Ny artikel!

[Vee-Eight]

Hör upp!

Den portalbesökande har säkerligen upptäckt att det just publicerats en ny artikel. Om du inte minns adressen så är det alltså på http://www.faktiskt.se/ du skall klicka.

Mkt nöje!

[tvett]

Toppen!

[Nattlorden]

Luktsalt, luktsalt!!!

[hifikg]

Äntligen!

[Richard]

Hör upp!

Den portalbesökande har säkerligen upptäckt att det just publicerats en ny artikel. Om du inte minns adressen så är det alltså på http://www.faktiskt.se/ du skall klicka.

Mkt nöje!

Intressant !

Den där förstärkaren och många liknande bildade ju skola för japanernas dominans på marknaden. Snygga apparater med rätt dålig strömkapacitet, som i sin tur öppnade upp marknaden för bättre låtande engelska förstärkare som sugden, audiolab och naim.

[RogerGustavsson]

Nja, det var mode med strömkapacitet vid den tiden men det var egentligen inte hela sanningen men det användes gärna i reklamen. Det fanns slutsteg med referensstatus (Audio Research) som inte alls hade någon vidare förmåga att leverera ström i knasiga laster. Andra kunde säkert användas som svetsaggregat utan att leverera välljud. Slutsteg med STK-kretsar finns även i några hyfsat välljudande Denon-apparater som UD-M31 och ADV-M71, STK402-050.

[Vinylcalle]

Hör upp!

Den portalbesökande har säkerligen upptäckt att det just publicerats en ny artikel. Om du inte minns adressen så är det alltså på http://www.faktiskt.se/ du skall klicka.

Mkt nöje!

Intressant !

Den där förstärkaren och många liknande bildade ju skola för japanernas dominans på marknaden. Snygga apparater med rätt dålig strömkapacitet, som i sin tur öppnade upp marknaden för bättre låtande engelska förstärkare som sugden, audiolab och naim.

Ljud är subjektivt så där får du gärna tycka vad du vill om vad som lät och låter bra, men att det var någon särskild brist på ström i japanska förstärkare stämmer inte med dom 100-tals mätningar jag sett ifrån tidpunkten. Sanningen är att det varierade friskt.

Som exempel angående marknadsföring/brittiskt vs japan/strömstyrka marknadsfördes NAD i Sverige alltid som väldigt effektstarka medan Denon istället var lite finare (båda såldes av dåvarande Svenska NAD AB som senare blev Hifiklubben). I mätningar var oftast motsvarande modell ifrån Denon effekt och strömstarkare än NAD.

Att "myten" om den klena japanska förstärkaren uppkom av amerikansk och europeisk hifi-industri som kände sig allt mer hotad och passerad är nog inte allt för långt ifrån sanningen. Att dessutom många amerikanska förstärkare helt saknade skyddskretsar som slog ifrån dom japanska förstärkarna vid för krävande laster kan säkert även det bidragit.

MvH Carl

[hifikg]

Jag har inte läst artikeln, men det ser väldigt fräscht ut med en ny framsida för första gången sedan jag blev medlem här Nästan så jag får lust att skriva en artikel själv, kanske om mitt besök på Stampen tidigare i afton *s*

[Richard]

Hör upp!

Den portalbesökande har säkerligen upptäckt att det just publicerats en ny artikel. Om du inte minns adressen så är det alltså på http://www.faktiskt.se/ du skall klicka.

Mkt nöje!

Intressant !

Den där förstärkaren och många liknande bildade ju skola för japanernas dominans på marknaden. Snygga apparater med rätt dålig strömkapacitet, som i sin tur öppnade upp marknaden för bättre låtande engelska förstärkare som sugden, audiolab och naim.

Ljud är subjektivt så där får du gärna tycka vad du vill om vad som lät och låter bra, men att det var någon särskild brist på ström i japanska förstärkare stämmer inte med dom 100-tals mätningar jag sett ifrån tidpunkten. Sanningen är att det varierade friskt.

Som exempel angående marknadsföring/brittiskt vs japan/strömstyrka marknadsfördes NAD i Sverige alltid som väldigt effektstarka medan Denon istället var lite finare (båda såldes av dåvarande Svenska NAD AB som senare blev Hifiklubben). I mätningar var oftast motsvarande modell ifrån Denon effekt och strömstarkare än NAD.

Att "myten" om den klena japanska förstärkaren uppkom av amerikansk och europeisk hifi-industri som kände sig allt mer hotad och passerad är nog inte allt för långt ifrån sanningen. Att dessutom många amerikanska förstärkare helt saknade skyddskretsar som slog ifrån dom japanska förstärkarna vid för krävande laster kan säkert även det bidragit.

MvH Carl

Visst kan det ha varit en smula olika vad det gäller strömkapacitet, men det lät ofta subjektivt sämre än de engelska eller amerikanska förstärkarna. Jag tror Peter Stendl kan utveckla detta mera från sin tid som butiksägare.

[RogerGustavsson]

Visst kan det ha varit en smula olika vad det gäller strömkapacitet, men det lät ofta subjektivt sämre än de engelska eller amerikanska förstärkarna. Jag tror Peter Stendl kan utveckla detta mera från sin tid som butiksägare.

Peter gjorde reklam för en liten Yamaha-förstärkare (A300?) som alternativ till NAD 3020. Han presenterade även effektuppgifter i låg impedans för att påvisa strömkapaciteten. Har en sådan Yamaha liggandes i garaget, lätt modifierad, det rekommenderades att förbikoppla högtalarväljaren.

[Max_Headroom]

Trewflig artikel om en produkt som tjänar som företdömmer för dagens tillwärkare. Så, gott folk skall en förstärkare se ut. Många fina knappar på och en fet ratt som volymkontorll.

Bra moddningstips också för att åtgärda en felaktiga brytfrekvensen för bas-kontrollen (ett fel som återfinns hos i princip samtliga tonkontrollförsedda apparter på marknaden).

[phloam]

Stort tack till SD_Card för engagemanget! Särskilt roligt att se just det märket och den modellen då jag är mkt nostalgisk vad gäller Technics. Påminner om då man gick i radio- och hifibutiker och spanade på diverse ouppnåbara saker

[phloam]

Visst kan det ha varit en smula olika vad det gäller strömkapacitet, men det lät ofta subjektivt sämre än de engelska eller amerikanska förstärkarna. Jag tror Peter Stendl kan utveckla detta mera från sin tid som butiksägare.

Äh, det lät alldeles umärkt bra för sådana som jag (ungdomar som ännu inte drabbats av guldöronsjuka) och som du själv var inne på förut, så var det inte bara bra ljud utan främst av allt design och funktionalitet som lade grunden för ett framtida hifi-intresse hos vår generation. Ljudet var mer av en självklarhet - att det skulle varit nån avgörande faktor låter som en efterkonstruktion om du ursäktar

[Richard]

Visst kan det ha varit en smula olika vad det gäller strömkapacitet, men det lät ofta subjektivt sämre än de engelska eller amerikanska förstärkarna. Jag tror Peter Stendl kan utveckla detta mera från sin tid som butiksägare.

Äh, det lät alldeles umärkt bra för sådana som jag (ungdomar som ännu inte drabbats av guldöronsjuka) och som du själv var inne på förut, så var det inte bara bra ljud utan främst av allt design och funktionalitet som lade grunden för ett framtida hifi-intresse hos vår generation. Ljudet var mer av en självklarhet - att det skulle varit nån avgörande faktor låter som en efterkonstruktion om du ursäktar

Jo, de där häftiga effektmätarna var ju klart vanebildande.... Snygga apparater. Fast du behövde ju loudnessknappen intryckt eftersom ljudet lät så tunt och basfattigt utan.

[Flint]

... Fast du behövde ju loudnessknappen intryckt eftersom ljudet lät så tunt och basfattigt utan.

Så minns jag också 70-talet. Lät prylarna tunnt eller var det bara vi själva som var mer nybörjare och att tidsandan krävde loudness? Jag låter den frågan hänga i luften att vädras ett tag.

[Richard]

... Fast du behövde ju loudnessknappen intryckt eftersom ljudet lät så tunt och basfattigt utan.

Så minns jag också 70-talet. Lät prylarna tunnt eller var det bara vi själva som var mer nybörjare och att tidsandan krävde loudness? Jag låter den frågan hänga i luften att vädras ett tag.

Intressant fråga. Ännu mera intressant var ju att loudnessknappen inte längre behövdes med en god engelsk förstärkare som audiolab, det kom bas och diskant iallafall...

[mx]

Jag har gamla förstärkare från den tiden och använder inte loudness.

[Flint]

Intressant fråga. Ännu mera intressant var ju att loudnessknappen inte längre behövdes med en god engelsk förstärkare som audiolab, det kom bas och diskant iallafall...

Kan det ha hängt ihop med ett ideologiskt hifi-uppvaknande?

[mx]

Svårt att diskutera eftersom vi inte vet vilka förstärkare som jämförs mot
varandra eller hur de mäter.

[IngOehman]

... Fast du behövde ju loudnessknappen intryckt eftersom ljudet lät så tunt och basfattigt utan.

Så minns jag också 70-talet. Lät prylarna tunnt eller var det bara vi själva som var mer nybörjare och att tidsandan krävde loudness? Jag låter den frågan hänga i luften att vädras ett tag.

Visst var det väl så.

Och det berodde nog ofta på både hur högtalare hade dimensionerats och
hur fonogrammen lät.

Men trots det lät fonogrammen på många sätt bättre än de sönderkompri-
merade saker som släpps idag.

Men visst var mycket smalbandigt och liksom "anti-loudness" i klangen.

- - -

Att många högtalare drog åt samma håll beror väl kanske på att inte alla
som skapade dem en hade mätutrustning, än mindre en ordentlig insikt i
hur en högtalare fungerar fysikalikt. Då är det lätt hänt att t ex saker som
baffelstegskompensation helt uteblir, liksom att djupbasegenskaperna blir
lidande.

Varför så många av dåtidens högtalare var lite svaga även i diskanten har
jag ingen förklaring till dock. Kanske var skälen olika från fall till fall? Men
sen fanns förstås alla de högtalare som var inspirerade av Stigs rön, och
de saknade mera sällan diskant. Kanske hade en del av dem rent av lite
för mycket av det goda...


Vh, iö

[Richard]

Intressant fråga. Ännu mera intressant var ju att loudnessknappen inte längre behövdes med en god engelsk förstärkare som audiolab, det kom bas och diskant iallafall...

Kan det ha hängt ihop med ett ideologiskt hifi-uppvaknande?

Kanske att jag slutade att lyssna till " ljud" och började lyssna till musiken istället. En riktigt bra engelsk rör eller transistorförstärkare hade ju subjektivt också mera " kött" och " fläsk" i återgivningen, samt mera luftgitarr i återgivningen än alla japanska förstärkare jag lyssnat till från den tiden.

[mx]

Jag har en del gammalt skrot i garaget från 1970- och 1980-talet. Tycker att
de högtalarna är konstruerade väldigt underligt i alla fall. Som stora breda
stativhögtalare som trots allt skulle placeras på golvet.

Mina föräldrar och mina släktingar som jag har samlat in dessa hos, hade dem
heller inte uppställda enligt något sorts stereoperspektiv utan mest där det
fick plats. Bakom soffan om inte annat.

Använder man inte extra bas till dessa låter det hemskt tråkigt. Så basratten
vrider jag mycket på. Däremot är diskanten nästan lite väl vass.

[mx]

Intressant fråga. Ännu mera intressant var ju att loudnessknappen inte längre behövdes med en god engelsk förstärkare som audiolab, det kom bas och diskant iallafall...

Kan det ha hängt ihop med ett ideologiskt hifi-uppvaknande?

Kanske att jag slutade att lyssna till " ljud" och började lyssna till musiken istället. En riktigt bra engelsk rör eller transistorförstärkare hade ju subjektivt också mera " kött" och " fläsk" i återgivningen, samt mera luftgitarr i återgivningen än alla japanska förstärkare jag lyssnat till från den tiden.

Du målar verkligen med breda penslar.

[Flint]

Intressant fråga. Ännu mera intressant var ju att loudnessknappen inte längre behövdes med en god engelsk förstärkare som audiolab, det kom bas och diskant iallafall...

Kan det ha hängt ihop med ett ideologiskt hifi-uppvaknande?

Kanske att jag slutade att lyssna till " ljud" och började lyssna till musiken istället. En riktigt bra engelsk rör eller transistorförstärkare hade ju subjektivt också mera " kött" och " fläsk" i återgivningen, samt mera luftgitarr i återgivningen än alla japanska förstärkare jag lyssnat till från den tiden.

Har du så att du kan jämföra samma prylar idag? Förmodligen inte men det vore kul att höra om intrycken blir desamma.

[Richard]

Intressant fråga. Ännu mera intressant var ju att loudnessknappen inte längre behövdes med en god engelsk förstärkare som audiolab, det kom bas och diskant iallafall...

Kan det ha hängt ihop med ett ideologiskt hifi-uppvaknande?

Kanske att jag slutade att lyssna till " ljud" och började lyssna till musiken istället. En riktigt bra engelsk rör eller transistorförstärkare hade ju subjektivt också mera " kött" och " fläsk" i återgivningen, samt mera luftgitarr i återgivningen än alla japanska förstärkare jag lyssnat till från den tiden.

Du målar verkligen med breda penslar.

Jovisst, men det är så jag minns det. Hade ju en antal denonförstärkare under 80- talets sista hälft, alla hade loudnessknappen stabilt intryckt.
Naim nait 1 behövde inget sådant.

Om vi snackar technics så hade de generellt högt renomee.

[Richard]

Intressant fråga. Ännu mera intressant var ju att loudnessknappen inte längre behövdes med en god engelsk förstärkare som audiolab, det kom bas och diskant iallafall...

Kan det ha hängt ihop med ett ideologiskt hifi-uppvaknande?

Kanske att jag slutade att lyssna till " ljud" och började lyssna till musiken istället. En riktigt bra engelsk rör eller transistorförstärkare hade ju subjektivt också mera " kött" och " fläsk" i återgivningen, samt mera luftgitarr i återgivningen än alla japanska förstärkare jag lyssnat till från den tiden.

Har du så att du kan jämföra samma prylar idag? Förmodligen inte men det vore kul att höra om intrycken blir desamma.

Det där funderar jag på också. Var inne i en linnbutik nyligen och blev förvånad hur illa det lät om de nyare grejorna. Endera är konstruktionerna sämre idag, uppställningen inte optimal, eller så har mitt lyssnande och hifiideal ändrats sedan 90- talet.

[Flint]

Jag jobbade ju i butik mellan 74-84 och jag skäms att medge att det mesta av det jag sålde tyckte jag själv lät skit. Har räddat några förstärkare från soprummet som folk har kastat från den tiden och jag står ut med dom runt 5 min. Sen åker dom ut igen. Det är någon Harman Kardon och någon Technics. Inget jag vill leva med i dag heller.

[Max_Headroom]

Intressant fråga. Ännu mera intressant var ju att loudnessknappen inte längre behövdes med en god engelsk förstärkare som audiolab, det kom bas och diskant iallafall...

Kan det ha hängt ihop med ett ideologiskt hifi-uppvaknande?

Kanske att jag slutade att lyssna till " ljud" och började lyssna till musiken istället. En riktigt bra engelsk rör eller transistorförstärkare hade ju subjektivt också mera " kött" och " fläsk" i återgivningen, samt mera luftgitarr i återgivningen än alla japanska förstärkare jag lyssnat till från den tiden.

Tidsmässigt hamnar vi väl då ungefär i mitten på 1980-talet. Det vill säga då den italienska discon hade sin storhetsperiod. Och då ville man förståss ha bästa tänka bara ljud för denna nya, frächa musik.

[Richard]

Intressant fråga. Ännu mera intressant var ju att loudnessknappen inte längre behövdes med en god engelsk förstärkare som audiolab, det kom bas och diskant iallafall...

Kan det ha hängt ihop med ett ideologiskt hifi-uppvaknande?

Kanske att jag slutade att lyssna till " ljud" och började lyssna till musiken istället. En riktigt bra engelsk rör eller transistorförstärkare hade ju subjektivt också mera " kött" och " fläsk" i återgivningen, samt mera luftgitarr i återgivningen än alla japanska förstärkare jag lyssnat till från den tiden.

Tidsmässigt hamnar vi väl då ungefär i mitten på 1980-talet. Det vill säga då den italienska discon hade sin storhetsperiod. Och då ville man förståss ha bästa tänka bara ljud för denna nya, frächa musik.

Menar du att vi alla var.... Disco- diggare ?

[distad]

Vad jag minns ifrån den tiden så lät Technics stärkare inget vidare emot annat som tex H/K,Rotel Dotterns bror kom över med en inte allt för gammal Technics som han tyckte skulle bli bättre än hennes urgamla NEC stärkare
Han tog med sig Technics hem igen....