Svante skrev:IngOehman skrev:En bra grundprincip inom vetenskapen är att man inte får ställa frågor som man inte tänker ta hänsyn till svaret på.
Om man ställer en skeptisk fråga måste det finnas ett svar som man acceptera, annars får man inte ställa frågan. Följden av den principen är att man istället för att ställa frågan - ponerar det svar man skulle ha accepterat, och undersöker om det är ett svar som gäller.
Instämmer med det jag har tagit bort i ditt inlägg, men just det här som står kvar ovan tror jag inte gäller, i allmänhet i den vetenskapliga världen.
Johodå!
Svante skrev:Det är mycket vanligt att man formulerar kritik som frågor. Det fungerar som någon sorts socialt klister, som behåller en vänlig ton med ändå får fram kritiken.
På vilket sätt står det i motsatsförhållande till det jag skrev?
Om du misstänker att det finns fog för kritik så kan du ställa frågor, helt klart, men menar du att du kan ställa frågor och sen strunta i svaret???
Ingalunda! Ställer man frågor (försöker falsifiera) så kan man inte hålla för öronen när svaret kommer, och sedan plädera för allmänheten, saker som man bestämt sig för redan från början (i strid med det svar man fått) men som är i strid med det svar man fått.
Ställer man frågor så måste man respektera svaren - antingen genom att tro dem, eller genom att fortsätta ifrågasätta med nya argument.
Svante skrev:Om jag går till mig själv så kommer jag att tänka på senaste AES när någon hade undersökt om man kunde höra var subwoofrar stod i ett ekofritt rum. De hade påvisat att man hörde det med statistisk signifikans. Min första tanke var att det kom dist från subbarna som hördes.
Reflexmässigt formulerade jag det som en fråga: " Do you think that distorsion in the loudspeakers could explain your results" eller nåt sånt. Det visade sig att de inte hade mätt disten, utan bara antagit att den var låg.
Och? Du menar väl inte att detta (att han inte mätt) alltså är något du bara gissar att han svarade - för du brydde dig inte om att lyssna på svaret?
Jag skulle vilja säga att du gjorde det följande: Du ponerade det svar du skulle ha accepterat (=Ja, jag har mätt distorsionen!) och sedan undersökte du om det var det svar som gällde (i detta att genom att helt enkelt fråga snubben).
Ditt agerande är således ett skolexempel på vetenskapligt korrekt agerande!
Svante skrev:När kritik formuleras som frågor blir det föredragshållaren själv som exponerar svagheterna, vilket i någon mening gör kritikern mindre elak (fast det i själva verket är precis lika elakt (om det nu alls är elakt att vara kritisk)). En fråga är ju svår att motkritisera, den kan ju inte vara fel eftersom den inte innehåller något påstående. Likafullt kan den framföra kritik på ett ganska intrikat sätt.
...och det är som sagt mycket vanligt i den vetenskapliga världen.
Det du skriver innebär ju ingen som helst kritik av det jag skrev. Tvärtom bekräftar du det jag skrev.
Vad jag skrev, projicerat på den specifika frågan, är att om du tror att distorsion var omätt, så kan du fråga om detta, men bara om du har för avsikt att lyssna på svaret.
Du kan inte ställa frågan, få svaret "ja" (om det är det svar du skulle acceptera för att ge upp den falsifikation du hade på lut) och sedan ändå t ex skriva en artikel där du säger att han inte mätt distorsionen.
Möjligen skulle du kunna skriva att du ställt frågan, fått svaret "ja", men tror att han ljuger.

Så gör man normalt inte dock, utan tror man att han ljuger repeterar man själv hans mätning, och ser om de uppgifter man får är i överensstämmelse med hans. Är de inte det så kan man falsifiera hans tes, baserat på principen att rön från mätningar måste vara repeterbara för att kunna accepteras med den initiala statistiska signifikansen!
Du gjorde i själva verket EXAKT det jag föreslog:
iö skrev:Följden av den principen är att man istället för att ställa frågan - ponerar det svar man skulle ha accepterat, och undersöker om det är ett svar som gäller.
I ditt fall råkade undersökningen bestå av en ny fråga (ibland är det lättare att fråga än att starta en egen studie...), men så lätt är det inte alltid i den vetenskapliga världen...
Däremot är ditt inlägg här på faktiskt, i strid med principen om att ponera det svar man skulle ha accepterat, och undersöka om det är rådande.
Du ponerar denna gång i inlägget du gör, inte (som du så fint gjorde på i samband med AES-föredraet) att jag menade något du skulle ha accepterar. Och eftersom du inte ponerar detta, så undersöker du inte heller vad jag åsyftade.
Istället skriver du ett inlägg där du invänder - utan att ha undersökt det du invänder emot. Fyyy!

Fast å andra sidan får man förstås agera ovetenskapligt här på faktiskt. Så du har ditt på det torra därvidlag.
Vh, iö
- - - - -
PS. Försiktig fråga till Svante: Är du på det klara med vad för vetenskapligt felbeteende min text åsyftar? Framgår det av det jag skrivit vad för specifikt det syftar på?
Nämligen frågor ställda om F/E-lyssning som frågeställarna fått svar på oräkneliga gånger, men ändå fortsätter de häva ur sig påståenden som indikerar att svaren inte är kända - eller till och med motsatta det de i verkligheten varit.
Det är förstås inte otillåtet att glömma saker, men minns man inte svaret kan och får man fråga igen, och igen - och varje gång ge akt på svaret! Vad jag skrev var att man inte får ställa frågor utan att ge akt på svaret, och att man kan undersöka själv genom att börja med att fråga sig själv vilket svar man skulle ha accepterat när man undrar något. Därefter kan man undersöka om just det man skulle h accepterat råder (även denna undersökning kan vara i form av en fråga).
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).