Vårt stora apparatintresse

[tvett]

single_malt och ThePreTor1aN, er besatthet av IÖ är rent läskig.

[ThePreTor1aN]

single_malt och ThePreTor1aN, er besatthet av IÖ är rent läskig.

+1

[KarlXII]

Det vore klädsamt om man redovisade sin egen syn på apparat- kontra musikintresse, istället för att i olika ordalag håna eller kommentera andra.

Snart blir det åtgärder. Jag gillar inte stämningen som kokar upp.


/K12

[ThePreTor1aN]

Jag har redan talat om att jag är grymt apparatintresserad och står för det till skillnad mot vissa andra

[Bill50x]

Det vore klädsamt om man redovisade sin egen syn på apparat- kontra musikintresse, istället för att i olika ordalag håna eller kommentera andra.

Absolut, det är ganska trist att se. Jag menar, jag tycker inte om 19" svarta racklådor som vissa andra här gör. Tycker mig ha växt ifrån sådana

Men det finns ju ingen anledning att racka ner på den smaken för den sakens skull, alla får väl gilla det dom gillar?

Ni mods kanske bli lite hårdare på att rensa och låsa?

/ B

[IngOehman]

Nej nej, man får inte gilla prylar och materiella ting utan då har man hamnat i ett missbruk och köpt sig ett liv.

Vad är det för skillnad mellan det och att gilla musik menar du?

Konsumtion som konsumtion. Tycker det är trist att se dig nedvärdera en
viss sorts konsumtion.

Samtidigt lever man någon annans liv.

Vems då?

Detta kan även leda till annan form av missbruk som alkoholism och andra ohälsosamma beteenden samt ensamhet.

Om du talar om missbruk (alltså att människor ägnar sig åt något med ett
på eller över gränsen till besatt sätt, som de mår dåligt av):

Vad är det för skillnader mellan att missbruka apparater och musik?

Eller sprit eller knark höll jag på att säga, men troligen skulle någon hävda
att de två senare fallen (alkohol och knart) i för stora doser kan anses vara
allvarligare på grund av va de kan göra med kropp och hjärna.

Men - även att sitta i en soffa 16 timmar om dygnet och lyssna på musik
kan jag tänka mig kan bli för mycket och gränsa till ohälsosamt. Detsamma
gäller väl i så fall om det spelas TV-spel.

- - -

Men min poäng är att förekommande fall av missbruk inte behöver betyda
att ett positivt bruk inte finns. Ett som bara är brukare till glädje. Och att
det är bättre att låta var och en själv berätta om sådana saker än att som
du påstå att det ena eller andra gäller för andra än dig själv.


Tycker det är trist att du ser ned på apparatälskare och dessutom konstigt
att du tycker att en entusiasm kopplad till apparater eller till musik är så
olika saker.

- - -

Varför inte låta var och en definiera vad de gillar själv helt enkelt - och sen
låta bli att klanka på dem för det och påstå att deras passion skulle vara
osund?

Självklart existerar osunda besattheter, men det tror jag nog att de som är
drabbade av sådana kan berätta om själv och även om de inte kan det så
lagitierar det inte dig att komma med en massa beskyllningar.

Det är trist att se dig påstå en massa saker om andra.

Du kan väl inte veta om de har glädje av ett apparat- eller musikintresse
eller om det är ett beroende som de lider av och har svårt att ta sig ur?

Den som däremot gillar musik i första hand lever med sunt leverne. Här förekommer inte snabbmat, fester på helgerna eller andra synder som märkeskläder, dyra resor eller möbler där designen står för det viktiga.

Och hur har du kommit fram till detta?

Det låter som helt absurda samband du påstår finns.

Samt så är det Volvo som gäller, helst en Saab. Inga tyska bilar passar in i den här ramen. Helt enkelt alla vill bli den sundes kompis!

Tror du skulle behöva starta från början.

Och då måste du börja med att olära dig allt tossigt du gått på/tror på.

Om du skall kunna lära dig något så måste du börja med en tom bägare
och inte med en redan full av förutfattade meningar.


Vh, iö

- - - - -

PS. Sarkasmer/ironier som inte är träffsäkra blir bara dumma.

[IngOehman]

Det vore klädsamt om man redovisade sin egen syn på apparat- kontra musikintresse, istället för att i olika ordalag håna eller kommentera andra.

Snart blir det åtgärder. Jag gillar inte stämningen som kokar upp.


/K12

Fenomenalt bra rutet!

Ja, det är verkligen obehagligt att se människor tala illa om andra baserat
på deras passion och intresse.


Vh, iö

[Strmbrg]

Av det jag läser i inlägg här ovan finner jag tydliga skäl att köra vidare på min inläggspolicy:
Jag fokuserar på att delge er andra mina tankar, resonemang, attityder, min historia och hur jag tänkte då samt hur jag tänker nu.

Just därför tänker jag berätta följande:
Jag tycker faktiskt att det kan finnas ett motsatsförhållande mellan prylfokus och musikfokus.
Samma motsatsförhållande kan även råda mellan exempelvis prylfokus och bildfokus.

Notera att jag skriver det ovanstående med utgångspunkt i MIG SJÄLV.
Jag har nämligen EGNA, PERSONLIGA erfarenheter av att dessa två fokus inte kan kombineras.
Åtminstone inte om jag vill få ut mycket av det ENA. Ty då blir det andra åsidosatt.

Jag försöker avhålla mig från att hysta in definitiva påståenden som gäller alla människor, däremot har jag INGA SOM HELST problem med att avslöja mitt EGET tillkortakommande.

Jag tänker inte heller värdera huruvida det är finare eller fulare att vara riktigt apparatintresserad än att vara riktigt musikintresserad.
Ett sådant spörsmål intresserar mig nämligen inte alls.
Och vad då "ÄR" finare förresten?
Det är väl inte något man kan säga något definitivt om...

Däremot trivs just JAG mycket bättre idag, då jag mer eller mindre struntar i såväl kameror som slutsteg.
Den som till äventyrs tolkar in någon form av nedlåtenhet i det jag skriver har ett problem i svårigheten att hålla sig sansad och saklig.

[IngOehman]

Mycket bra inlägg.

Jag håller med inte bara om dina grundtankar utan delar även till viss del
även dina åsikter och erfarenheter. Om inte personligen så har jag träffat
många med samma uppfattning som du, och jag tror dem alla.

Dina värderingar delar jag till 100%.


Kan samtidigt tycka att det är tråkigt att se att du bedömer att du skall
reservera och förtydliga dig så mycket. I en vettigare diskussionsmiljö så
skulle det inte ha behövts.

Något är väldigt fel när någon som berättar om sina erfarenheter och om
sina helt egna subjektiva uppfattningar (inte om sin tro, inte kommer med
några tråkiga nedvärderande spekulationer eller något annat, utan BARA
berättat om egna upplevelser, erfarenheter och åsikter) ändå specifikt be-
höver berätta att det är just det och bara det.


Vh, iö

[Strmbrg]

...orsaken till det ointresset tror jag beror på nåt slags purist-tänk - att materiella saker "stör" det immateriella musiklyssnandet, när de i själva verket lika gärna kan sägas förmedla och understödja detsamma.

Intressant! Jag testade ganska nyligen att flytta elektroniken från den klassiska "altarplaceringen" mellan högtalarna till att ha prylarna bredvid soffan. Numer står det visuellt tilltalande rörsteget och den fina akryl-skivspelaren inte i blickfånget, utan där finns de "ointressanta" TV-boxen och centerhögtalaren.

Och jag måste säga att musiklyssningen faktiskt vunnit på omplaceringen; jag koncentrerar mig bättre på, och får mer behållning av, musiken när apparaterna inte pockar på uppmärksamhet.

Så för mig som absolut har ett apparatintresse var fina apparater i blickfånget inte understödjande själva musikupplevelsen, utan stal uppmärksamhet. Och visst var det så att både vinylspelaren och rörstärkaren till viss del köptes för det visuella intrycket. Jag kan ju fortfarande uppskatta detta men inte när jag vill njuta av musik. De är ju väldigt fina ljudåtergivare också och förtjänar att avnjutas som sådana, inte bara för att de är snygga.

Himla bra inlägg.


Vh, iö

Tycker jag också!

Jag har gömt slutsteget bakom ena dipolen och har väldigt få och väldigt små apparater i synfältet.
Jag brukar släcka ned i rummet (det blir riktigt mörkt eftersom fönster saknas), lysdioderna är tejpade och jag ställer ett skydd framför den osläckbara CD-displayen.

Inte förrän detta är gjort kan jag fokusera maximalt på musiken.

Dessutom ogillar jag diverse inställningsmöjligheter (tex nivåjusteringar av diskanten) rent mentalt. Dylikt blir - för min del - väldigt lätt en källa till defokus från musiken.

[Bongo]

Fö rmig lever både musikintresse och apparatintresse i en trevlig synergi; musiken ska åteges med så få kompromisser som möjligt, samtidigt som de estetiska kraven på apparater och högtalare ska uppfyllas.

Kraven som sådana grundar sig i vad vi tycker är snyggt, proportionerligt och rimligt att ha hemma i vardagsrummet. Utifrån dessa estetiska krav kan man sedan, med en ungefärlig budget för handen, sondera marknaden och identifiera möjliga lösningar och kombinationer för att sedan välja den trevligaste. Det är en långdragen process och kanske går det åt lite mer pengar än det hade gjort om man nöjt sig med det prestandamässigt bästa och gömt alla apparater, men då hade det inte varit mitt intresse längre utan någon annans. Jag vill leta hifiprylar, gärna med fler krav än att vi ska ha råd med dom för tillfället. Det är en trevlig del av hobbyn helt enkelt. Jag vill också att stereon ska finnas, synas och tillåtas ta plats som en naturlig del av ett komplett vardagsrum. Trots allt blir det ju en del tid framför stereon och tvn, och då är det naturligt att det också ges utrymme för detta. Jag skulle till och med kunna säga att den visuella delen av hifiintresset är en del som jag identifierar med mig och mitt hem. Folk som kommer hem till mig ska kunna titta i mitt vardagsrum och säga "aha, du är en sån där audiofil/hifiintresserad"

[Rausborn]

Den här gillar jag.
Både estetiskt och tekniskt.

Lyssnar enbart på musik i 2-kanal.(piP-högtalare)



Denon AVR-2807 i silver.

[IngOehman]

Jag trodde det kanske var en 2807 jag har, men min är inte sådär snygg
eller om man skall kalla den oful.

Min är nog senare, kanske -08 eller -09.

Men den är svart och står inte i blickfånget så det gör inget.


Vh, iö

[phloam]

Fö rmig lever både musikintresse och apparatintresse i en trevlig synergi; musiken ska åteges med så få kompromisser som möjligt, samtidigt som de estetiska kraven på apparater och högtalare ska uppfyllas.

Kraven som sådana grundar sig i vad vi tycker är snyggt, proportionerligt och rimligt att ha hemma i vardagsrummet. Utifrån dessa estetiska krav kan man sedan, med en ungefärlig budget för handen, sondera marknaden och identifiera möjliga lösningar och kombinationer för att sedan välja den trevligaste. Det är en långdragen process och kanske går det åt lite mer pengar än det hade gjort om man nöjt sig med det prestandamässigt bästa och gömt alla apparater, men då hade det inte varit mitt intresse längre utan någon annans. Jag vill leta hifiprylar, gärna med fler krav än att vi ska ha råd med dom för tillfället. Det är en trevlig del av hobbyn helt enkelt. Jag vill också att stereon ska finnas, synas och tillåtas ta plats som en naturlig del av ett komplett vardagsrum. Trots allt blir det ju en del tid framför stereon och tvn, och då är det naturligt att det också ges utrymme för detta. Jag skulle till och med kunna säga att den visuella delen av hifiintresset är en del som jag identifierar med mig och mitt hem. Folk som kommer hem till mig ska kunna titta i mitt vardagsrum och säga "aha, du är en sån där audiofil/hifiintresserad"

Mycket bra inlägg!

[phloam]

För er som inte riktigt kan förmå er att älska hifi-apparater, har ni samma inställning till andra bruksföremål i hemmet?

Tycker ni att möbler, köksredskap, dammsugare, inredningsdetaljer etc också är föremål som är svåra att älska?

Upplever ni det som störande eller obehagligt att riskera att utveckla känslomässiga band till tekannan eller kaffebryggaren som används varje morgon, eller servisen som maten serveras på? Är det strikt "form följer funktion" som gäller även här?

[Martin]

Phloam: Det är väl intressestyrt? Är man inte så intresserad av strykjärn utan bara är nöjd att det fungerar, så kanske man inte lägger ner så mycket känslomässig eller tankeenergi på det?

Och om det är ett intresse för en själv beror på hur man väljer att se det, tror jag. Därav de delade meningarna.

[Bongo]

Det kanske går att göra en lista på (tekniska) prylar som är accepterade som inredningsdetalj (och därmed "godkända" att uppskatta för sin estetik lika mycket som sin funktion) och prylar som inte är det...min tanke grundar sig i till exempel kaffebryggaren. Är det någon normal människa som tycker att det är konstigt om det står en kaffebryggare väl synlig på diskbänken hemma hos någon? Svaret är förstås nej, kaffebryggaren är så given som köksattiralj att ingen tycker den är konstig, snarare så väljer nog många en kaffebryggare som passar in i stilen i köket än den som är prestandamässigt bäst. Många skulle nog tycka att ett kök utan kaffebryggare saknade något.
Däremot strykjärnet är något man väldigt sällan ser stå framme hos någon och gör det det så är det för att någon har glömt det. Väldigt få köper nog strykjärn med utseende som huvudkriterie, eftersom det ändå inte är accepterat som inredningsdetalj.

Hifi å andra sidan balanserar på en farlig tråd i gränslandet. För en del av befolkningen är det naturligt med en stor anläggning i vardagsrummet, för andra ska det överhuvudtaget inte synas ett dugg, helst ska allt vara inbyggt.
En del människor stämplar folk som nördar utan smak om dom har stora högtalare medan andra kanske tycker att det är snyggt och lyfter inredningen i rummet. Det går definitivt inte att säga något generellt som man kan med kaffebryggare och strykjärn. På senaste tiden tycker jag dessutom att trenden verkar gå mot mindre hifi i svenska hem och mer plastiga takinbyggnadshögtalare, vilket jag tycker är en trist utveckling.

Så, borde vi starta en kampanj för hifins berättigande som inredning?
JA!

[Strmbrg]

För er som inte riktigt kan förmå er att älska hifi-apparater, har ni samma inställning till andra bruksföremål i hemmet?

Tycker ni att möbler, köksredskap, dammsugare, inredningsdetaljer etc också är föremål som är svåra att älska?

Upplever ni det som störande eller obehagligt att riskera att utveckla känslomässiga band till tekannan eller kaffebryggaren som används varje morgon, eller servisen som maten serveras på? Är det strikt "form följer funktion" som gäller även här?

Jag har kanske en mer begränsad användning av ordet 'älska'?

Jag har inga principer kring detta med att fokusera på apparater, verktyg, mobiltelefoner mm.
Är helt enkelt inte speciellt intresserad, bara litegrann, ibland.

Jag tror att det kan vara lämpligt att stanna vid just att notera vars och ens hållning kring dessa frågor.
För egen del ser jag inget vettigt syfte med att få någon att erkänna vare sig det ena eller det andra, eller att åberopa logik-fnurror i någons inlägg eller så.

Jag tycker tex om snygga kavajer, skoj-färgade strumpor, slipsar mm.
Där är jag ju väldigt mycket fokuserad på prylen i sig och inte enbart på dess funktion att skyla, värma, skydda etc.

[IngOehman]

Dito.

In i minsta detalj faktiskt.


Vh, iö

[phloam]

Phloam: Det är väl intressestyrt? Är man inte så intresserad av strykjärn utan bara är nöjd att det fungerar, så kanske man inte lägger ner så mycket känslomässig eller tankeenergi på det?

Och om det är ett intresse för en själv beror på hur man väljer att se det, tror jag. Därav de delade meningarna.

Jag tror att man kan komma att älska en apparat som man använder ofta och med nöje även om det är nåt man inte är direkt intresserad av i sig. Tack vare dess design och känsla snarare än funktionalitet/intresse.

T.ex. att man kommer att bli väldigt fäst vid en favoritkaffemugg eller en bil eller vadsomhelst med tiden, även om man inte har nåt speciellt mugg- eller bilintresse i botten, så att man blir lite ledsen om någon har sönder den.

Jag ser det som mer irrationellt / känslostyrt än intressestyrt, även om ett intresse i botten naturligtvis kan hjälpa till att skapa en sådan känslomässig koppling

[micromodular]

Jag gillar apparater! Jag är tvungen till att gilla dessa ty annars det blitt väldigt tyst i min fastighet. Hur dessa tingestar ser ut har en sekundär betydelse tills en kvinna skulle belägra mitt bo.
Den dagen det skulle ske så skulle nog det bli ett par Brementuttar och en
i-padda högst få husera hos mig

[CODY]

Man får verkligen hoppas att alla de som besöker hi-end mässan om några helger har tillräckligt många fonogram för att kunna slappna av och fortsätta betrakta sig själva som musikälskare trots inträde, närmare en kvarts hektar utställningslokal och 100 märken som ställer ut. Och att de kan fortsätta att betrakta sitt besök där som en bra väg att hitta fram till den musikupplevelse som de vill ha. Och inte ska behöva dras med någon tråkig etikett som apparatälskare utan kan leva kvar i föreställningen att de är i princip ointresserad av apparaterna .

Tänkvärt...! Kanske att man borde höja blicken lite och se dessa eländiga "apparater" som kraftfulla och nödvändiga symboler för det stora musikintresse vi alla delar, oavsett ålder, musiksmak, teknikintresse, val av fanér, och.... och.... ursäkta mig *klump i halsen*

jag har hundra reservoirpennor, men är nästan bara intresserad av att skriva eller närmare bestämt kunna få den skrivupplevelse jag vill ha; jag är i princip ointresserad av alla de hundra reservoirpennorna och de femti flaskor bläck jag har samlat på mig.

Men nu höjer jag på din inrådan blicken och låter pennorna bli kraftfulla symboler för mitt skrivintresse.

[Nattlorden]

Den dagen det skulle ske så skulle nog det bli ett par Brementuttar och en
i-padda högst få husera hos mig

Du får gallra bättre. Det går att ha åtta gröna baslådor och pi60s i sten i vardagsrummet även med fru.

[micromodular]

Den dagen det skulle ske så skulle nog det bli ett par Brementuttar och en
i-padda högst få husera hos mig

Du får gallra bättre. Det går att ha åtta gröna baslådor och pi60s i sten i vardagsrummet även med fru.

I mån av plats dock! Platt teve:n ska ju ha plats å synas oxå så den tilltänkte ska kunna se på "sex and da zitty".

pi60 i sten? Jag bor tre våningar upp utan hiss så...

Åtta gröna baslådor? Gröna? Blåa om jag får be... Eller transparenta kanske, hmm...

[IngOehman]

Det kanske går att göra en lista på (tekniska) prylar som är accepterade som inredningsdetalj (och därmed "godkända" att uppskatta för sin estetik lika mycket som sin funktion) och prylar som inte är det...min tanke grundar sig i till exempel kaffebryggaren. Är det någon normal människa som tycker att det är konstigt om det står en kaffebryggare väl synlig på diskbänken hemma hos någon? Svaret är förstås nej, kaffebryggaren är så given som köksattiralj att ingen tycker den är konstig, snarare så väljer nog många en kaffebryggare som passar in i stilen i köket än den som är prestandamässigt bäst. Många skulle nog tycka att ett kök utan kaffebryggare saknade något.
Däremot strykjärnet är något man väldigt sällan ser stå framme hos någon och gör det det så är det för att någon har glömt det. Väldigt få köper nog strykjärn med utseende som huvudkriterie, eftersom det ändå inte är accepterat som inredningsdetalj.

Du tror inte att skillnaden beror på att kaffebryggaren används hela tiden?
Att det är bra/praktiskt att den står framme av det skälet.

Strykjärnet används dessutom normalt i kombination med en rätt så
skrymmande strykbräda. Allt talar för att man vill ställa undan dessa
mellan användningarna.

En person som stryker flera gånger om dagen, och gör det för andra
personer också, skulle jag tro låter strykaggremanget i sin helhet stå
framme.

Hifi å andra sidan balanserar på en farlig tråd i gränslandet. För en del av befolkningen är det naturligt med en stor anläggning i vardagsrummet, för andra ska det överhuvudtaget inte synas ett dugg, helst ska allt vara inbyggt.

Jag tror få eller inga stirrar på kaffebryggaren när man dricker kaffet. Den
må stå framme i köket, men inte som ett altare man har framför sig när
man dricker kaffet väl?

Eller hur har du det?

För övrigt ser jag nog på kaffebryggare som på hifi-anläggningar: De är
som apparater ointressanta, men det de gör har betydelse, vilket gör att
man kan sätta sig in i dem utan att vara intresserad av dem - för att man
är intresserad av gott kaffe (eller god musikåtergivning).

Och eftersom jag sällan dricker kaffe med bryggaren framför ansiktet så
tycker jag inte det spelar så stor roll hur den ser ut, men jag vill att den
skall brygga gott kaffe.

Och visst skulle jag tycka att det var okej med någon sorts inbyggd apparat
som inte "står framme" på någon yta, utan som påminner om en inbyggd
hifi-anläggning.

Som för anläggningen gäller att jag nöjer mig med att den går att manöv-
rera. Det är alltså ergonomin det handlar om, men jag ser inget värde i en
kaffebryggare som står framme och potentiellt i vägen och som finns del-
vis för att vara njutbar att titta på. Är glad om den inte är onjutbar att titta
på dock.

Funktionalistiska formgivna saker är dock vanligtvis ofula, så bara ingen
har försökt göra en massa meningslösa former på den så är den nog ok för
min del.

En del människor stämplar folk som nördar utan smak om dom har stora högtalare medan andra kanske tycker att det är snyggt och lyfter inredningen i rummet.

Ja, så är det säkert.

Det går definitivt inte att säga något generellt som man kan med kaffebryggare och strykjärn.

Kan man?

Vad menar du isåfall med generellt? Menar du att det du sa skulle gälla för
min uppfattning också? Då har du fel. Jag ser ingen skillnad med avseende
på de estetiska principerna för kaffebryggare och strykjärn. Håller därför
inte med dig om att valet att ha den framme eller ställa undan dem skulle
ha med något annat än hur ofta man använder dem.

På senaste tiden tycker jag dessutom att trenden verkar gå mot mindre hifi i svenska hem och mer plastiga takinbyggnadshögtalare, vilket jag tycker är en trist utveckling.

Håller med, men det beror nog på att hifi över hela världen håller på att
försvinna. Musik och en genuin musiklyssningstradition har nästan slagits ut
av konkurrerande saker, som datorer och liknande, och hifi ges en alltmera
perifer roll.

Det är en bransch som håller på att försvinna.

Ju mindre intresserad av ljudkvalitet människor är, desto större vikt får
andra parametrar, t ex att inte synas.

Det är dock en helt annan sorts "inte synas" än den som har diskuterats
tidigare.

Att inte vilja ha ett altare av apparater framför ögonen utan att istället ha
anläggningen gripbar nära sig (bara ha högtalarna framför sig) är ju FÖR
musiken och FÖR musikspelandets skull (för dem som vill ha det så).

Att vilja ha osynliga högtalare i taket handlar om motsatsen - att kompro-
missa med musiken och dess återgivning för att tillgodose någon sorts in-
redningsideal.

I hemmabiosammanhang kan dolda högtalare vara ytterligare ett steg i
riktningen att agera FÖR filmens skull. Film är ju liksom speciellt såtillvida
att den är svår att ta del av utan att titta.

Så, borde vi starta en kampanj för hifins berättigande som inredning?
JA!

Vet inte vad jag tycker om det.

Men framförallt så tycker jag vi snarast borde starta en kompanj för HiFins
(alltså den höga fidelitetens) berättigare, punkt!

Idag så omsätter hifi-branschen internationellt, om jag är rätt underrättad,
mindre än en krona per person i världen på musikåtergivningsapparatur
i lösdelsform. Något har hänt. Både fonogrammens ljudkvalitet har sjunkit
till bedrövliga nivåer och viljan att kunna återge dem väl har gått samma
väg.

Kan det finnas ett samband, eller är det så enkelt som att det finns si himla
mycket annat idag som folk lägger pengarna på?

Fast har försäljningen av t ex kläder minskat? Jag tror inte det.

Jag tror hifi-samhället har kört vilse bara. Förlorat sig själv och glömt bort
vad det var som var så kul.

- - -

Igår sa en väldigt trevlig kille att det kan bli som så när man utvecklar t ex
DACar, att man förbättrar och förbättrar och förbättrar, och till sist så är
produkten så dålig att man inte står ut med att lyssna på den längre. Då
måste man backa tillbaka till ursprunget för att se vad som gick snett.

Frågan är inte det inte är som i ett nötskal vad som drabbat hifi-branschen?

Varje förändring som gjorts har verkat (för dem som jobbat för dem och
infört dem) som en förbättring. Men allt det som var och gav alla glädjen
från början är saker som de som ändrade var blinda för, och först när allt
är borta så märker man att det inte är lika kul längre, men kanske utan att
inse vad det beror på.

Jag tror att hifi-branschen skulle må väldigt,väldigt bra av att titta tillbaka
till mitten och slutet av 70-talet och början av 80-talet = när branschen var
som störst och livaktigast, och försöka lista ut VAD det var som gjorde att
det på den tiden fanns ett mycket trevligare förhållande mellan musik+hifi-
konsumtion och konsumtion av kläder.

Jag tror att svaret var framtidstro - och en känsla av att det faktiskt hela
tiden blev bättre. Men redan i mitten och slutet av 80-talet så började det
bli sämre istället.


Vh, iö

[tvett]

Jag tror vi måste sätta "Jag upplever det som....." före allt vi säger snart.

[phloam]

jag har hundra reservoirpennor, men är nästan bara intresserad av att skriva eller närmare bestämt kunna få den skrivupplevelse jag vill ha; jag är i princip ointresserad av alla de hundra reservoirpennorna och de femti flaskor bläck jag har samlat på mig.

Men nu höjer jag på din inrådan blicken och låter pennorna bli kraftfulla symboler för mitt skrivintresse.

Jag lider verkligen med dig, tänker på alla dessa märken och modeller med ofta helt onödig formgivning som måste inteferera med ditt genuina skrivintresse. Har du testat kulspetspenna? Väldigt goda skrivprestanda i jämförande tester

[Nattlorden]

pi60 i sten? Jag bor tre våningar upp utan hiss så...

Åtta gröna baslådor? Gröna? Blåa om jag får be... Eller transparenta kanske, hmm...

ja, gröna

[micromodular]

pi60 i sten? Jag bor tre våningar upp utan hiss så...

Åtta gröna baslådor? Gröna? Blåa om jag får be... Eller transparenta kanske, hmm...

ja, gröna

Jag ger mig. Det är en fint grön färg.

[CODY]

jag har hundra reservoirpennor, men är nästan bara intresserad av att skriva eller närmare bestämt kunna få den skrivupplevelse jag vill ha; jag är i princip ointresserad av alla de hundra reservoirpennorna och de femti flaskor bläck jag har samlat på mig.

Men nu höjer jag på din inrådan blicken och låter pennorna bli kraftfulla symboler för mitt skrivintresse.

Jag lider verkligen med dig, tänker på alla dessa märken och modeller med ofta helt onödig formgivning som måste inteferera med ditt genuina skrivintresse. Har du testat kulspetspenna? Väldigt goda skrivprestanda i jämförande tester

Ja det har jag gjort. Vid tester har alla kunnat läsa vad jag skriver, minst lika bra som när jag skriver med en riktig penna. Att jag bortemellanåt fylller min pelikan med några milliliter Waterman Encre Havana är bara en hyllning till skrivandet. Jag är i princip helt ointresserad av pennan och bläcket eller hur det reagerar med olika sorters papper och det blekmedel som pappret innehåller eller huruvida mitt Registrar's ink verkligen är vattenfast och hur det ser ut medan det torkar. Det är skrivandet som är det viktiga. Pennorna är bara symboler, som är helt ointressanta.

Jag låter inte mina pennor stå framme i onödan, men det de gör, skriver, innebär att de har betydelse. Därför kan jag sätta mig in i pennorna utan att vara intresserad av dem - för jag är intresserad av hur de skriver. Eftresom tankarna är på vad man skriver, så behöver jag inte se pennan när jag skriver. Men vill naturligtvis att den ska skriva bra.

Jag skulle tyckla att det vore bra om man kunde integrera pennan med handen, ungefär som ett finger med inbyggd penna. Då skulle min hand vara en parker 51 vacu-matic cedar green, bred spets, med en ny pli-sac. Och alltid fylld med ett Waterman bläck.

Jag vill inte att pennan ska stå ivägen för det som är viktigt utan det är ergonomin som det handlar om. I valet mellan att gömma pennorna eller att låta de vara framme, får antalet gånger man använder penna vara utslagsgivande, i så motto att penna inte komma fram om inte skriva så mycke. Men om skriva mycke då kan penna framme.

Sen kan jag tycka att man skulel starta en kampanj för det här.