Om även jag skulle sammanfatta det som har hänt i tråden, det verkar ju popilärt.
1. Kritik har framförts mot två meningar i MoLten.
Den ena stod i Alexis handhavadeartikel, som genomgående är en artikel med subjektiva värderingar av handhavande och finesser varvat med information om vad spelaren "kan". Meningen, i sitt sammanhang löd så här:
... Ibland kunde jag få hålla på i 10-20 minuter för att få det att fungera. Värst var det när jag höll på med Netflix. Bild- och ljudkvalitet upplevde jag som helt fantastisk, milsvida bättre än PS3 eller DV-668, men handhavandeproblemen och de ständiga krascherna gjorde att produkten blev ointressant för mig.
För den som läser artikeln är det uppenbart att det är ett subjektivt omdöme. Hade jag sett artikeln innan tryck hade jag nog rekommenderat en strykning av delen med "milsvida". Även om det är en sann beskrivning av upplevelsen så finns det så stor chans att det är en förväntanseffekt att det inte riktigt platsar i MoLt, som vi ju vill ska vila på vetenskaplig grund.
Det andra är en mening som finns i min artikel om D/A-omvandling. Meningen lyder:
Oppo verkar inte ha tagit hänsyn till de ringningar/överslängar (Gibbs fenomen) som uppstår i det digitala rekonstruktionsfiltret och klippning uppstår därför.
Min avsikt med syftningen till Gibbs är just den man brukar se när man bygger upp en fyrkantvåg av fler och fler sinusar. Det är mycket vanligt att man gör den kopplingen, och jag var lite slarvig när jag antog att den digitala fyrkantvågen faktiskt hade samma spektrum upp till fs/2 som en analog fyrkantvåg.
Principiellt spelar det ingen större roll, men i praktiken behövs lite mer marginal än vad Gibbs förutser. Och jag är fortfarande inte säker på att en fullt utstyrd digital fyrkantvåg är "worst case", det har vi inte kommit fram till hur det är här i tråden.
Men frånsett det vill jag nog stå fast vid att det finns mycket stora likheter mellan att addera fler och fler deltoner i en fourierserie och att sänka fyrkantvågens frekvens i ett samplat system med fix samplingsfrekvens. Associationen till Gibbs fenomen är inte så hemskt långsökt. Eller som man skulle kunna uttrycka det; skillnaden är inte milsvid.
Gibbs nämns på ett ställe till ser jag faktiskt nu, och det är i texten intill oscilloskopbilderna. Jag är inte säker på om det är Johan eller jag som skrev den texten, men jag står i alla fall med som författare. Den lyder
Effekten av Gibbs fenomen: fullt överstyrda skivor riskerar att överstyra D/A-omvandlaren...
Jag tycker referensen är principiellt riktig av samma skäl som ovan.
2. Sociologiskt är tråden som trådar om LTS och MoLt brukar vara. Några är pigga på att kritisera LTS. Andra försvarar LTS. Jag kan tycka att det blir lite tråkigt när kritiken hängs upp på några svaga punkter i artiklarna, punkter som verkligen inte är artiklarnas huvudnummer. Men det är väl bara att leva med det. Min egen artikel undantagen så tycker jag att numret var ett kanonnummer, med två tester och inte minst Pekkas artikel om Michael Jackson-skivans alla utgåvor.
3. Tråden har också som vanligt gått grovt OT, vilket jag har min del i. Jag tycker vi har en intressant diskussion om vad som händer när man verkligen lägger ihop oändligt många sinusar, blir det då exakt en fyrkantvåg eller inte. Diskussionen har dock mycket lite med artiklarna i MoLt att göra, de har ju ett mer mätmässig, praktisk vinkling.
Nyttan med tråden för mig peronligen har nog varit insikten att spektrum för den digitala fyrkantvågen inte är identiskt med en analog fyrkantvågs under fs/2 och att det innebär att man måste ha mer marginal än Gibbs fenomen kräver. Jag visste det egentligen redan, men missade det ändå.
Så länge har jag längat efter att loudness war skulle vara över. Nu börjar jag tro att vi faktiskt är där. Kruxet är att vi förlorade.