grannilsson skrev:Hallå ...
Verkar Ultra intressant, vet ej om jag har lyssnat på något dylikt
är det någon som vet mer i detalj hur det fungerar ?
Annat än vad som står på Wikipedia
"Class-H amplifiers take the idea of class G one step further creating an infinitely variable supply rail. This is done by modulating the supply rails so that the rails are only a few volts larger than the output signal at any given time. The output stage operates at its maximum efficiency all the time. Switched-mode power supplies can be used to create the tracking rails. Significant efficiency gains can be achieved but with the drawback of more complicated supply design and reduced THD performance."
är inte så insatt i förstärkarteknik mer än de grundläggande, men vad jag förstod av texten så verkar det mer komplicerat att få till spänningsmatningen i dylika förstärkare ?, hur som helst vad är fördelarna / tillkortakommanderna med denna teknik ?
någon som vet ?, vad vinner man och vad förlorar man.
Eller det beror ju på en massa andra saker också förstår jag ju (Högtalarlast m.m.m.m.m)
Erfarenheter någon
Mvh Göran
Den första riktiga bredbandiga hifi-KlassH-förstärkaren var mig veterligt
Bob Carvers Sunfire-förstärkare.
Fördelen med tekniken är som antytts verkningsgraden och att den till
skillnad från en vanlig KlassD-förstärkare i allt väsentligt är en linjärför-
stärkare. Man kommer alltså undan många av KlassD-förstärkarnas svag-
heter av sättet att approximera insignalen med konstanteffektteknik.
I en KlassH-förstärkare sitter filtret som behövs för att skydda högtalare
(och öron?) från all den HF-smutsen som switchningen skapar, inte direkt
i signalvägen - utan det sitter mellan nätdel och utgångssteg.

Mycket
elegant.
Nackdelen är förstås att det blir en konstruktion som är mera kostsam,
om man jämför med KlassD.
En annan nackdel, nu jämfört med KlassAB/klassA, är att det trots allt
är en konstruktion som innehåller en massa HF, och till skillnad från även
KlassG så finns det inget egentligt arbetsområdet (jo, upp till några watt)
där förstärkaren inte är beroende av att kunna modulera matningsspän-
ningarna. Och det knepiga med dessas modulering är att man för att en
KlassH-förstärkare skall kunna hantera även extremt snabba transienter,
t ex ett kantslag på en virvaltrumma, så behöver nätdelen kunna sätta
en extrem fast på spänningsderivatan, nätdelen behöver klara samma
slew rate som utgångssteget helt enkelt. Och kapacitansen i filtreringen
är ett hinder för detta. Ju lägre kapacitans desto snabbare kan kan höja
spänningen - men desto mera HF-smuts blir det också. Det är en av de
balansgångar man måste gå när man konstruerar en KlassH-förstärkare.
Ett knep för att komma ifrån just denna knepighet är att införa ett delay,
således att man kan börja öka på inspänningen redan när man vet att
det strax kommer att komma en stor transient!
Men att åstadkomma en lagom stor fördröjning utan att digitalisera sig-
nalen med alla de potentiella problem det inkluderar, är knappt görligt.
Inte utan att ställa till det ännu värre i varje fall. Så helt trivialt är det
inte med KlassH. Nämnda Sunfire-förstärkare var inte fri från artefakter.
Den hade snabb slewrate med inte optimal filtrering och framförallt var
det senare märkbart när man spelade väldigt höga frekvenser och det
uppstod fullt hörbara blandfrekvenser som speglades ned i det hörbara
området.
Vh, iö
- - - -
PS. Det kan nämnas att KlassG-förstärkare har samma problem, men att
det är begränsat till att råda över switchnivån till höga railen, det vill säga
bara för väldigt extrema transienter. Och då marginalen dessutom (då det
bara finns en switchning) blir så mycket större är det lättare att hoppa till
den höga railen "i god tid". Så några dylika artefakter hittar man t ex från
en NAD 208 i princip bara när den utsätts för extremt snabba transienter
som dessutom är starkare än 280 W. Alla mera normala transienter klaras
prima upp till den riktiga klippnivån om runt 600 W.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).