Tidigare har jag "hört" att bärbara spelare har begränsats map ljudnivå av byråkrater som vill skydda kidsens öron. Det är väl iofs bra, men sättet de skulle göra det är att införa en toppvärdesbegränsning.
Idag fick jag höra från en insatt källa (han kanske dyker in här) att begränsningarna sitter i två led, den ena att spelare inte får lämna mer än 150 mV rms ut, respektive att lurar inte får ge mer än 100 dB ljudtryck när de får en signal på 150 mV. Mätsignalen ska vara någon sorts brus.
Det där stämmer ju inte överens. Det verkar ju som att begränsningen gäller just rms-nivån och dessutom sedd över 30 s tidfönster.
Det är ju precis det som "vi" som är för loudness peace vill. Vi vill ha medelvärdesbegränsade medier. För visst måste det gå att bygga en spelare som inte kan lämna mer än 150 mV rms ut, men som ändå kan lämna flera volt momentant.
Jag skulle tro att kontrollen av efterlevnaden av begränsningen går till så att man laddar en fil med bruset till spelaren och låter den spela upp det. Brus är ju en tämligen stationär signal, och att den begränsas är ju bra. Transientrika material antar jag inte kommer att testas alls, så med rätt elektronik kommer högdynamiska material att kunna spelas upp med högre toppnivå än tokmastrade.
Vad är frågan då?
Jo, är det någon som har någon insyn i vad reglerna egentligen säger, är det egentligen fritt fram för tillverkarna att göra som jag tänker ovan?
Apropå Glebstertufft 
