Henrik62 skrev:Morgan skrev:Nu när tråden sedan länge har torpederats av en gammal favorit i repris (Svante och IÖ snackar semantik/begreppsdefinitioner) så tar jag mig friheten att fortsätta i samma anda:
Jag vill som språkvetare försiktigt varna för att förlita sig alltför mycket på ords etymologi för att göra inferenser om dess nuvarande betydelse (intension, denotation, referens). Jag tror inte man hamnar fel i just det här fallet, men eftersom risken att hamna fel är så väldigt stor när man förlitar sig på detta sätt att resonera om betydelse, så är det enligt min mening bra att ta som vana att bara göra etymologin till en liten, liten del i sin begreppsanalys.
Låt mig ta två korta exempel.
'Porr' är bildat av grekiska 'porne' (sv. sköka, hora, prostituerad) och 'graphein' (beskriva, skildra, skriva). Termen myntades dock runt 1850 i det pryda akademiska England för att referera till en viss typ av objekt som man enkelt uttryckt inte ville ta i med tång - i alla fall offentligt.
Att hävda att all porr därför skildrar prostituerade, eller att allt skildrande av prostitution utgör porr, är förstås totalt genomdumt - så vad tillför egentligen etymologin till vår förståelse av begreppet 'porr'? Mycket lite!
'Patetisk'(1) av grek. 'Pathein' (en stark känsla) har i dagens svenska mycket lite att göra med ordet 'Patetisk' (2) som användes i Sverige fram till mitten av 1900-talet ungefär, och sedan dess fört en allt mer tynande tillvaro. En teaterbesökare som beskrev skådespeleriet som 'patetiskt' menade år 1900 att det var fyllt av starka känslouttryck och talade till våra känslor, medan den teaterbesökare som år 2013 beskriver skådespeleriet som 'patetiskt' nästan undantagslöst menar att det var i något avseende löjeväckande dåligt. I vissa ordböcker försöker man få det till att det är en så kallad ironisk användning av 'patetisk' som tagit över och blivit den gängse. Jag har dock specialstuderat betydelseglidningen och funnit att det är lite mer komplicerat än så.
Hellre än till etymologi bör man vända sig till exempelvis konkordansstudier och datalingvistiska metoder för att kartlägga bruket. För det ligger mycket i det Wittgenstein sade: “For a large class of cases—though not for all—in which we employ the word ‘meaning’ it can be defined thus: the meaning of a word is its use in the language” - eller som SEP förklarar: "In giving the meaning of a word, any explanatory generalization should be replaced by a description of use."
Eller som man skulle kunna förenkla det jag just skrev: Lägg ner normativiteten; var deskriptiva inte preskriptiva vad avser ords betydelse.
Mycket vettigt skrivet.
Ja, ett mycket välformulerat inlägg av hur det ligger till. Wittgenstein var mest intresserad av språk eller vad fan han höll på med, men Martin Heidegger säger ju samma sak fast på en ontologisk nivå.
