Ja, det är riktigt att något inte stämmer. Din uppfattning att elementet har
en betydligt tyngre talspole stämmer inte.
Den är förvisso lång och har större diameter (42 mm tror jag) men den är
lindad med aluminiumtråd.
Sen har elementet ju dessutom en större kondiameter och "tål" därför lite
större rörlig massa totalt sätt, om även motorstyrkan följer med. Och 8542
hade faktiskt (i synnerhet den ursprungliga versionen av elementet med
högre impedans) en påfallande låg rörlig massa (om jag minns rätt så hade
de en Mm om bara drygt 13 gram enligt mina mätningar).
- - -
Och att Stig såg 8545 som det bästa element han sett stämmer inte heller.
Förvisso blev han förtjust i två prototyper (möjligen var de fyra eller sex,
men han talade vid tiden om bara två) som han mätte distorsion på, och
de hade nästan lika låg distorsion som de specialgjorda SS-element jag
visat honom några år tidigare - med PP-kon.
Det kan nämnas att han missförstod konmaterialet i de element jag visade
och lånade ut till honom och trodde att det var kevlar-membran. När jag
så berättade att det var PP så sa han; -Jamen det gillar jag ju inte! (med
ett smil). Han hade stor humor, Stig.
Oavsett vilket så lånades mina specialelement ut till en annan person, och
kom bort (jag såg den flera år senare och då var de tyvärr förstörda), och
med undantag av dessa så var de nyanlända 8545-prototyperna (eller för-
serieelementen) de mest lågdistorderande 7"-element Stig hade sett och
han blev mycket förtjust.
När serieelementen anlände blir han väldigt nedslagen dock och som han
såg det så hade de inte några signifikanta företräden framför 8542. Men
arbetet med filtret var ju redan gjort, så vad göra?
Han gick från upprymdhet till håglös besvikelse, och han hade talat lite
med Scan-speak om saken, och fått klart för sig att möjligheten att nå de
sensationellt goda egenskaper som prototypelementen haft, var mycket
begränsade - de var till stor del en fantastisk turträff och något som skulle
bli mycket svårt att repetera eller uppnå i en serieproduktion.
De serielevererade elementen var ju inte alls dåliga i ett mera normalt rela-
tivt perspektiv, utan verkade bara så när man jämförde med de exceptio-
nella prototyperna.
Jag försökte uppmuntra Stig och påminde om några experiment vi hade
gjort många år tidigare med trevägaren, där högre mätt TH-distorsion i
detta system ändå låtit renare än OA-52, så jag menade att distorsion
som inte är sensationellt hög kan vara förhastat att förskräckas över. Att
det kanske vore bra att lyssna ordenligt innan man dömer ut elementen?
Och i de lyssningstester vi gjorde mellan 8545-prototyper och 8545-serie-
exemplar (i OA-52 efter det att Stig hade blivit klar med dimensioneringen
av filtret för 8545-prototelementen) så kunde Stig notera att han hade
svårt att skilja mellan elementen. Då han av olika skäl kände sig lite orkes-
lös vid denna tid och dessutom ju redan var färdig med filterdimensioner-
ingen, så valde han att bita ihop, och han accepterade att detta var vad
Scan-speak kunde leverera, och det var ju trots allt inte dåligt.
Men besvikelsen över att det var så stora mätmässiga skillnader från de
prototyper han fått först, hade han svårt att dölja.
- - -
Sammanfattningsvis var jag ju med om hela denna resa, och Stig var för-
visso nästan euforisk, främst baserat på mätkurvorna, under tiden mellan
det att han fick prototypelementen, dimensionerade om högtalaren för
detta nya element, och fram till det att han testade de serielevererade
elementen.
Därefter betraktade han elementet som ett som han förvisso på många
sätt föredrog framför SC165, och ett bra element, men alltså långt ifrån
så exceptionellt som han sett på det under den korta tiden då han bara
sett och testat prototyperna. Jag frågade honom om hans synpunkter
om hur han tyckte att elementet stod sig mot 8542, och han sade sig se
både för- och nackdelar. Det han från början sett som det stora lyftet,
distorsionssänkningen, var inte kvar dock.
Ännu ett exempel på Stigs humor var att han sa att 8545 hade en tydlig
fördel, och det var att den hade en gummiupphängning med sämre margi-
naler - vilket gjorde att man när man spelade med kollossal-förstärkare
inte längre riskerade att spela talspolen ur gapet, som med 8542.
Alltså bokstavligen ur gapet, utan återvändo.
Jag var med flera gånger då det hände, alltså att bastransienter sköt fram
konen så till den milda grad att talspolen när upphängningen (som tillät
väldigt långt slag i 8542) sträckte och då den gjorde det lite ojämt runt
om så konen vickade en smula - och fick talspolen att ställa sig på pol-
plattekanten och stanna där!
Det såg lite lustigt ut, och Stig skrattade varje gång det hände.
- - -
Kan lägga till att Stig senare gjorde en lite liknande lyssningstest (som jag
inte var med på) där han lyssnade på OA-50 i jämförelse med OA-52, och
hans slutsats från den testen var att OA-50 var en fantastisk högtalare...
Claes Wettebrandt, som Stig berättade var med den gången, kan säkert
berätta mera om detta tillfälle. Jag vet inte om Claes delade Stigs upp-
fattning att skillnaderna mellan de två systemen, optimalt uppställda, var
mycket små. Men givet systemens egenskaper finns det egentligen inte
så många skäl att vänta sig stora skillnader mellan dem.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
Nä, skulle tro att ER18 behöver den uppstyvande effekten av dammkåpa för att inte "resonera" ännu mer än vad den gör... Man kan ju spekulera i ifall den vävda PP´n har tillräcklig bärighet i sig själv eller om det är den goda inre dämpningen i materialet som fixar det ändå...?
