Är det hifins fel att klassisk musik tappar mark?

[MichaelG]

Nä, bra (bättre) ljud får absolut inte yngre att börja lyssna på klassisk musik. Däremot skulle nog en anpassning till modernt sätt att lyssna (starka melodier, markerad rytm, inte för långa stycken) kunna bidra.

Det tror jag också. OM klassisk musik tappar beror det på att den är för trist.

Nja, det tar tid och energi att lära sig lyssna på och tycka om sådant man inte har någon direkt relation till. Många prioriterar att göra annat helt enkelt. Det finns massa nyare musik jag inte förstår mig på. Och det är ju inte för att det nödvändigtvis behöver vara fel på den musiken. Det beror nog mest på att jag inte prioriterat att skaffa mig en relation till den.

[Bill50x]

Är det musik som är avsedd att framföras av en symfoniorkester, är det nog i en konsertsal ELLER VIA EN GOD AVSPELNINGSUTRUSTNING man bäst lär känna den musiken.

För min del blev entrén till klassisk musik via rocken. Redan tidigt 70-tal sände SVT Emerson, Lake & Palmers version av "Tavlor på en utställning" (Mussorgskij), tom med repris. Jag blev så faschinerad av denna att jag letade upp en klassisk version och detta blev Janos Solyom på piano och insåg att rockversionen faktiskt var rätt trogen musikstycket. Lite senare under åren skaffade jag mig också en orkesterversion, ytterligare en pianoversion och har numera även en jazzversion (!) av detta stycke. För att inte tala om Tomitas på synt.

/ B

[Bagaget]

Rätt många band som gör spelningar med symfoniorkestrar som är maffiga och man kan ju tycka att det skulle öppna dörren för ett intresse av symfonimusik?

[RogerGustavsson]

Vi gör nog alla någon form av musikresa genom livet? Själv hade jag ingen koppling till klassisk musik hemifrån. Ett tidigt minne var när det spelades Grieg's "I Bergakungens sal" på lågstadiet. Några år senare spelade en skolkompis upp Tjajkovskij's "Nötknäpparsvit" på en gammal grammofon. Lite senare dök det upp grupper som Ekseption och Emerson, Lake & Palmer. Även Procol Harum hade en skiva med symfoniorkester. Mitt musikintresse var redan från början brett och sträckte sig över flera genrer. Fanns liksom inget tabu, jo vänta dansbandsmusik undveks redan då och så är det fortfarande. När jag var runt femton började jag även köpa klassisk musik, var nyfiken av mig. Stravinskij's "Våroffer" var en station, Bach kommer man inte förbi, Beethoven's "Femma" hade man hört Ekseption spela. Swingle Singers och deras tolkningar förde en vidare. Då var man i nästan jazzträsket och där fanns Jan Johansson och tog en till folkmusiken och så tillbaka till jazzen via lite udda grupper som t.ex. Archimeds Badkar och det blev världsmusik. Björn J:son Lind's tidiga album spelades ofta och det nosades på allt möjligt. Samtidigt snurrade Beatles, Rolling Stones, Pink Floyd, Jimi Hendrix och liknande. Jag har lite svårt att katalogisera musik i undergenrerer. I vilket fall tilltog intresset för klassisk musik i olika former. Jag är inte inbiten lyssnare på den musiken utan väljer ut delar av den. Stora svulstiga verk konsumerar jag sällan i helhet. Häromdagen sjöng sonen vid datorn (det gör han ofta), han nynnade på "Nötknäpparsviten"! "Var har du det ifrån?" frågade jag. "Den brukar ju du spela", var svaret. Nehä, den har jag bara på vinyl och det har inte spelats på minst tio år. Det klart, han har fått i sig olika typer av musik p.g.a. att det spelats mycket här hemma. Hans kompisar verkar ha ett annat förhållningssätt till musik och de tycker säkert det är konstigt med musik utanför listorna eller populärköret.

Tycker nog att intresset för klassisk musik till viss del hänger ihop med återgivningskvalitet. Det är svårt att lyssna om nivån är för dålig. Ovana lyssnare kan hänga upp sig på att dynamiken är stor, står i kontrast mot den jämstarka ljudsmet folk vant sig vid idag. Slående när man t.ex. bläddrar mellan radiokanalerna i bilstereon.

[petersteindl]

Trevlig tråd. Det är många jättefina berättelser

Mvh
Peter

[CODY]

och så är den så jäkla svår att dansa till

Håller med, att skylla på HiFi är nonsens. Bra musik överlever dåligt ljud.

För övrigt är det intressant när äldre herrar förklarar varför "ungdomar" gör som de gör.

Medhåll. Det omvända verkar vara mer vanligt om man får tro postare här i tråden med hifi-intresse. Man slutar lyssna på musik man tycker om och lyssnar istället på "välinspelad musik".

[phloam]

[
Jag tänker direkt på större, dynamisk orkestermusik från en bit in på 1800-talet och framåt. Exempelvis Mahlersymfonier. För mig är det STOR skillnad på musikupplevelse av en Mahlersymfoni hemma i finanläggningen jämfört med bilstereon. Medan däremot en mer melodibaserad Haydn-, eller Mozartsymfoni går bra att nynna till även i bilen. Och då är inte Mahler vare sig konstig, atonal, eller modernism.

Då kanske du och IÖ kan försöka definiera någon slags nedre gräns för vad som behövs systemmässigt, eller åtminstone vad som är direkt olämpligt när det gäller att lyssna på en Mahlersymfoni? Jag menar, så att man inte av misstag sitter och njuter av den typen av klassisk musik på den mer ordinära stereoanläggningen därhemma

Nja, jag tänker såhär: Musik som man kan, tycker om eller som man har referenser till (liknar musik som man redan kan) kan man avnjuta även i en klockradion om så vore. (När jag exempelvis hör Stravinskijs Våroffer, går jag alltid igång, oavsett var och när jag hör den.) Musik som man däremot inte har någon relation till alls (som man helt enkelt inte förstår eller lärt känna) krävs det i regel något annat än en klockradio för att man ska lära sig förstå den. Är det exempelvis någon typ av dansmusik, är det nog på ett dansgolv man bäst lär känna den musiken. Är det musik som är avsedd att framföras av en symfoniorkester, är det nog i en konsertsal ELLER VIA EN GOD AVSPELNINGSUTRUSTNING man bäst lär känna den musiken.

Jag minns när jag lärde känna Våroffer första gången. Radions P2 skulle sända verket live och jag hade ju hört talas om verket åtskilliga gånger och tänkte att "nu är det dags". Jag satte också på bandspelaren för att kunna bevara konserten till andra lyssningstillfällen. Jag bodde i en lyhörd lägenhet och det var sent på kvällen, varför jag hade låg volym på. Och jag blev fruktansvärt besviken. Jag fattade ingenting. Det var mest oväsen tyckte jag och då tänkte jag att "den där Stravinskij är inget för mig". Men så en tid senare - också sent på kvällen - tog jag på mig hörlurarna och lyssnade på konserten igen. Jag låg på sängen minns jag och upplevelsen var alldeles omskakande. När konserten var slut, låg jag alldeles utmattad helt stilla en lång stund och bara tänkte att "hur går det att göra så här fantastisk musik".

I takt med att jag lär känna ny musik blir det allt längre mellan gångerna jag stöter på något som är obegripligt för mig. Men varje gång det händer väcks ett litet hopp i mig om att det kanske är dags för en ny "resa". Och då är det ofantligt mycket lättare att stiga på denna resa med hjälp av god återgivning än via dålig dito. Men som sagt - det jag redan gillar räcker det med en klockradio för att uppskatta.

Hälsn. Michael

Nänänä, mig lurar du inte genom att ändra till vad som behövs för att komma in i musiken istf vad som krävs för att njuta av den.

Du/ni får då helt enkelt istället definiera vad som är en tillräckligt bra anläggning för att komma in i musiken, så frågan kvarstår Var går gränsen? DIN-normen? Vad är "Hiifi" eller en "finanläggning"? Skulle inte en ordinär Svenssonstereostapel med 2x40W förstärkare och trevägshögtalare duga för att lära sig Mahler? Å andra sidan, kanske en klockradio duger för John Cage?

Jag hade "a Classical Moment" en gång i lumpen, när jag satt i terrängbilen och råkade ratta in P2 på en enkel och väldigt brusig Freestyleradio och enkla lurar. Det var musiken, och inte återgivningen som talade.

Tyvärr tog det väääldigt lång tid innan jag lyckades luska ut vad i h-e jag hade hört (detta var före Spotify och det fanns inte en chans att bara provlyssna sig fram till en viss klassisk låt) bara pga den mängd av väldigt snarligt namngivna stycken som en enda klassisk kompositör ofta producerar.

Edit: Alltså, den incidenten hade kunnat göra mig seriöst intresserad av klassisk musik. Men istället sket det sig på nomenklaturen....

[petersteindl]

Det är flera av världens stora dirigenter som valde att inte låta sig spelas in på grund av återgivningens usla ljudkvalitet. De ansåg att skivutgivning gjorde mer skada än nytta. Det finns idag kända pianister som inte gärna lyssnar till återgiven klassisk musik eftersom ljudet blir för dåligt.

Phloam, du hade "a Classical Moment" en gång i lumpen. Varför har du ingen classical moment efter det?

Det går inte att definiera vad som är en tillräckligt bra anläggning för att komma in i musiken. De flesta är nog det. Grejen är att definiera vad som är en tillräckligt bra anläggning för att komma in i konsertlokalen. Det är också svårt. Vem äger fritiden och har tid över att ägna sig åt att komma in i klassisk musik?

Mvh
Peter

[MichaelG]

Nänänä, mig lurar du inte genom att ändra till vad som behövs för att komma in i musiken istf vad som krävs för att njuta av den.

Du/ni får då helt enkelt istället definiera vad som är en tillräckligt bra anläggning för att komma in i musiken, så frågan kvarstår Var går gränsen? DIN-normen? Vad är "Hiifi" eller en "finanläggning"? Skulle inte en ordinär Svenssonstereostapel med 2x40W förstärkare och trevägshögtalare duga för att lära sig Mahler? Å andra sidan, kanske en klockradio duger för John Cage?

Varför skulle jag lura dig? Jag förstår inte vad du inte förstår. Man kan njuta av musik precis hur som helst. Men för mig fungerar det så att är det musik jag inte har någon relation till (som är för "svår" eller "obegriplig" för mig) så är chansen störst att jag kan hitta in i den om jag hör den live. Om jag hör den återgiven via en musikanläggning, blir det svårare att hitta in ju sämre anläggningen återger. Och även om jag kan digga till Våroffer via en klockradio, föredrar jag alla dagar i veckan att höra den genom ett bättre återgivningssystem. Om jag inte kan höra den i en konsertsal.

[MichaelG]

För min del blev entrén till klassisk musik via rocken. Redan tidigt 70-tal sände SVT Emerson, Lake & Palmers version av "Tavlor på en utställning" (Mussorgskij), tom med repris. Jag blev så faschinerad av denna att jag letade upp en klassisk version och detta blev Janos Solyom på piano och insåg att rockversionen faktiskt var rätt trogen musikstycket. Lite senare under åren skaffade jag mig också en orkesterversion, ytterligare en pianoversion och har numera även en jazzversion (!) av detta stycke. För att inte tala om Tomitas på synt.

/ B

Jag har förutom Ravels orkesterversion även en orkesterversion av Leo Funtek som inte alls är dum. Dessutom har jag en version för stor kyrkorgel som är väldigt speciell.

[phloam]

Nänänä, mig lurar du inte genom att ändra till vad som behövs för att komma in i musiken istf vad som krävs för att njuta av den.

Du/ni får då helt enkelt istället definiera vad som är en tillräckligt bra anläggning för att komma in i musiken, så frågan kvarstår Var går gränsen? DIN-normen? Vad är "Hiifi" eller en "finanläggning"? Skulle inte en ordinär Svenssonstereostapel med 2x40W förstärkare och trevägshögtalare duga för att lära sig Mahler? Å andra sidan, kanske en klockradio duger för John Cage?

Varför skulle jag lura dig? Jag förstår inte vad du inte förstår. Man kan njuta av musik precis hur som helst. Men för mig fungerar det så att är det musik jag inte har någon relation till (som är för "svår" eller "obegriplig" för mig) så är chansen störst att jag kan hitta in i den om jag hör den live. Om jag hör den återgiven via en musikanläggning, blir det svårare att hitta in ju sämre anläggningen återger. Och även om jag kan digga till Våroffer via en klockradio, föredrar jag alla dagar i veckan att höra den genom ett bättre återgivningssystem. Om jag inte kan höra den i en konsertsal.

Nu börjar vi bli lite för överens..... och för att undvika det så vill jag påminna om tidigare i tråden då det hävdades att svårare klassisk musik krävde mer av anläggningen för att "komma till sin rätt" (IÖ). Det får jag inte riktigt ihop med att man kan "njuta av musik hur som helst". Var nånstans ungefär är återgvningen så pass dålig att den kan komma till sin rätt?

Kan man inte definiera ett sådant område, ens på ett ungefär, så faller ju påståendet platt. Slutsatsen blir att det istället är den totala njutningen (återgivning + musikinnehåll) som blir större med bättre återgivning, men i princip så kan man "ta till sig" vilken musik som helst på vilken anläggning som helst - om man måste. Stenkaka, klockradio, telefon - whatnot.

Det jag kan medge är att om den totala njutningen är större så är det kanske lättare att lyssna och ta till sig - men det är inte alls nån nödvändighet! Det är min poäng.

Som tidigare sagt, återgivning och musik går hand i hand, men musiken kan klara sig själv vid behov.

[phloam]

Phloam, du hade "a Classical Moment" en gång i lumpen. Varför har du ingen classical moment efter det?

Just detta "moment" kunde jag inte återskapa pga bristande information. Därför rann det ut i sanden, jag tappade den tråden s.a.s. Annat intressant, fast mer tillgängligt, tog min tid i anspråk.

Också i lumpen; på luckan stod en bergsprängare som körde Creedence dagarna i ända så jag lärde jag mig att uppskatta den musiken. Det hade liksom inte alls att göra med den dåliga återgivingen - den kunde i så fall lika gärna fått mig att ogilla musiken - utan mer att göra med att jag kunde identifiera gruppen, låtarna, bakgrunden osv. Plus repetition

[Harryup]

Hur lång tid behövde samtidiga med Bach, Mozart, Wagner på sig för att lära sig uppskatta och tränga in i den musiken?
Gick det utan att ens ha en dålig anläggning hemma utan att man bara fick ytterst sällan höra livemusik?
Jag misstänker att man redan på den tiden hade lite olika musiksmaker beroende på samhällsställning. Hur ofta framfördes det "klassisk musik" på pubbar vid den tiden tro? Var musiken ens klassisk redan då den gjordes?
Klassisk musik har också en lite finkultur aura runt sig vilket gör den lite svårtillgänglig för gemene man. Skall man göra klassisk musik mera populär och tillgänglig är det som man försöker med utekonserter. Nog vore det trevligt om det var ännu flera konserter ute i det fria.

mvh/Harryup

[petersteindl]

Phloam, du hade "a Classical Moment" en gång i lumpen. Varför har du ingen classical moment efter det?

Just detta "moment" kunde jag inte återskapa pga bristande information. Därför rann det ut i sanden, jag tappade den tråden s.a.s. Annat intressant, fast mer tillgängligt, tog min tid i anspråk.

Också i lumpen; på luckan stod en bergsprängare som körde Creedence dagarna i ända så jag lärde jag mig att uppskatta den musiken. Det hade liksom inte alls att göra med den dåliga återgivingen - den kunde i så fall lika gärna fått mig att ogilla musiken - utan mer att göra med att jag kunde identifiera gruppen, låtarna, bakgrunden osv. Plus repetition

Jag kan se att du använder precis den anledningen som jag tidigare skrivit om. Det handlar om prioritering och vad du väljer att lägga ned din tid på.

Det är inte så att den klassiska musiken går från dåligt till bra eller vice versa beroende på återgivning. Musiken d v s partituret är vad det är. Spelar orkestern bra och tolkningen faller en i smaken så är det så oavsett om det är en 50-talsmono eller blu-ray multikanalaudio. Däremot är närvaron och 3D-känslan helt olika beroende på återgivningen. (Inspelningen ingår i återgivningskedjan.)

Hur vet du att det inte hade med den dåliga återgivingen att göra som du prioriterade annat? Så länge man inte vet vad en förbättrad d v s fulländad återgivning innebär d v s att höra orkestern och konserthuset i full skala så kan man inte göra den bedömningen. Det är min åsikt i frågan.

Mvh
Peter

[Xiro]

Så här kan hon låta, http://www.annaluciarichter.com/media.html#audio_01

Är det inspelad med en mygga eller? Låter förfärligt essigt och allt för mycket efterklang/rumsljud.

Ingen aning men visst låter det essigt. Efterklangen stör mig inte direkt, riklig är den men så är ofta fallet live också. Vid gårdagens Mozart-föreställning satt jag 5 m rakt framför henne. Det som slog både mig och min fru var det chosefria (hur det nu stavas?) sätt hon framförde sin sång på. Fullkomligt utan någon form av skrikighet eller överladdat vibrato och med precis lagom uttryck i kroppsrörelser, många divor överdriver sådant. Ingen tillstymmelse till essigthet heller.

Just Mozart's C-moll mässa kan nog rekommenderas för den som inte är inbiten lyssnare på klassisk musik. Inte för lång och med stor variation mellan orkester, sångsolister och kör. Orkestern har också en fin "biroll" i bakgrunden till sången, ett rätt pådrivande spel utan att ta överhanden. Första gången jag hört stycket live och jag blev lite tagen, så även min fru. Vi satt helt tysta under de drygt 50 min stycket pågick, sedan tittade vi på varandra och bara log!

Tack för tipset, väldigt njutbart! Inte alltför essigt i mina öron (Koss Porta Pro, och jag har ännu inte vaxat av mina örin ). Låter för mig som en hyfsat neutral upptagning av ett framförande i en stor lokal med hårda ytmaterial. S:en blir väl rätt skarpa även live i sådana lokaler?

[Morello]

Mina barn har hört P2 till frukost nästan hela sin uppväxt, men inte, såvitt jag vet, blivit förtjust i klassisk musik. Däremot känner de igen det mesta av de kända styckena!

De har haft musiken bakom sig i kökssoffan via den här apparaten:

(bild på b&o-apparat)

Indiskret smygpropaganda på min vanära.


Syftet med "propagandan" kan ju - åtminstone i fria sammanhang - emellanåt missas helt.

Ja, jag misstänker att du och din fru inte har drivit ert hem under diktaturprinciper, med utegångsförbud och censur. Ungarne har sannolikt inte haft sådana där nordkoreanska radioapparater som enbart kan ta emot sändningar på P2's frekvens.

Nej, propaganda är det nog inte tal om. De har helt enkelt tyckt det vara bekvämast att äta frukost där den blir serverad. De vuxna diktatorerna väljer radiokanal, så enkelt är det med det! Radion kör P1 på dagen (om man är hemma) men P2 till frukost. P3 och P4 tror jag inte vi har inställt som snabbval...

Egentligen ganska konstigt att vi bara har två (2) radiokanaler med rimlig kvalitet på programmaterialet.

[Komorok]

Mina barn har hört P2 till frukost nästan hela sin uppväxt, men inte, såvitt jag vet, blivit förtjust i klassisk musik. Däremot känner de igen det mesta av de kända styckena!

De har haft musiken bakom sig i kökssoffan via den här apparaten:

(bild på b&o-apparat)

Indiskret smygpropaganda på min vanära.


Syftet med "propagandan" kan ju - åtminstone i fria sammanhang - emellanåt missas helt.

Ja, jag misstänker att du och din fru inte har drivit ert hem under diktaturprinciper, med utegångsförbud och censur. Ungarne har sannolikt inte haft sådana där nordkoreanska radioapparater som enbart kan ta emot sändningar på P2's frekvens.

Nej, propaganda är det nog inte tal om. De har helt enkelt tyckt det vara bekvämast att äta frukost där den blir serverad. De vuxna diktatorerna väljer radiokanal, så enkelt är det med det! Radion kör P1 på dagen (om man är hemma) men P2 till frukost. P3 och P4 tror jag inte vi har inställt som snabbval...

Egentligen ganska konstigt att vi bara har två (2) radiokanaler med rimlig kvalitet på programmaterialet.

Ja, men de har väl inte du rätt att lyssna på ?

Jag hoppas att alla struntar i TV-skatten och således protesterar mot DDR-maffian i Kiruna.

Jodå, jag har en TV, men skulle aldrig komma på tanken på att betala en extra TV-apparatsskatt.

[Morello]

Radio-mottagare tarvar faktiskt inte licens längre.


När skrev jag inlägg om innehav av TV? Det måste varit länge sedan då jag inte haft någon TV på många år.

[IngOehman]

För min del blev entrén till klassisk musik via rocken. Redan tidigt 70-tal sände SVT Emerson, Lake & Palmers version av "Tavlor på en utställning" (Mussorgskij), tom med repris. Jag blev så faschinerad av denna att jag letade upp en klassisk version och detta blev Janos Solyom på piano och insåg att rockversionen faktiskt var rätt trogen musikstycket. Lite senare under åren skaffade jag mig också en orkesterversion, ytterligare en pianoversion och har numera även en jazzversion (!) av detta stycke. För att inte tala om Tomitas på synt.

/ B

Jag har förutom Ravels orkesterversion även en orkesterversion av Leo Funtek som inte alls är dum. Dessutom har jag en version för stor kyrkorgel som är väldigt speciell.

Jag gillar också Funtek-versionen.

Den är dessutom mycket närmare pianooriginalet.

Kände förresten Leos dotter lite. Gemma Snellman hette hon. Fast hon var
inte så mycket musikmänniska som älskare av smådjur.

Jag försökte en gång på 90-talet få henne att skriva en artikel i MoLt om
sin pappa, men hon var helt säker på att hon inte skulle kunna skriva något
som han hade uppskattat, sa hon.


Vh, iö

[Komorok]

Radio-mottagare tarvar faktiskt inte licens längre.


När skrev jag inlägg om innehav av TV? Det måste varit länge sedan då jag inte haft någon TV på många år.

Det var som fan. Det visste jag ju (uppenbarligen) inte .

Jag använde faktiskts sökfunktion med sökorden "morello" och "tvlicens" tror jag för att finna två urgamla trådar. Från 2007 och 2009 typ.

[Ronnie]

Förstod inte Alexis fråga, som han råkade kapa.

Hur som helst är jag av den uppfattningen att de flesta borde vilja trycka på stoppknappen när en oboe eller en klarinett spelar (spelas upp) i ett normalkalt vardagsrum. Det finns akustiskt lämpligare platser för klangrika blås- och klaviaturinstrument - konserthallar.

Fast i vissa vardagsrum får man till 'et!

[2-ch]

[s]La upp en tråd och en lista som ett försök att råda bot och bättring[/s]

Tråden:
xxxxx

Listan:
xxxxx

[Alexi]

La upp en tråd och en lista som ett försök att råda bot och bättring

Tråden:
http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... ic&t=56603

Listan:
http://open.spotify.com/user/gillestuga ... 45xUJwL1cs

Men det finns ju redan en sådan tråd:
http://www.faktiskt.se/modules.php?name=Forums&file=viewtopic&t=50301

Listan:
http://open.spotify.com/user/mrkitten/playlist/1RPhICS7f8lom98GbqJw0a

[KarlXII]

Tsk tsk tsk. 2-ch är inte med i matchen riktigt.

[2-ch]

ops..

Tar bort listan och ber om att min andra tråd låses.

[_Fredrik_]

Det är helt befängt att tro att dåliga ljudsystem skulle vara en anledning till att det inte spisas mer klassisk musik. Jag trodde bara det var hifiklubben som körde med det där reklamtugget.

Det är lite som att säga att alla audiofiler här skulle gå över till att bara lyssna kommersiell skvalradio om ni bara hade tillgång till en dålig stereo.

[Laila]

[Strmbrg]

Vissa audiofil(ur)er spisar nog lite klassiskt då och då, för att de har förstått att det är krävade musik.

Rent återgivningsmässigt, alltså.

[hifikg]

Jag har reflekterat lite över varför intresset för klassisk musik och då menar jag framförallt kammarmusik, symfoniorkestrar, Mozart, Beethoven och de andra grabbarna.

Musiken i sig utsätts vi ständigt för i filmer, tv-serier, varuhus osv. så det är inte okänt material för de flesta av oss. Men ändå inget vi aktivt själv väljer att lyssna på… Med ”vi” menar jag typ de flesta under 40?

Så kom jag på tanken att; kan det vara så enkelt att denna typ måste upplevas live några gånger för att man ska ”förstå” den. Eftersom den i stort sätt i de flesta anläggningar alltid låter väldigt ihopgrötat, om man inte tränat in att aktivt lyssna på denna typ av musik live och dedikerat i sweetspot hemma?

Så är problemet anläggningens fel, att man oftast lyssnat på klassiskt ur tv-högtalarna eller som annan form av bakgrundsmusik och därför fått en felaktig minnesbild av hur det egentligen låter?

Det är ju inte hifi, alltså är det inte hifin´s fel. Om alla hade ett par Carlsson och en NAD 208 skulle de älska musik av ALLA sorter. Det du beskriver är inte hifi-anläggningar, det är... ja, något annat. Kanske är det avsaknaden av hifi som är problemet.

[AndreasArvidsson]

Kanske är det avsaknaden av hifi som är problemet.

Huvudet på spiken. HiFi kan ju aldrig vara ett probelm..väl?