Vad menar du?
Hur på för sätt är då strömstarka slutsteg, hög dämpfaktor och superlåga
thd-värden myter?
Det är ju bara exempel på egenskaper som slutsteg kan ha som är i allra
högsta grad konkreta.
Och om du hävdar att det är myter att det skulle ge ett ökat musikaliskt
lyssnarutbyte så är det ju något som omöjligen kan bevisas.
Vad du däremot kan göra är att visa att det finns specifika fall få människor
föredrar t ex lägre dämpfaktor och högre distorsion, men så är det ju med
subjektiva ting. Att något föredras säger heller inte att det är rättare, eller
att det skulle föredras i alla sammanhang (oberoende av kringutrustning,
oberoende av programmaterial, obereonde av lyssnare).
Sådant finns det helt enkelt inte sanningar om alls, och likaväl som att det är
saker som påstår starkt kan ifrågasättas, är det lika rätt att ifrågasätta ditt
ifrågasättande.
I fråga om strömförmåga är det ju något som i så hör grad är lastbereonde
att det är meningslöst att ens diskutera saken utan kontext. Men jag tror
nog, ja rent av vet det, att de flesta (kanske alla?) är rätt så överens om att
återgivningen inte upplevs som fördelaktig när strömbegränsningar träder in.
Men visst är det nonsens, och en äkta ädel myt, att det skulle finnas något
entydigt samband mellan en förstärkares förmåga att driva laster flera gånger
värre än aktuell last, och samma förstärkares förmåga att skapa välljud i
nämnd aktuella last.
Sådana enkla samband finns bara i tumregeldrömmarnas sinnen.
Men inte heller är det en sanning att en lite lägre dämpfaktor (som den som
du kunde ratta in med den konstruktion som jag gjorde och skickade dig ett
schema för) är något som ger ett "ökat musikaliskt lyssnarutbyte".
Det KAN göra det (som funktion av aktuell kombination av alla de variabler
jag nämnde tidigare, och fler). Och det kan till och med vara så att det sta-
tisktiskt är mera troligt att det gör det än att det inte gör det, men sådana
sanningar är bara just statistiska.
Så att kalla saker "myter" som bara är redovisningar av en fysikaliska egen-
skaper, och att göra det baserat på att man vill ifrågasätta att det skulle ge
ett "ökat musikaliskt lyssnarutbyte", blir ett väldigt vagt angrepp. Speciellt
om ingen ens användt orden "ger ett ökat musikaliskt lyssnarutbyte".
Sen kan man ju dessutom fråga sig vad lyssnarutbyte betyder. Tänk om det
betyder sådant som gör att man byter lyssnare snabbare än kvickt, t ex på
en mässa?
Flint skrev:Den här tråden verkar syfta till att försöka döda vissa myter. Det är det försöket jag kommenterar. Jag tror alltså inte att det får någon verkan utan konkreta bevis. Troligen gör inte heller konkreta bevis någon nytta. Folk tror i alla fall det dom vill tro. Det märks ju om inte annat på tramset och myten runt transparentbegreppet, önsketänkande som vissa tar som verklighet.
Frågan är då varför man skall bry sig om myter utan några konkreta bevis?
Det finns två problem här som jag ser det:
1. När det gäller sanningar: Troll som bara har som mål att bråka kommer
alltid att använda sitt "det tror jag inte på" i all oändlighet - både när de får
veta något som är riktigt och när de får veta vad det riktiga är baserat på.
Så att serva troll med fakta är meningslöst. De har ju redan bestämt sig för
vad de skall tycka.
Att tillgodose dessas tjat om bevis är därför meningslöst. Så den som miss-
tror något påstått (troll eller icke troll) bör undersöka saken själv eller vända
sig till någon som de har förtroende till, inte bjäbba och avkräva bevis som
ett bortskämt barn, från den som de redan demonstrerat att de (låtsas) att
de inte har något förtroende för eller bryr sig om .
2. När det gäller myter: Om allt som någon påstås behöver motbevisas, trots
att ingenting finns som stöd för påståendena, så går all tid åt att motbevisa
en massa nonsens som man lika gärna kan ignorera. Men OM man skall mot-
bevisa något så bör man först förstå grundläggande vetenskapliga principer.
När man gjort det så behöver man klara ut vad nollhypotesen egentligen är,
och i de flesta mytfall så finner man att den hamnar i dödläge mot den första
vetenskapliga principen, och att det är ett flagrant slöseri på tid att angripa
en nollhypotes som inte har något hållbart falsifieringsvillkor.
Ofta kan man dock i myt-situationer konstruera en nollhypotes som blir falsi-
fierbar, genom att involvera den som hävdar myten.
Men det kräver samarbete och det är ju ingen man kan begära av någon, och
särskilt inte om man som mål har att bevisa den andra havande fel.
Ett bra exempel är att någon påstår att de kan höra skillnad mellan två kablar
som det när man mäter på dem inte finns skäl att tro att det skall gå. Att då
"bevisa" att den som påstår sig ha förmågan har fel genom att undersöka
kabeln eller genom att låta andra lyssna, går inte.
Men alla som sprider myter är inte bedragare och då och då stöter man på en
person som bara berättar om sin övertygelse, och som gärna deltar i ett för-
sök att undersöka om det de upplevt är suggestion eller av någon av kabelns
egenskaper skapad hörbar artefakt.
Jag har arrangerat ett antal sådana lyssningar med den rätt så specifika noll-
hypotesen att just personen ifråga skall kunna höra skillnad. Inte helt utan
undantag, men nästan, så har det visat sig att suggestion har blivit den tro-
ligaste förklaringen till många sådana upplevelser. Det vill säga nollhypotesen
har falsifierats.
Men huvudskälet till att det är rimligt att mytförklara vissa påståenden är som
jag ser det inte att något specifikt påstående har falsifierats av den ena eller
andra studien - utan att det inte finns något skäl att tro på det ursprungliga
påståendet.
- - -
Tittar man på vetenskaplig teoribildning så kan man säga att alla myter har
en sak genomensamt - de är bara teser.
Men teser som saknar det man helst vill se från goda teser att bygga teorier
på - ett antal villkor/iakttagelser som gör tesen plausibel, som gör ansträng-
ningen att försöka falsifiera den värd mödan.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).