hifikg skrev:IngOehman skrev:hifikg skrev:IngOehman skrev:...Jag menar att jag kan äta på bara ett ställe och kan avgöra utmärkt
väl vad jag tycker om maten där. Och att äta på andra ställen påverkar
på intet sätt min bedömning av det förstnämnda stället. ...
Så funkar inte jag. Även om jag gillar maten på ett ställe så kan jag omvärdera mitt gillande om jag upptäcker att alla andra restauranger jag besöker gör samma mat ännu bättre. Fast om smaken redan är fullt utvecklad, den inre referensen färdigväxt, så blir det förstås lättare. Men hur värderar du då rätter som du aldrig smakat förut? Rätter till vilka det inte finns någon inre referens. Än.
Inre referenser till någon specifik rätt?
Vad skall man ha det till?
För att avgöra att en rätt man avskyr smakar illa på rätt sätt?
Nej. Den inre referensen har med en själv och vad man gillar
att göra. Den kan förstår även användas för att bedöma likhet
med något man känner, men mig poäng är att den som anser
att man måste jämföra med annat för att veta vad man skall
tycka missat att man i så fall faktiskt aldrig kommer att kunna
komma fram till något val eftersom det finns nästan hur mycket
som helst att jämföra med.
Vad jag säger är att jämförelser dessutom saknar egenvärde
då andra objekt inte är referenser för vad som är rätt annat
än undantagsvis (t ex om en kock hittat på en maträtt så kan
man kanske säga att hans eller hennes version av den är en
sorts referens för maträtten).
Vh, iö
Min poäng var att jag kan omvärdera något som jag tidigare upplevt som bra.
Om du menar det ut ett absolut perspektiv så kan jag bara beklaga,
och råda dig att inte under några omständigheter jämföra saker med
varandra. Du kan ju bara förlora på det.
Om du menar relativt (att det du förut upplevde som bra upplevs som
lika bra, men du är medveten om att det finns ännu bättre) så är väl
A/B-jämförelser inte nödvändiga för att kunna dra sådana slutsatser.
Vad jag menar är att man kan se något som man tidigare givit 9 på
en 10-gradig skala, som bara värt 2 då man fått uppleva något mycket
bättre. Då saknar man det absoluta perspektiv och egentlig egen smak.
Då tar man ställning till saker inte för vad de är utan för hur de förhåller
sig till annat. Ett idrottsperspektiv kan man kanske säga.
Den som har ett sådant (och saknar en känsla för ett mera absolut per-
spektiv att sortera in saker i) kan jag förstå har svårt att säga något
om hur de gillar maten på en restaurang.
Man jag kan inte låta bli att tycka att tycka synd om den som missar så
mycket, av att vara beroende av yttre jämförelseobjekt. Tänk att inte
veta om man älskar sin fru eller sina barn, för att man inte kan jämföra
med alla alternativ.
Oavsett allt så kan jag bara råda den som saknar förmågan att se, för-
stå eller känna ett absolut perspektiv, att försöka skaffa sig ett.
- - -
Har man en inre referens som gör att man kan ta ställning till det ena
eller andra mera absolut (hur god en återgivning är eller hur god en
maträtt är, t ex) så ändrar man inga betyg baserat på nya upplevelser.
Självklart kan den inre referensen ha brister och visst kan den utveck-
las, men betraktar man världen ur ett absolut perspektiv och inte som
vore det ett relativt gungfly, så kanske man väljer att hantera nya och
oväntade upplevelser lite annorlunda...
Om man t ex tyckte att maträtten X förtjänade en 3:a på en femgradig
skala, men får en upplevelse av en maträtt som är så väldigt mycket
godare att bara två högre i betyg inte känns nog, så är det kanske för-
nuftigare att öka på skalan...
Inte som en nödlösning, utan för att ens perspektiv faktiskt HAR expan-
derats.
"Max" på en skala kan det ju vara rimligt att det får representera "det
bästa man kan föreställa sig", och det är inte en absolut gräns. Den är
möjlig att flytta "max", med erfarenheter. Och om man kan föreställa
sig något bättre så är det rimligt att öka på skalan snarare än att om-
värdera gamla intryck. De var ju sanna.
hifikg skrev:Det behöver inte ens vara ett "aktivt" jämförande.
Om du men aktivt jämförande menar A/B-jämförelser så vill jag påminna
om att jag inte talat om något annat. Att jämföra upplevelser i realtid
alltså, och jag har åtskilliga gånger påpekat problemen som sådant ger,
nämligen att man hör skillnaderna oproportionerligt starkt och får där-
för en felaktig bild av helheterna, och vrångbilden påverkas även av
vad man jämfört mot. Jag har åtskilliga gånger påpekat att det är just
A/B-(sida vid sida)-jämförelser jag talat om och varnat för.
Att lyssna på olika saker var för sig (helhetslyssnande utan jämförelse-
objekt) gör dock självklart att man får minnesbilder och kan jämföra in-
tycken (av upplevelserna) i efterhand. Men det är alltså hela tiden A/B-
jämförelser jag talat om och varnat för.
Kanske är det just det du menade med "aktivt" jämförande?
hifikg skrev:För mig är det så att äta på andra ställen visst kan påverka synen på ett tidigare ställe. Och den upplevelsen är överförbar till hifi. Jag är säker på att det fanns människor som upplevde trattgrammofonen som ett under av fidelitet, men några av dem, som fick leva tillräckligt länge för att höra mer utvecklad hifi, ändrade sannolikt sin syn på den förstnämnda anläggningen.
Det kan man tro.
Men jag kan nämna att demonstrationer även i modern tid med gamla
audioapparater kan få folk att tappa hakan och snarast fråga sig vad
som hände med utvecklingen. Och ett återbesök i det förflutnas an-
läggningar, kan få folk att äntligen inse att utveckligen allt som allt inte
har gått framåt, utan på vissa sätt bakåt.
(Missförstå mig inte, möjligheterna har ökat, men när resultaten inte
sällan är hemska djupdykningar om man jämför med vad som gick att
åstadkomma för 60 år sedan, och folk (majoriteten) ändå inte reagerar
instinktivt av oljudet (gäller inte bara hifi utan även t ex den ljudkvalitet
som erbjuds via mobil telefoni) är det tveksamt om man tala en mindre
utvecklad smak på den tiden...)
Så jag tror man ofta ser ned på och förlöjligar upplevelser som finns
beskrivna av hur människor fascinerades över hur naturtroget något
återgavs i t ex gamla trattgrammofoner.
De är vad de är, och lät som de lät, och de kan faktiskt fascinera männi-
skor än i dag! De bästa alltså (syftningens otydlighet är avsiktlig).
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).