Tack för länkarna, det var intressant läsning.
Om jag förstod det hela rätt i första artikeln så innebär (förenklat) förändringen att man istället för att komprimera/limitera och höja allt till samma nivå så
sänker man istället den starkast ljudande musiken till en förutbestämd nivå, typ -15dB. Endast de fonogram som har en medelnivå under denna höjs upp.
Den enda frågan som dök upp för min del (ja, om man bortser från allt tekniskt som jag inte ens har något begrepp om...) så var det frågan "Does this mean I’m going to have to re-buy albums from the last 10 years as they get remastered to be quieter?". Jag förstår inte riktigt kopplingen till utgivet material, men visst, man kan ju tänka sig att en signalbehandling som den föreslagna
på sikt kommer innebära att man mastrar CD's annorlunda. Och då kommer det hamna en ny version av Thriller, The Wall osv på hyllan
Intressant också att läsa om "Mastered for iTunes" där man då utgår ifrån originalmastern på 24-bit direkt till AAC 256kbs istället för att utgå ifrån CD'ns 16-bitar som ju redan är en nedsampling. Men detta har alltså inget med den automatiska nivåhållningen att göra utan är mer en allmänt kvalitetshöjande åtgärd.
Likaså intressant var att läsa om skillnaden mellan en bra Steeley Dan sång (som ju är kända för sin höga ljudkvalité) och Miley Cyrus "Wrecking Ball" där faktiskt den senare har en större dynamik ("Aenima has far more loudness range than Steely Dan") trots att alla transienter från slagverken är borttvättade.
Det finns en del farhågor med BK's volymjustering i den andra artikeln, bland annat det att vissa låtar/passager SKA vara lägre än annat, risken med automatisk volym är just att sådana medvetna volymskillnader reduceras eller försvinner. Men totalt andades det optimism i båda artiklarna typ "The Loudness War Is Over"
Intressant, läs alla ni andra också!
/ B
När Einstein insåg att allt var relativt började han kröka på rummet.