IngOehman skrev:Har precis upptäckt den här tråden och blivit förskräck av hur mycket
dumheter som påstås redan på sidan etts första halva.
Men här tycker jag Strömberg kommer med en bra fråga:
Richard skrev:Strmbrg skrev:Richard skrev:
Tycker nog att det är RÄTT stor skillnad mellan olika cd- spelare. Även om skillnaderna klangligt brukar vara små, så är skillnaderna viktigare än de försämringar som kommer senare i signalkedjan, läs högtalarna.
Ja, alltså jag skaffade en Benchmark DAC1 för kanske fem år sedan.
Rent impusköp, dock hade jag läst att den var kompetent.
Klangligt, vette sjåen om den förändrade något. Nu brukar jag egentligen inte tänka så mycket på klang, utan mest fokusera på upplösning förvisso.
Upplösningen upplever jag som såpass god att jag inte distraheras av den parametern.
Tidigare har jag distraherats av en slags "grötighet" när jag spisar symfonier och annat komplext.
Nå, hur menar du med att skillnaderna är små, men viktigare än skillnaderna mellan högtalare? Utveckla gärna.

Alla fel förstärks ju kraftigt om de införs tidigt i kedjan. Förstärkaren förstärker signalen mångfaldigt, även felen, så att de kan höras genom högtalarna. Högtalarna är hela systemets slavar, de återger bara det som de matas med.
Detta är väldigt logiskt. Samtidigt är hela anläggningen inte starkare än dess svagaste länk, vilket ofta är signalkällan eftersom felen förstärks många gånger innan de hörs i högtalaren.
Komorok skrev:Oj då. Du har ju jättefel i hela inlägget, Richard. Hoppas någon orkar förklara för dig på vilka sätt, för jag ids inte.
Strmbrg skrev:Men, hurrni,
Varför ramlar ni bort från frågan stup i kvarten?
Eller, egentligen struntar jag i varför.
Ge fan i det istället.

Men, hurdå "felen förstärks"?
Alltså, jag vill nu inte veta hur FEL det är att resonera så.
Jag är intresserad av en lite mer uttömmande förklaring till hur resonemanget går hos den som har det där källan-först-tänkandet. Då lämpligen av just de som tänker så, inte av någon annan.
PS
Det är ju ganska ointressant vem som HAR rätt.
Det viktiga är väl vad som ÄR rätt.
Vad som ÄR rätt får du inte veta av dem du frågade nu. De har ingen
susning om hur dessa saker fungerar utan de repeterar bara mantran
som de fått lära sig utantill av dem som de själva utsätt till auktoriteter.
Och hur är det då?
Ja för att kunna reda ut det så måste man skilja mellan relativa och
absoluta fel. Gör man inte det så går det inte att förstå vad som händer
när signalen tar sig framåt i kedja.
Skiljer man mellan relativa fel och asulta fel så ökar också chansen att
man inte blandar ihop olika känslighet för absoluta fel med att fel för-
stärks.
Det första felet som man måste undvika att göra är att mäta fel baserat
på dera absoluta styrka. Ett fels storlek måste relateras till musiksignalen
där felet kommer in i kedjan.
Både att ange fel i procent och signalavstånd (- X dB) kan tillämpas på
t ex distorsion och brus. Brus behöver dock relateras till en nominell nivå
då de flesta sorters brus ju finns där även när det är musik-tyst. Så då
relaterar man till maximal signal och för SNR.
Även tonkruvefel är relativa då man anger avvikelsena från en nominell
gain (inte nivå).
- - -
Okej, så vad händer då om man adderar ett fel, säg brus, i länk 1 i en
kedja, CD-spelaren? Säg på -82 dB relativt full utstyrning, jämfört med
att addera ett lika stort fel i effektförstärkaren?
Svaret är att de ger ingen skillnad alls. I båda fallen kommer bruset att
ligga på -82 dB relativt signalen när den kommer fram till öronen, om
inga andra likadana fel adderas i någon annan länk.
- - -
Återstår gör då frågan om var det är störkänsligast, det vill säga var i
kedjan som det är viktigast att skydda signalen från utifrån kommande
brus?
Det är en mycket svårare fråga att svara på eftersom störningar utifrån
dels som regel kommer in i kedjan atingen kapacitivt eller via elektro-
magnetisk strålning. Då beror suseptibiliteten på kretsimpedansen just
där man utsätter kedjan för bruset. Dessutom är olika punkter i kedjan
väldigt olika väl skyddade. Mellan förstärkare och högtalare kör man ju
exempelvis oftast med helt oskärmade och störmottagliga kablar, men
å andra sidan är signalen rätt så stor där och impedansen är låg.
I den så kallade lågnivådelen av kedjan (där nivån kan vara väsentligt
större än den till högtalarna, mer om det strax) är det normalt att man
använder skämade kablar så där har störningar svårt att ta sig in. Men
kretsimpedanserna är som regel högre, inte sällan 100 ohm eller mera.
Sammanfattningsvis är det sak samma var i kedjan en störning kommer
in, det intressanta är hur stark störningen är i förhållande till musiksig-
nalen just där och då.
Och hur ser då signalerna ut i en typisk musiklyssningssituation? Ja, det
beror ju på det, och det beror på rätt många olika saker, men jag kan ju
utgå ifrån hur det ser ut här och nu.
Jag lyssnar på en CD med Janos Starker på violoncell.
Och med det sagt gör jag nu en liten paus i skrivandet och återkommer
om ett par minuter efter att ha mätt lite.
Vh, iö