Jorma skrev:Vad jag frågar efter är inte det I.Ö, frågar, det är hårklyveri.
Håller verkligen inte med dig. Det jag skrev i mitt inlägg är inte hårklyveri, det beskriver en HELT ANNAN SYN på musikspelning än den som många med dig tycks stäva efter.
Min anläggning är en teleporter och en tidsmaskin för mig. Inte en ljudgenerator. Om apparaten bara skapade trevliga ljud med hjälp av fonogrammen skulle jag nog vara helt ointresserad av att äga en hifi-anläggning. För mig är en stor del av glädjen med apparaturen att den kan ge mig svar på de både frågorna:
1. Hur låter det här fonogammet?
2. Hur lät det där detta fonogram spelades in?
Jag har inte min hifianläggning för att konsumera ljudupplevelser, jag har en för att kunna utforska musiken!
Vad jag menar med "ljudet" är om ni trivs med ljudet och inte om det är "rätt".
Meningen med musikåtergivning måste ju ändå vara att man trivs med sin anläggning utan att behöva fundera över om den är rätt återgiven i förhållande till inspelningstillfället som det är ett fåtal förunnat att få delta i.
Med den kommentaren bevisar du att mitt inlägg INTE är hårklyveri.
Din fråga (den har inget frågetecken på slutet förvisso, men formuleringen "måste ju ändå vara..." antyder att det är ett frågeliknande påstående) försöker ju göra axiom av att alla tycker som du, och alltså struntar i ursprungstroheten, och att det till och med skulle vara ett egenvärde att
inte sträva efter att det man hör har hänt på det sätt man hör det.
Din synvinkel är vad jag skulle kalla ultrasubjektivistisk (utan någon värdering menad).
Min syn på det hela är väldigt långt ifrån din. Inte motsatt din, men din synpunkt (att man skall trivas) är bara en detalj i min syn på glädjen med en hifi-apparatur.
Om man kan sitta timma efter timma utan att känna lyssningströtthet och njuta av musiken som inspiritationskälla för kommande vardag utan behöva tänka efter om detta är "rätt" eller "fel" återgivning av verkligheten är väl hoppas jag det som vi alla strävar efter.
Verkligen INTE!
Och varför hoppas du det? Varför hoppas du att andra skall sträva efter det?
"Musik som medicin" / inspiration för vardagen, har jag aldrig intresserat mig för. Jag hoppas heller ingenting angående andras incitament för att vilja ha en hifi-anläggning. Jag tycker var och en bäst själv definierar sin drivkraft och sitt intresse.
Men det du beskriver ovan är verkligen inget
jag strävar efter. Musik är sällan rekreation för mig. Den är äventyr! Lyssningströtthet är ett
underbart tillstånd efter en stor musikupplevelse. Det är definitivt ingenting jag är rädd för eller vill undvika.
Naturligtvis kan dåliga anläggningar göra att man får ont i öronen, men ändå inte blir trött i själen (som av bra musik), men menlösa anläggningar som man kan ha på timme efter timme utan att någonsin bli så berörd att man vill ha det tyst efteråt, är
helt ointressanta för mig.
Vh, iö
- - - - -
PS. Det sätt du beskriver (att du hoppas alla tycker) att man skall vilja ha sin anlägging till - påminner mig mycket om en charterresa.
Själv åker jag mycket hellre reguljärt, för att undersöka de olika delar var världen där folk lever utanför turistområdena. Det är inte sällan större strapatser, men upplevelsen är ofantligt mycket mera berikande och uppfyllande!
En annan jämförelse är att äta på kinarestaurang i en svensk storstad, och att göra det i kina. Vilket ger mig mest? Hur kinarestauranger av svensk modell smakar, det vet jag sedan många år. Jag känner mig näppeligen berikad av att äta där en gång till, men mätt och belåten kan jag förstås bli.
Även om jag någon gång skulle ogilla det jag får smaka på en ny restaurang någon ny stans i världen, så är det ALLTID intressant och en upplevelse som jag inte vill vara förutan. Och aldrig någonsin skulle jag avstå den till förmån för en försvenskad version för turister.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).