bassman skrev:phloam skrev:IngOehman skrev:
Ni Linnister verkar genomgående göra detta underliga att kalla levande/perfekt återgiven musik för ljud, men färgas återgivet av en Linnanläggning, framsjungen och -stampad, då lyssnar ni på missljuden och kallar det för musik! Uppånervända världen!
Jag tror att de snarare simmar medströms än motströms, om man säger så (när det gäller transparens och oundvikliga felkällor). (Obs imho)
Vilket jag kan tycka är sympatiskt, på sätt och vis.
Jag tycker inte man ska ifrågasätta musiklyssnandet, det har vi alla som en gemensam grund.
Precis! Att i ifrågasätta hur man lyssnar är kanske inte rätt. Men det blir man när man går in på en Linnbutik här uppe!"du lyssnar efter fel saker. -du skall lyssna efter det häär"...
Det är väl den egna upplevelsen man skall premiera och gå efter..(?)
Om I.Ö. inte själv hade def. vad en Linnist är så hade jag nog trott att jag kunde räknas som en sådan. Med denna hans definition är jag säker på att jag inte tillhör kategorin. Att kalla kategorin för Linnist kan jag tycka är missvisande och förolämpande!
Det är givetvis OK att lyssna precis hur man vill. Hur korrekt citatet ovan är eller om det också är raljerande undrar jag?
Jag kan dock tänka mig situationer där någon som demonstrerar skillnaden mellan t.ex. två apparater kan upplysa den som lyssnar att, javisst, den ena apparaten låter som om den inte har lika utsträckt frekvensgång el. dyl., men om man lyssnar efter hur samspelta basisten och bastuban är så är det tydligt att det är lättare att följa hur de spelar med den ena apparaten.
Det kan man tolka som att den som demonstrerar säger åt en att man lyssnar fel eller så kan ta det som hjälp för att bättre kunna höra vad respektive apparat påverkar, med bäring på hur vi uppfattar musiken.