IngOehman skrev:Objektivisten skrev:2 x 3 m (jag editerade inlägget efter du frågade). Är det för kort längd?
Bra fråga!
Det beror ju på vad man vill åstadkomma, men lite enkelt:
Om målet är en kabel som kopplar förstärkaren så direkt som möjligt
till högtalaren så är bästa kabeln en som har noll resistans, noll induk-
tans och noll kapacitans.
- - -
Det gör att två saker är lätta att konstatera:
1. Kabeln bör vara kort.
2. Kabeln bör vara grov.
Men ju kortare den är, desto mindre viktigt är det att den är grov.
- - -
När det gäller induktans och kapacitans är det knepigare, för de är
varandras antagonister.
Ju större avstånd man har mellan ledarna, desto lägre kapacitans får
man, men induktansen ökar. Och förstås vice versa...
Så vad man behöver ta ställning till är vilken balans som är bäst. När
de påverkar lika mycket blir totalpåverkan nämligen minst.
I praktiken (med utgångspunkt från förstärkares utgångsimpedanser
och högtalares lastimpedanser) så kan man konstatera att det är
induktansen som för det mesta är den mest påverkande, vilket be-
tyder att kort avstånd mellan ledarna, eller till och med en fyrfläta
eller korskopplad fyrledare, är rätt väg att gå om man vill minimera
kabelns inverkan. Man kan gå ännu längre med riktiga lågimpedans-
kablar med många tvinnade par i. Men ju längre man går för att få
så låg imduktans som möjligt, desto högre blir kapacitansen, och det
betyder även att reflekterad energi på grund av missanpassning i hög-
talaränden riskerar att bli ett problem.
- - -
Så sammanfattningsvis är varje avkortning, förtjockning* och minsk-
ning av avståndet mellan ledarna för normallånga ledare något som
gör förstärkaren mera direktkopplad till högtalaren.
Men det betyder ju inte att det är det som är målet. Det beror på. Och
det beror på många saker...
Nackdelen med en sådan infallsvinkel är att målet blir utopiskt. För-
delen är att det stämmer med den standard som finns, som säger att
förstärkares utimpedans skall vara noll ohm (vilket ungefärligen kan
översättas till att musikens ljudtrycksförändringar kodas i spännings-
förändringar).
Det är inte optimalt som jag ser det, men problemet är att det inte är
något som är fritt valt. Man kan inte bara välja en annan standard utan
man är beroende av högtalare som följer en annan standard för att det
skall mejka sans att utgå ifrån en annan standard.![]()
Vh, iö
En bra sammanfattning *tumme upp*
Som ser ut som jag också, på ett ungefär, ser på fysiken kring kablar.
En tanke, kan man tänka sig att försöka balansera L och C så de typ tar
ut varandra vid audiofrekvenserna?
Eller blir det bara totaltokigt, med en smal resonanspunkt på en ogynnsam
frekvens istället?
edit:
Jag kortade ner IÖ's inlägg lite ...

