Men jag tycker det finns flera möjliga, helt godkända, strategier.
Man skiter fullständigt i vad och varför. Målet är helt enkelt att känna sig
nöjd. Och känner man sig nöjd är målet uppnått.
Man är sjukligt nyfiken på sanningen och verkligheten. Då kommer nog
en massa jobbiga blindtester och annat vetenskapligt dravel som ett
brev på posten.
Man ser det som ett hobbyprojekt, man byter, tweakar och grejar, där
målet är själva resan. Det finns inget slutmål i form av att:
"Nu är det tillräckligt bra!"
Och säkert finns det både kombinationer likväl som helt andra strategier.
Jag dissar liksom inga varianter.
(Däremot är jag lite allergisk mot när folk ska pådyvla sina egna fasta
uppfattningar om hur mycket bättre en sak är än en annan när det tydligen
är svårt att vara säker på ev skillnader och utan att ha ens försökt backa
upp det hela det minsta vetenskapligt.)
Och av de tre sätten jag beskrev ovan finns det givetvis fel och fallgropar
med alla.
1'a. Man får kanske inte alls den "bästa" eller mest naturligt klingande
anläggningen. Men samtidigt, om man sitter nöjd? vad är problemet?
Kanske att man på sikt slutar lyssna på skivor, kanske...
2'an. Ganska jobbigt, i alla fall om precis allt ska undersökas. Lätt att själva
musikintresset förloras på vägen.
3'an. Detta kan dels kosta en hel del av både tid och pengar, och ge en
känsla av evigt jagande utan att nå mål. Eller så inträffar inget av det.
Det beror antagligen lite på personlighet och sånt.
OBS.
Detta inlägg är fullt av generaliserande och tar inte hänsyn till allt här
i världen. Så det är ingen idé att reta upp sig över innehållet.
