Det är bara ca 1% i mitten som är skarpt. Resten finns där men är mer eller mindre diffust och undertrycks därför i varierande grad i vårt medvetande. När man sedan blundar motsvarar det att den skarpa punkten skulle öka i storlek vilket får en att bli medveten om detaljerna i en större scen samtidigt. Men även med en liten skarp yta kan man ju se alla detaljerna i rummet bara man flyttar runt blicken. Hoppas ni förstår hur jag menar.

Bettänk nu att INTE pratar om svart och vitt utan om betydligt fler tonsteg. Resultatet av detta är som IÖ säger närhet till musiken och inte primärt att ljudbilden skulle bli bredare eller djupare eller fastare osv.

[phloam]

Det finns ju mer än ett enda sätt att lyssna på musik - inte bara det inom hif-kretsar så populära "illusion av att vara där".

Man kan även med stor behållning - som i celefs exempel - låta musiken vara en naturlig del av den situation man är i.

Eller så kan man kombinera musik och synintryck/upplevelser för att få synergieffekter, t.ex. en musikvideo (vilket ju inte är som att vara på en konsert, men ändå visuellt i samklang med musiken) eller att man upplever olika miljöer eller natur tillsammans med musiken.

Finns ingen poäng med att jämföra dessa olika lyssningssätt eller att rangordna dem.

Jag har för egen del haft många minnesvärda hifi/musikupplevelser på flera olika sätt, annat än att sitta i totalmörker eller blunda. Det kan vara bra det också, men inte allena saliggörande.

[IngOehman]

Den rangordning du talar om och motsätter dig, är nog din alldeles egna
och Freudianska.

Andra har nog mest bara talat om ämnet, även det subjektiva, objektivt.

Om du motsätter dig ett rangordnande (som inte funnits i diskussionen) så
visar det att du innerst inne gör just en sådan. Så: Varför rangordnar du?

Givetvis är ljudet lika om man blundar eller ej....men med högre koncentration kommer mer av hela ljudbilden upp i det medvetna samtidigt. Tittar man så kan man lyssna på olika delar i uppspelningen och då finns de där men jag har svårare att ta in allt samtidigt.

Men när jag blundar ökar min förmåga att samtidigt "se" och minnas hela ljudkulissen i alla dess dimensioner. Ser man inte att man är hemma så kan man tom inbilla sig att artisten är närvarande. Det går inte med öppna ögon. Detta kan öka känslan för mig även om det givetvis är placebo.

Det är tom så fånigt att om jag ska göra något pilljobb i totalt mörker där jag inte ser något så föredrar jag att blunda. Genom att stänga av sinnen så tror jag att hjärnan blir mer högupplöst (i alla fall i det medvetna) i de sinnena som finns kvar. Även om jag bara ser svart så känner jag bättre när hjärnan inte försöker se något. Det jobbet för hjärnan stängs lixom av så snart jag blundar. Det visar sig tex på blinda som ofta tränar upp känslan för ljudreflexer så att de nästan funkar som ett ekolod medans vi seende får den informationen från synen och hjärnan struntar i att medvetetgöra samma informatin om våra omliggande fysiska ytor som kommer från hörseln.

Tanke:

Därför borde kanske en blind vara bättre på att pricka in ett rums akustiska egenskaper i form av reflexer. Vi seende kanske hör att något är fel men förstår inte lika bra vad det beror på eftersom det som för den döve är en reflex bara är grumlighet för en seende. I detta spekulerar jag dock bara villt men IÖ kanse har gjort såna expriment.

Den bästa liknelsen jag kommer på är att likna hörseln vid vår syn. Det är bara ca 1% i mitten som är skarpt. Resten finns där men är mer eller mindre diffust och undertrycks därför i varierande grad i vårt medvetande. När man sedan blundar motsvarar det att den skarpa punkten skulle öka i storlek vilket får en att bli medveten om detaljerna i en större scen samtidigt. Men även med en liten skarp yta kan man ju se alla detaljerna i rummet bara man flyttar runt blicken. Hoppas ni förstår hur jag menar.

Bettänk nu att INTE pratar om svart och vitt utan om betydligt fler tonsteg. Resultatet av detta är som IÖ säger närhet till musiken och inte primärt att ljudbilden skulle bli bredare eller djupare eller fastare osv.

Ligger mycket i allt det du skriver, och det är väldigt lätt att i experiment
visa, att den medvetna hjärnan (den som efteråt kan minnas hur det verk-
ligen var, till skillnad från att ha påverkats utan att minnas själva ljudet) i
förekommande fall går miste om mer än 80% av ljud när det ackompagneras
av bild.

Jag har massor av kul exempel på experiment som man kan göra. Folk blir
alltid lika förvånade när de inser vad de missat i fallet då de funnits saker
att titta på som inte hör dit - och att man faktiskt går miste om en hel del
även när bilden hör dit!


Vh, iö

[phloam]

Den rangordning du talar om och motsätter dig, är nog din alldeles egna
och Freudianska.

Andra har nog mest bara talat om ämnet, även det subjektiva, objektivt.

Om du motsätter dig ett rangordnande (som inte funnits i diskussionen) så
visar det att du innerst inne gör just en sådan. Så: Varför rangordnar du?

Freudiansk? Förklara gärna vad Freud har med saken att göra

Det finns visst ett dolt rangordnade i diskussionen - man ska inte störas av nånting för då kommer man inte "nära musiken" och nära musiken är det finaste som finns. Därför kan det vara bra att påminna sig om att musik kan användas på flera sätt än att försöka teleportera sig till nåt ursprungsögonblick. Det kanske är nån slags primalterapi?

För övrigt undrar jag varför du har en sån aggressiv ton mot just mig, i denna och andra trådar. Vad det beror på får du dock svara på själv.

[single_malt]

För övrigt undrar jag varför du har en sån aggressiv ton mot just mig, i denna och andra trådar. Vad det beror på får du dock svara på själv.

Har också lagt märke till det och blir ofta väldigt förvånad över utfallen. Du ska nog tolka det som något positivt .

[CODY]

Jag tycker att det är väldigt störande att ha skivorna framme, med alla omslag och skivor som kräver att få bli spelade. Jobbigt helt enkelt.

[Keso77]

Jag fungerar så här att först sitter jag och råstirrar på VU-mätarna tills huvudet börjar vicka fram och tillbaks i takt med svänget.

Hatar VU-mätare! Jag får alltid sådan jävla nackspärr.

[nikeb]

Givetvis har ni helt rätt i att det finns många olika mål med att lyssna på musik och att man kan ha fina upplevelser i en mängd av situationer. Jag kan tex höra en ny låt på radio i bilen och bli lycklig av att upptäcka något nytt. Där garanterar jag att jag inte har någon bra närvaro i musiken om vi pratar samma språk som tidigare.

Men här får jag en riktigt skön närvaro kring musiken av att det nya är så spännande och bra att hela mitt medvetna tycks koncentrera sig på känslan. Nyhetens behag ger såna kickar att det tar upp nästan hela medvetandet. Jag störs inte av att alla hifiparametrar är dåliga för det känns inte viktigt just då. Det är som att bli kär. Fel är inte så farliga. Som tur tar det omedvetna över bilkörningen så att jag kan lyssna på musiken:)

Jag ragordnar inte alls lyssningssätten som det ena alltid bättre än det andra, inget kan alltid vara rätt eftersom syftet är olika. Jag beskriver bara vad som är skillnaden för mig i olika lyssningsituationer. I detta fall med lampor i blickfånget, lugnt synintryck och utan synintryck.

Jag kan hålla med om att det finns en attityd kring att "blunda och finnas där" lyssning har en finare status. Status brukar komma av att lägger ner hela sin skäl i det man gör och gör det så bra man kan. För mig är just det full koncentration genom att blunda att lyssna så mycket jag kan (dvs använda maximal hjärnkapasitet till musiken).

Däremot vet jag många som tycker att denna typ av lyssning är skittråkig troligtvis för att de inte klarar att gå upp så i musiken av olika anledningar utan hjärnan letar efter annan stimulansia. De lyssnar aldrig intensivt på mitt sätt utan vill bara ha musiken i bakgrunden. Jag spekulerar återigen. Rätta mig om jag har fel.

Vem skulle jag vara att säga att de lyssnar fel.

[CODY]

Jag fungerar så här att först sitter jag och råstirrar på VU-mätarna tills huvudet börjar vicka fram och tillbaks i takt med svänget.

Hatar VU-mätare! Jag får alltid sådan jävla nackspärr.

.

[KarlXII]

Typiskt manligt problem, det där med att inte kunna låta bli att gotta sig åt apparaterna när man försöker koncentrera sig på musiken.

Själv bejakar jag mina kvinnliga sidor när jag lyssnar på musik och har inget problem att strunta i apparaterna när jag stickar.

[JanBanan]

Själv bejakar jag mina kvinnliga sidor när jag lyssnar på musik och har inget problem att strunta i apparaterna när jag stickar.

http://www.mondoblog.se/lillami/files/2012/06/bad.jpg

[Objektivisten]

Den där är virkad Bananen.

[JanBanan]

Den där är virkad Bananen.

Jag tror nog att K12 virkar lite också...

[KarlXII]

Helt sant, men den där fick jag knyppla till en länk av.


Tillbaka till topic!

[Claes]

Hej alla!

Kul tråd som för mig skulle bli ännu roligare att ta del av med fler foton. Helst på vackra hi-fi-anläggningar i vackra, medvetet utformade miljöer; men fler hi-fi-bilder i allmänhet skulle inspirera . Dessutom saknas ju både samsyn och enhetlig definition av vad som är fult respektive vackert inom flertalet områden inklusive hi-fi.

Jag är sedan inte så väldigt många år mycket heminredningsintresserad men har än så länge inte kombinerat hi-fi-intresset med heminredning fullt ut; vilket till viss del kan förklaras av att jag ännu inte hittat något mer eller mindre färdigt rumskoncept för min huvudanläggning. Trots detta kommer minst ytterligare en anläggning att installeras inom överskådlig tid om det blir som jag hoppas och tror .

Nu till min poäng. Jag protesterar kraftfullt mot påståenden om att hi-fi-apparater och högtalare generellt skulle vara fula och medföra att flertalet rum förlorar utseendemässigt!

Jag kan tycka att en specifik hi-fi-apparat är mycket vacker som sådan. Därmed givetvis inte sagt att den måste utgöra en designmässigt fungerande del av alla anläggningar i alla rum. Däremot finns det apparater som på grund av sin fulhet knappast skulle vara aktuella över huvud taget. Undantag skulle dock kunna göras om de var ensamma om att kunna erbjuda något utöver utseendet som jag verkligen ville ha.

[misanplass]

Ett i mitt tycke väldigt smakfullt rum. Innehavare KJG.

[JanBanan]

BUMP!

Störande moment för lyssningen måste ju din färgsättning på dina altarbasar vara.

Då kan du inte tillräckligt mycket om ögat och färgpåverkan på psyket via vår evolution.

Kan du ge oss kortversionen av denna evolutionsteori?

[Keso77]

Jag menar inte detta som något provocerande utan som en seriös fråga.

Ni som gömmer undan allt så gott det går, eller till och med släcker helt, brukar ni ha koncentrationssvårigheter ibland? Inte just vid musik då, utan rent allmänt?

[lennartj]

Tanke:

Därför borde kanske en blind vara bättre på att pricka in ett rums akustiska egenskaper i form av reflexer. Vi seende kanske hör att något är fel men förstår inte lika bra vad det beror på eftersom det som för den döve är en reflex bara är grumlighet för en seende. I detta spekulerar jag dock bara villt men IÖ kanse har gjort såna expriment.

Det stämmer,
jag har en blind sångar- och audiofil-kompis som besöker mig ofta.
Givetvis talar jag aldrig om i förväg (eller ens antyder) om jag gjort någon ändring som påverkar anläggning eller akustik utan vi lyssnar på musik en bra stund, nja ibland tar det bara några sekunder innan han utropar - vad har du gjort! Jag brukar hålla på svaret och be om en beskrivining av vad han uppfattat först. Mycket lärorikt (för mig).

[lennartj]

Märkligt att en tråd med den här titeln kunnat bli så bildfattig.
När jag svarade med en bild redan i trådens tredje inlägg hoppades jag på många efterföljare, man var är ni - kom igen grabbar, fram med kamerorna!

Förresten, Claes som återuppväckte bildfrågan, bildexempel, tack!