LypsylateX skrev:Jag har tänkt mig skaffa Nå Billigt Skit (tm) att stoppa i dom för att ha något att göra, och för att i alla fall kanterna ska vara hela innan jag ger tillbaka dom till Myrorna.
Eller behåller dom om det skulle råka bli bra, vilket inte är troligt.
Å se finns det tydligen folk som är intresserade av elementen som sitter där. Hur som haver, jag är okunnig om vilka parametrar man ska ha ett öga på när det gäller horn. Kan någon guida mig?
Låt säga att man tar steget ner från Nån Billigt Skit till Den Billigaste Skiten och hamnar här:
http://www.ljudfokus.se/pdf/datablad_8412-801.pdfVad talar för, eller mot, att använda den i just en hornkonstruktion?
DrBoar skrev:I klingerhornen så var det djupare bas med element med lågt Q och hård upphängning (hög resonansfrekvens). Det där prosonelementet är inte bättre än viliket dussinelement från loppislådor Luxor, Dux, Philips eller vad de nu kan heta.
aisopos skrev:Jag tror att det fungerar lite annorlunda när man söker element till horn än basreflex.
Utan att veta så mycket så tror jag på element med starkt magnetsystem (hög Bxl)
, stark och stadig kon och relativt låg qts.
Men ärligt talat har jag aldrig riktigt förstått hur de olika parametrarna påverkar
i hornhögtalare ...

Lite förenklat kan man säga att man i ett horn vill ha drivelement med så
mycket motorstyrka och så lätt membran om möjligt. Upphängningsstyv-
heten är inte så noga, men alltför hård bör den inte vara.
Ett element som är idealiskt i ett horn har i oändlig baffel en tonkurva
som sluttar med 6 dB per oktav uppåt. Känsligheten för ett sådant ele-
ment placerat i t ex en sluten låda blir mycket hög vid höga frekvenser
men inte imponerande vid låga, innan hornet kommer på plats vill säga.
- - -
Detta gäller för ett riktigt horn, och skälet till att jag skriver "riktigt" är att
de allra flesta "bashornsystem" är allt annat än riktiga horn, och då kan ju
helt andra saker gälla.
Ett högtalarelement i en mera normal låda, just nu förenklat till att vara
ett element i oändlig baffel, får en akustisk belastning som är reaktiv, läs
frekvensberoende. Den bli högre och högre ända till en rätt så hög frek-
vens (ca 700 Hz för ett 8"-element) och därför behöver membranhastig-
heten falla med 6 dB per oktav för att tonkurvan skal bli rak i en vanlig
högtalare.
Man använder alltså elementet i huvudsak i dess massakontrollerade om-
råde, alltså det där accelerationen är frekvensoberoende - över elementets
resonansfrekvens men under dess kopplingsfrekvens (den där elementets
membran inte längre är litet i förhållande till våglängden). Det kan nämnas
att man över kopplingsfrekvensen inte har mycket att vinna på att lägga
till ett horn eftersom membranet då är stort nog att koppla bra till luften
även utan horn.
Accelerationen blir frekvensoberoende helt enkelt eftersom A=F/M. Det vill
säga den blir frekvensoberoende om man har frekvensoberoende ström
genom talspolen, vilket man har om man är ordentligt över resonansfrek-
vensen och frekvensen inte är så hög att talspole induktansen kommer in
för mycket.
- - -
I ett horn däremot belastas membranet reellt - utan frekvensberoende,
och därför vill man att även rörelsens hastighet skall vara frekvensobero-
ende, vilket i det fallet betyder att en frekvensoberoende kraft (såsom för
den helt vanliga högtalaren) är önskvärd och ger som resultat att även
membranhastigheten blir frekvensoberoende, alltså inte accelerationen.
Det betyder att membranutslaget inte faller med 12 dB per oktav utan med
6 dB/oktav i en hornkonstruktion, och detta ända upp till den frekvens där
membranets massatröghet börjar dominera (och ned till den frekvens där
fjädringen börjar märkas).
Och vill man slippa det så måste membranmassan vara försumbar (liksom
fjädringen.
Om man räknar lite på det hela så ser man att membranmassetrögheten
kommer in mer och mer i ekvationen ju högre frekvenser man betraktar.
Skall ett horn bara fungera vid lägre frekvenser är därför inte membran
massan lika viktig att hålla låg. Membranmassan skapar helt enkelt ett
LP-filter. Samma fenomen ser man för övrigt hos elektrostathögtalare.
- - -
Men är horn (de flesta) riktiga (fullregister)horn då?
Nej, knappast. Ett riktigt horn behöver vara väldigt stort om det verkligen
skall lasta elementet så hårt att den styva drivningen som en jättemotor
ger skall resultera i MERA ljud snarare än rörelsestrypning.
Ett horn som tar sig ner till 20 Hz får en mynningsdiameter på runt 5 meter
och om man startar med ett 8" stort element så blir det dessutom sisådär
40 meter långt*.
Men få "horn" är riktiga horn och de ger därför långt ifrån ordentlig hornlast
i basområdet annat än snalbandigt där hornet är 1/4 våglängd långt. Så
att säga att mera motorstyrka är bättre på ett irl-"horn" blir ofta väldigt
fel. I många avkortade horn är det rimligare att se hornet som en kvart-
vågspipa, men då hornet kan ge en del förstärkning vid högre frekvenser
så behöver optimeringen som regel ske med utgångspunkt från att man
överavstämmer rätt så ordentligt om det skall bli någon bas alls. Dels är ju
kvartsvågspipor mindrre volymeffektiva än basreflexlådor, men dessutom är
ju troligen målkänsligheten högre än den från en basreflexlåda.
Sammanfattningsvis kan man säga att den där typen av konstruktion inte
brukar kännetecknas av djup och mäktig basåtergivning - avsett vad för
element man väljer att bestycka det med.

Men ett så bra som möjligt val
av element är ju ändå bättre än ett sämre val.
Och ett element med en trasig surround är definitivt sämre än med hel sur-
round. Men jag vågar alltså inte lova att TS kommer att bli imponerad av
basen bara för att surrounden fixas till. Men något bättre kan den nog bli.
Vh, iö
- - - - -
*Om man sätter areautvidgningskoefficienten till 16 ggr/våglängd, vilket är
den största jag skulle rekommendera om man vill ha en anständig bas.
PS. Konstruktioner som Voice of the Theatre kallas ofta horn, men det är i
verkligheten hornsystem bara i mellanregisterområdet. Basfrekvenserna är
skapade av basreflexlådan, som även i det fallet skall vara högre avstämd
än om samma baselement hade suttit i en låda utan fortladdat horn.
PPS. Trådens högtalarsystem är litet och bakladdat. Effektiv hornband-
bredd är okänd, men det troligt att hornet inte hjälper till varken särskilt
långt ned eller långt upp i frekvens. Frågan är då vilket registers känslig-
het man skall utgå ifrån när man balanserar t ex diskantnivån?
Min uppfattning är att känsligheten, trots hornets troligen lilla verkansband-
bredd, nog blir rätt hög oräknat de låga frekvenserna. Även om inte hornet
hjälper till så högt upp i frekvens så har nämligen det använda baselemen-
tet en naturligt stigande karaktäristik genom mellanregisterområdet, och
jag är rätt säker på att det används utan LP-filter i konstruktionen ifråga.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).