För högtalarbruk använder jag personligen en EKK på 2*1,5 mm^2 som jag låter ett företag tillverka som har tillgång till en extra smidig PVC-blandning till höljet så att kabeln skall bli så mjuk som möjligt. Behöver jag längre sträcka använder jag för det mesta EKK på 4*2,5 mm^2, som jag låter samma företag tillverka. Mycket korta sträckor (~1 meter) använder jag vanlig EKUA med isärdragna ledare.
Normalt är det svårt att få tag på just 2- och 4-kardeliga EKK eftersom man för elinstallation mest använder 3- och 5-ledarskablar.
Jag brukar försöka välja högtalarkabel så att den får precis "rätt" resistans och induktans (därav de isärdragna ledarna på den korta EKUA-snutten), och med rätt menar jag den resistans och den induktans som just
mina högtalare är konstruerade för. Det betyder att jag använder olika tjocka kabelar för olika längder. Främst betyder de dock att högtalarens väldefinierade insignal är den som finns i kabeländan - alltså förstärkaren lämnar ifrån sig, inte den som kommer fram till högtalarens terminal.
Dessutom är jag alltid väldigt noga med att använda exakt lika lång kabel för höger och vänster högtalare. Det är viktigare än att längden är rätt.
När det gäller mina surroundhögtalare använder jag mycket tunn kabel, eftersom högtalarna är extremt högohmiga (12 - 20 ohm). Ofta använder jag EKUA, eller en något grövre kabel som inte ens är enkardelig.

Den fungerar utmärkt dock, och påminner till Svantes förmodade förtjusning rätt mycket om lampsladd... Dock är den mycket smidigare (inget extra ytterhölje) och mycket bättre polariserad (minuspole är svart, pluspolen är röd).
När det gäller interconnect har jag historiskt använt en specialgjord version av RG62, med karakteristisk impedans över 100 ohm, men jag håller successivt på att byta ut till min egen kabel - Ino il75s.
Den har egentligen (trots att den är mycket dyrare) inga väsentliga företräden framför den där "rg62-special" för normalt audiobruk, men i ordentligt störsvår miljö (nära TV-sändare, mobilsändare eller på platser där det finns mycket skräp i elnätet) är den många gånger bättre.
Skall man överföra andra saker än ljud (digitalsignaler, bildsignaler, antennsignaler...) så är dessutom Ino il75s superb, medan RG62 inte passar alls.
Men det är inte så noga vad för interconnect-kablar man använder om elektroniken som driver den, liksom den som lyssnar i kabelns andra ände, är tillräckligt bra. Oskärmade kablar bör man dock absolut undvika. Det presterar nästan undantagslöst oacceptabelt dåligt, även i ganska störsnäll miljö.
Min erferenhet är att valet av högtalarkablarna är viktigare, men även dom är en förhållandevis lite betydelsefull del av anläggningen om man ser till alla de saker som avgör dess totalljud.
Å andra sidan är det lätt att hitta lämpliga högtalarkablar för äver rätt långa sträckor. Uppåt 30 meter är inga problem om högtalarna är av sund konstruktion. Så jag använder för det mesta hellre korta interconnect-kablar och längre högtalarkablar än tvärtom.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).