Mythbusters är ju ett kul program, det verkar finns hur många myter som helst. Hifi-världens speciella myter är heller inte så få och räcker säkert till en hyggligt lång forumtråd.
Med "myt" menas i allmänhet historier om skapelsen, naturfenomen och gudar. Typiskt är att de är gamla, har mycket liten verklighetskontakt men att många tror eller har trott på dem.
Den stora och grundläggande hifi-myten är, tror jag, att alla delar i en anläggning för ljudåtergivning medför någon slags musikalisk karaktär. Dessutom att de måste kombineras som instrumenten i en orkester för att få ett harmoniskt förhållande. Så beskrivs karaktären i all slags elektronik, även kablar och annan kringutrustning i alla tidskrifter och så beskriver man resultat av lyssningstester. "Livlig, pregnant, klangfull, snabb, detaljrik...".
Det är en rejäl myt. Den föreställningen dominerar tidningsartiklar, forumdiskussioner, försäljarsnacket i butiker och det sociala umgänget - men går aldrig att påvisa. Det är en slags förutsättning för de flesta diskussioner (diskurs) som saknar verklighetsbakgrund. I blind lyssning får man bara utslag för de allra simplaste mätbara skillnaderna, och då måste de vara ganska stora. Myten håller branchen igång.
En diskussion om den myten skulle ju bättre passa i Generellt om Hifi, så jag hade en lite annan inriktning här: mer konkreta, tekniska hifi-myter. Alltså vedertagna föreställningar om hur hifi-utrustning fungerar, men som verkar sakna verklighetsförankring. Observera att saker som exempelvis högtalarkablars fantastiska förmågor inte är någon myt. Det är högst kontroversiellt och inte alls vedertaget. Men jag ber att få börja med en riktigt vedertagen: inspelning.
Inspelning av högtalarelement är en av de saker som alla verkar vara väl bekanta med. Man kan se annonser för begagnade högtalare som beskrivs som "knappt inspelade", på diy-forum är ordet "inspelade" ett av de allra vanligaste och det finns tusentals vittnesmål om att högtalare (högtalarelement) låter bättre efter en tids spelning. Om någon påstår något om ett högtalarelement så är den självklara frågan "är de ordentligt inspelade?".
Detta, påstår jag, är en myt. Ursprunget är antagligen det faktum att alla böcker och artiklar om mätning på högtalarelement börjar med att påpeka att elementet måste "spelas in" innan man mäter. Det är helt korrekt.
Ett baselement kan spelas in genom att man kör fullt konutslag strax under resonansfrekvensen i en kvart eller en halvtimma. Då mjukas upphängningen (mest spindeln) upp lite och resonansfrekvensen sjunker ungefär 10%. Inget annat händer och över tid händer inte heller något särskilt. En liten ändring i resonansfrekvens betyder ju inte på något sätt att elementet "låter bättre".
Om man mäter alla parametrar (inkl tonkurva och distorsion) på mycket gamla element och jämför med nytillverkade (exempelvis SS8542) är det överraskande att inga särskilda skillnader finns. Man skulle ju kunna tänka sig att konmaterial eller annat försvagades eller förstördes men det gör det normalt inte. Alltså, efter en halvtimmas inspelning förändras resonansfrekvensen lite och därefter händer över lång tid ingenting särskilt. Absolut ingenting som skulle få elementet att låta bättre.
Utifrån faktumet att mätning av resonansfrekvens måste föregås av inspelning tror jag myten att inspelning gör högtalare bättre har fötts.
Riktiga mytspridare har dessutom, lite komiskt, överfört detta till elektronik! "Det tog ett par månaders (!) inspelning men sedan var all tvekan bortblåst. Oppon är en dröm ur nästan alla aspekter." Så kan man läsa om en DVD-spelare på CarlssonPlanet. Där tas det rent av upp som en särskild egenskap hos olika apparater, att de kräver mer eller mindre inspelning. Vilket nonsens!
Invändningar välkomnas, och/eller förslag till andra myter som kan krossas!
