DQ-20 skrev:Harryup skrev:Jag är inte övertgad om att Tune-Dem eller hur det skrivs alltid ger Linnprodukter en fördel vid jämförelser.
Om det skulle vara så att det verkligen gör det så måste ju det betyda att metoden gör att man kan skilja ut Linnprodukter på ett enklare sätt och samtidigt ge ett subjektivt gillade som betyg eftersom man väljer det bästa alternativet. Jag tror de flesta grovt överskattar att detta skulle enbart gynna Linnprodukter eller ens ge möjlighet att skilja ut dom.. Jag tror dessutom att eftersom lyssning används för att välja ut bästa alternativet så tror jag att många använder metoden redan fast de inte vet att nån gett den ett namn.
Sen finns det ju nyanser och lite "politik" i hur och vad man anser om Linn.
På faktiskt är det ju inte favoritmärket direkt.
Om man hittar en nisch som dessutom gillas av många ser jag inget skäl till att nedvärdera varken fans eller produkter.
Och om man inte tänker köpa en Linngrunka, spelar det verkligen så stor roll hur andra lyssnar på den så att man "behöver" vara grov i rösten då man debatterar Linn? Jag tycker personligen inte att det ens är i närheten av nödvändigt att skriva saker som andra upplever förolämpande.
mvh/Harryup
Jag håller helt med dig. Det enda som skiljer ut Linn är att de varit absolut bäst på att använda "metoden" konsekvent i marknadsföringen. De verkar, till skillnad från övriga hifi-industrin, ha haft lite bättre ordning på återförsäljarledet om man så vill. Fast det vet du naturligtvis mer om än jag. De hifi-handlare jag har träffat på har använt sig av något liknande fast inte lika "normerat" eller med de för Linn typiska manéren om stampad takt och utburna högtalare. Men detta med "bättre" och "sämre" samt vissa pekpinnar om vad man skall lyssna efter tycker jag återkommer. Men fullt ställ genom att par Kans lät faktiskt inget vidare hur mycket Lingo och Trampolin man än satte på och hur mycket man än påstod att det lät "bättre". Tyckte jag.
/DQ-20
Nja, Linn var nog bland de första av hififöretagen som kunde någorlunda riktigt definiera vad musik är, nämligen takt och ton, rythm, känslor och nyanser.*
Och att alla, inte bara " utvalda guldöron " kunde avgöra kvaliteten av hifi med avseende på musikåtergivning. Alla kunde ( naturligtvis ) avgöra musikalisk kvalitet. Detta var ovanliga påståenden på 70- talet.
.......
*Inte sinustoner, fyrkantsvågor , " holografiskt perspektiv " och " piffig diskant" . Detta var sådant som sk. " hifi-tokar " började svänga sig med i vokabuläret under 70- talet. Linns definition var en sund reaktion mot den audiofilneurosa som de där tokerierna orsakade.
Linn var också först med att visa att olika apparater klarade att förmedla takt och ton bättre än andra. Detta skedde genom att låta folk lita på det de hörde. Genom enkla demonstrationer.
"Låter det bättre, är det bättre " var en slogan redan från början.
Det handlar således inte om ett försäljningsargument av suggessionstypen, utan företagets massiva framgångar fram till slutet av 90- talet berodde istället på sunda demonstrationer, där folk fick lyssna och låna hem apparater samt köpa de apparater de själva tyckte lät bäst.
Numera är företaget nog mera inriktat på lifestylesegmentet med lyxiga, mycket dyra, goda apparater som inbringar nödvändiga kulor för komma ur den kris de hamnade i , i slutet av 90- talet. Det var hemmabiovågen som delvis satte företaget i kris, eftersom de frångick singlespeaker demonstration och flera andra goda föresatser.