bomellberg skrev:Jag har förstått det så här.
Målet är ett stillastående kabinett. Detta för att ett kabinett som förflyttar sig påverkar elementens möjlighet att återskapa informationen korrekt.
För att komma till målet finns några olika principer, varav hård koppling respektive mjuk koppling mot golvet är två. Att den mjuka kopplingen får kabinettet att stå kvar i sin position är ganska enkelt att förstå med ett tankeexperiment. Tänk er att ni befinner er ute i rymden, svävande (den mjukaste kopplingen mot golvet som finns). Hur ni än rör era armar (elementet) så kommer er kropp (kabinettet) inte att ha förflyttat sig då armarna förs tillbaka till ursprungsläget (musiksignal upphör).
Med hård koppling mot golvet kommer de krafter som har sitt ursprung i elementets förflyttning att kräva motkrafter från golvet. Det är då ett helt annat resonanssystem uppstår och vi får alltså en större rörelse på kabinettet, speciellt i resonansfrekvensen, som flyttas uppåt i frekvens.
Detta förstår och anammar jag.
Men.
Även om den flytande upphängningen gör att kabinettets nollposition inte förändrats efter att musiksignalen tystnat, kan jag inte se varför det är just det sätt som också får kabinettet att stå som mest stilla även då musik spelas. När jag står på golvet och viftar med armarna uppåt och nedåt så står ju min kropp stilla. Om jag gör samma sak i rymden så kommer min kropp att åka uppåt och nedåt.
Hur förklarar man detta?
Det beror på att du viftar med armarna med en väldigt låg frekvens jämfört
med resonansfrekvensen du har mot golvet (den som skapas av din kropps-
massa i kombination med fötternas och golvets fjädring).
Kort sagt - liknelsen haltar illa, eftersom ditt exempel blev något som liknar
ett DC-exempel trots att fotfallet är ett AC-exempel.
- - -
Vill man justera exemplet så det bättre liknar det som gäller för en spikfots-
uppställd högtalare så behöver endera viftfrekvensen eller golvfjädern ändras,
och ändras radikalt...
- - -
Viftar man halvsnabbt med armarna så sker det kanske med säg 1 Hz. Om
man viktar så snabbt man kan så kommer man kanske upp i 2 Hz. Och den
resonansfrekvens man har mot säg ett mjukt trägolv är som regel flera Hz
(10 - 50 Hz?) alltså långt över maximala skakfrekvensen.
Därför så kan kroppen ta spjärn mot golvet när vi viftar med armarna.
- - -
Och spikfötterna då?
I spikfotsfallet är det för de mesta den horisontella resonansen som blir värst
(eftersom konen på de flesta högtalare rör sig fram och tillbaka snarare än
uppåt/nedåt) och den bruka hamna på mellan 20 och 80 Hz. Skakfrekvensen
är inte 1-2 Hz utan hela registret 16 Hz - flera kHz blir ju skakat!
Så resonansfrekvensen är väl inom det exiterande regstret.
Den kommer att anslås, vara sig man vill det eller inte, och även vare sig man
inser det eller inte.
- - -
Skall vi modifiera din bild så behöver vi därför hitta ett exempel på där vår
kropp når en resonansfrekvens mot omvärlden (vertikalt, alltså i samma ledd
som vi viftar armarna) som ligger i närheten av armviftningsfrekvensen.
Och de e lätt att göra - bara att ställa sig på en STUDSMATTA/TRAMPOLIN!
Så stå på en sådan - och vifta upp/ner med armarna...
Jag kan lova att vem som helst med lite studsgehör, kan vifta med armarna
vid rätt frekvens. Och då finner man att hela kroppen börjar studsa med en
amplitud AVSEVÄRT mycket större än den vi rör armarna med!
Sådan är situationen även för högtalaren på spikfötterna.
Men det går förstås mycket snabbare än armarnas en-hertz-viftning, så vi
hinner inte längre räkna svajningarna. Men om man höghastighetsfilmar så
ser man faktiskt den spikfotsuppställda högtalaren svaja kraftigt om man
tutar i rätt register*.
Vh, iö
- - - - -
*Vilket man gör om man spelar praktiskt taget vilken musik som helst.

Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).