Svante skrev:Jocke skrev:Svante skrev:Nu är vi på väg in i en oändlig loop.

Vid renstämning är frekvensförhållandet vid en oktav + en kvint 2 * 3/2=3. Vid liksvävande temperatur är den 2^((12+7)/12)=2,9966.
Vad är det för tabeller du har tittat i?
Om kvinten passar i harmonier eller inte spelar inte så stor roll; instrumenten har den ju själva iom att de har en alldeles egen tredjeton.
Konstaterade som sagt bara att det inte riktigt stämde men ser nu att avvikelsen är mycket liten...
http://hem.passagen.se/peodal/db/tonfreq.htm
Mm, ok, och om man då backar tillbaka ett steg:
Tabellen visar olika toners frekvenser. Tex så visas att tonen A2 har frekvensen 110 Hz och tonen A3 har frekvensen 220 Hz. En kvint på det ger E4, med frekvensen 329,63 Hz (jag lade till lite noggrannhet där).
Fast saken är ju den att en kvint upp från 220 Hz alls ger 329,63 Hz. Inte om
kvinten är renklingande, och det måste väl ändå vara utgångspunkten om vi
talar om vad som låter rent eller orent?
Tredjetonen till ett A2 på 110 Hz är 330 Hz, och det gör den till en kvint upp
från A3, exakt. Att sedan jämnsvävande stämningar är lite falska är en fråga
för sig. Det gör att man kan modulera fritt mellan tonarterna, på bekostnad
av att det uppstår svävningar.
Någon kan naturligtvis vara av en annan mening, men jag påstår att en kvint
per definition ÄR 1,5 gånger den frekvens som kvinten är kvint till. Att man
sedan kompromissar när man stämmer är en fråga för sig.
Och skall man gå på djupet med den frågan så blir man även varse att jämn-
svävande stämningar egentligen mest är en matematisk modell och en stark
förenkling jämfört med hur man stämmer på riktigt. Det är bara att skrapa på
ytan av vilka stämningar som man använder i verkligheten.
Svante skrev:Vad medför detta? Jo, om man spelar ett A2 med tex en flöjt så får den frekvensen 110 Hz och övertonerna 220, 330, 440, 550 Hz etc.
Fast även det är möjligen en förenkling. Eller är du verkligen 100% säker på
att inharmonicitet inte kan förekomma från instrument som bygger på luft-
pelarresonans?
Svante skrev:Spelar en annan flöjtist ett E4 med frekvensen 329,63 Hz så kommer det att bli en svävning mellan tonerna, men svävningsfrekvensen blir så låg som 330-329,63=0,37 Hz. Svävningens periodtid blir alltså nästan 3 sekunder, och så länge varar inte tonerna.
Hur vet man det? Borduntoner kan vara väldigt länge.
Menar nog att svävningar visst kan höras, man att man inte skall vara över-
drivet rädd för det. Det kan vara rätt så trevligt eftersom det kan få musiken
att låta mera levande.
Svante skrev:Dessutom intonerar flöjtister så att det "låter bra", men det är inte alla som lyckas göra det bättre än vad liksvävande temperatur föreskriver.
Man kan inte ens utgå ifrån att en flöjt är liksvävande stämd. Det finns ju en
väldigt massa olika typer av flöjter och deras stämningar kan vara väldigt
olika. Rent generellt kan man inte ens utgå ifrån att det är ett musikaliskt
självändamål att få det att sväva så lite som möjligt. Musik är inte sådan.
När det gäller stämningar som t ex musette-stämning så gäller rent av mot-
satsen. Det är en stämning som avser att med avsikt skapa svävningar. Man
stämmer även honky-tonkpianon med liknande teknik.
Svante skrev:Perfekt renstämning uppnås inte, och det gör heller inget, lite svävningar kan tom bidra till en skön klang. Men skulle han lyckas renstämma så att det blir helt svävningsfritt, så skulle han landa på 330 Hz.
Hur är det med harmonisk dist då? Spelar man en sinuston på 110 Hz, så kommer den harmoniska disten att hamna på 220, 330, 440, 550 Hz etc. Kvinten som hamnar där på 330 Hz är en ren kvint (+ en oktav). Den är alltså som när flöjtisterna lyckas spela perfekt rent, och den är renare än den tempererade stämningen.
Mer problematiskt blir det om man har ett instrument med inharmonicitet, tex en knäppt/slagen sträng (tex piano). Där ligger inte deltonerna helt harmoniskt, och de ligger längre ifrån det harmoniska ju högre ordning deltonen har. Om en sådan ton distorderas kommer det att uppstå distorsionskomponenter till grundtonen som svävar med (de icke-harmoniska) övertonerna till strängen. Dessa svävningar blir mer uttalade vid högre deltoner, eftersom inharmoniciteten är större där. Dessutom bildas det kombinationstoner på ett mycket komplext sätt. Pianodist låter också extremt illa.
Gjorde inte du några med det närbesläktade inlägg för några år sedan?
Alltså effekter av distorsion på musikinstrumentljud med inharmoniska över-
toner?
[Edit, hittade det:
http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... highlight=]
Svante skrev:Det har dock inte speciellt att göra med tredjetonen. Tredjetonen må vara värre än andratonen, men den är samtidigt mindre ostämd än 4:e, 5:e etc.
Visst är det så. Kloka ord alltsammans.
Svante skrev:Och man kan förstå hur komplext det här blir när man ska stämma ett piano.
Så enkelt är det inte. Och problemet bör inte förenklas i uttalanden som "udda deltoner låter mer illa än jämna deltoner", som man så ofta hör.
Nä just det. Tumregler suger.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).