Upplever du att din anläggning färgar hörbart?

[MichaelG]

Nja, jag vill både hålla med dig och inte. Jag trivs inte med någon accentuering alls när jag lyssnar på välinspelad electronica, lika lite som du trivs med accentuering hos välinspelad akustisk.

Kanske handlar det mer om hur man lyssnar på viss musik och individens relation till vissa genrer än om att vissa musikstilar i sig skulle vara mer eller mindre känsliga.

Självklart kan vi ju ha olika preferenser och störa oss olika mycket på olika fel. Vissa färgningar av elektonmusik som jag sväljer utan att blinka, kan du mycket väl reagera på. Här håller jag absolut med dig!

Men åtminstone jag har mycket lättare att ha en uppfattning om en anläggning färgar ljudet om jag lyssnar på musik/ljud som jag kan relatera till "på riktigt". Visserligen finns det bättre och sämre inspelningar även av akustisk musik, så helt vattentätt är det inte. Men använder jag en dokumenterat god inspelning av exempelvis ett symfoniskt verk, så kan jag ändå göra en rimlig bedömning av en anläggnings färgning.

Producerad musik å andra sidan finns det ju inget "facit" till på samma sätt. Även om jag lyssnar på en dokumenterat god inspelning, vet jag ju bara om jag tycker det låter bra, eller inte. Jag har ju egentligen ingen aning om det låter "rätt" och därför spelar eventuella färgningar mindre roll i det fallet.

Däremot håller jag med dig om att alla genrer egentligen gynnas av en god återgivning. Och även om vissa genrer inte är lika känsliga för mig, så kan det ju självklart vara det för dig. Och då kan ju jag glädjas åt att det finns ännu värre välljudsnördar än jag! (Så nästa gång min fru kommenterar att jag är så himla noga med välljud ska jag kontra med "Då ska du se min kompis phloam på Faktiskt - han är noga han!".

[lennartj]

...För om man lyssnade mycket och noga på U2 eller 70-talsdisco eller house eller annat som är lätt att ge lite extra "slam" skulle man nog inte vilja ha det där heller till slut - utan bara en bra kvalitet på återgivningen.

Nej, det håller jag inte alls med om.
Mitt intryck är att en stor majoritet av alla inspelningar, i synnerhet icke akustiska) gjorda före 1990-talet är mer eller mindre basfattiga i sina ursprungliga utgåvor. Det är mest markant på vinyl men gäller även CD.
På nya remastrade utgåvor har basen ofta höjts och har jag bara hört den nya tycker jag att det är självklart det är så det ska låta.

Ett exempel är Harry Belafontes makalösa liveinspelning från Carnegie Hall 1961 som Sprudel har valt några spår från i samband med sin slutstegsjakt.
Jag har köpt flera gamla vinyl-exemplar för att hitta ett som är så bra som möjligt. Nu handlar det också om förväntan, de lät mycket rent, klart och tydligt, men slankt. Jag hörde mest anslagen snarare än tonerna från kontrabasen, men hade inte förväntat mig mer heller från drygt 50 år gammal vinyl om jag inte hört den digitala remastringen.
Då provade att vrida upp baskontrollen och inte förrän vid +10 (+12 är max) matchade vinylen remastringen ganska väl.

Därför ansluter jag mig till er som håller med om att
"det är rätt när det låter bra".

Min vinylrigg är inte alls basfattig om jag spelar t.ex. Telarc-skivor eller nyproducerade, men tonkontroller är till för att användas och som konsekvens har jag valt ett försteg där jag kan justera dem från fjärren!

[AndreasArvidsson]

lennartj: Precis det du nämner är mycket vanligt. Därför är det väldigt praktiskt med någon form av bas/tonkurvekontroll på anläggningen så att man kan kompensera för fonogram utan bas, eller med för mycket bas för den delen.

[KarlXII]

Skitsamma. Bara gitarren låter bra

[Martin]

lennartj: Precis det du nämner är mycket vanligt. Därför är det väldigt praktiskt med någon form av bas/tonkurvekontroll på anläggningen så att man kan kompensera för fonogram utan bas, eller med för mycket bas för den delen.

Är det någon som i praktiken använder tonkontroller på allvar för att kompensera för inspelningar? Eller är det bara något man ska tycka är bra teoretiskt och tillåtet att använda till detta ändamål.

Jag har aldrig gjort det annat än för att konstatera att det inte hjälper mot något, tycker inte de rättar till något öht på inspelningen. Landar alltid i mitten ändå.

[lennartj]

@Martin:
det finns alltför många olämpligt implementerade tonkontroller som dels inte påverkar frekvensgången på rätt sätt för den avvikelse man vill korrigera men ställer till med annan oönskad påverkan om de aktiveras.

Om du bara har upplevt sådana förstår jag om du är skeptisk.

[AndreasArvidsson]

lennartj: Precis det du nämner är mycket vanligt. Därför är det väldigt praktiskt med någon form av bas/tonkurvekontroll på anläggningen så att man kan kompensera för fonogram utan bas, eller med för mycket bas för den delen.

Är det någon som i praktiken använder tonkontroller på allvar för att kompensera för inspelningar? Eller är det bara något man ska tycka är bra teoretiskt och tillåtet att använda till detta ändamål.

Jag har aldrig gjort det annat än för att konstatera att det inte hjälper mot något, tycker inte de rättar till något öht på inspelningen. Landar alltid i mitten ändå.

Om det är de vanliga bas/mid/disk tonkontroller som sitter på de flesta försteg så är det min erfarenhet att det inte är så vanligt.

Hos personer med delade system(mao halva faktiskt) så är det dock hyfsat vanligt att man justerar nivån på basarna. Även om jag själv väldigt sällan gör det så händer det allt.

[phloam]

Nu gjorde jag misstaget att exemplifiera med musik som kanske ofta är dåligt inspelad (disco etc) och glömde skriva "förutsatt att det inte är dåliga inspelningar man korrigerar för" - vilket man kan göra, och det är ju en lite annan sak än att korrigera för musikstil...!

Vad var det vi pratade om

Jo, egentligen kan man säga att man som van musikkonsument har en inre referens inte bara vad gäller ljudet - utan även vad gäller musiken och hur det "borde" låta.

Om det inte låter bra, så kan vi gissa att det antingen beror på ett medvetet konstnärligt val, eller dålig anläggning, eller dålig inspelning och hitta orsaken.

Så visst är det bra när det låter bra

Men, discoälskaren som lyssnar mycket på disco kompenserar nog enbart för inspelningar / anläggning - inte för att får extra ös i musiken (i.e. låta extra bra s.a.s.)

Även om det i praktiken funkar att ge den extra ös så är inte detta att låta "bra" för discoälskaren...! Den oinsatte kanske accepterar en sådan färgning lättare.

Förstår ni hur jag menar?

[lennartj]

@phloam:
om det förekommer två väldigt olika mastringar av en äldre inspelning där du hört båda men råkar äga den du tycker sämst om, hur gör du om skillnaden kan minimeras med tonkontroller?

[phloam]

Då kan jag tänka mig att använda tonkontroller, helt klart. Det inkräktar inte på det artistiska innehållet.

Jag kan t.o.m. tänka mig loudness och EQ vid behov

Men jag vill inte generalisera så mycket som att säga att hela genrer som pop/rock kan modifieras för att själva musiken(!) skulle vara lämpad för det - då kan man precis lika gärna säga att akustisk och klassisk kan modifieras, frågan är bara hur man modifierar/accentuerar i så fall.

[genstruktur]

Använder faktitiskt aldrig tonkontroller när jag lyssnar på musik. Är väl kanske mest för att jag inte orkar sitta och "parera" vid olika skivor och låtar. Håller dock med om att cd-skivor av lite aldre mått kan låta lite slanka, kanske speciellt på hårdrock då det är mest sådana jag har som är äldre. Stör mig inte så mycket på det så jag orkar ändra kan man säga. OM jag stör mig på ljudet på en skiva så är det oftast något som inte går att justera med tonkontroller ändå.

[MichaelG]

Men jag vill inte generalisera så mycket som att säga att hela genrer som pop/rock kan modifieras för att själva musiken(!) skulle vara lämpad för det - då kan man precis lika gärna säga att akustisk och klassisk kan modifieras, frågan är bara hur man modifierar/accentuerar i så fall.

+1.

[phloam]

[Panelguy]

Tonkontroller har jag inte haft på ett försteg sedan en Quad 44 på 80-talet. Nuförtiden tycks det vara fult med tonkontroller på ett finare försteg.

Jag upplever faktiskt de flesta anläggningar jag hör som färgande. Så för mig är det så självklart att jag nog har svårt att sätta mig in i hur någon inte gör det och inte heller bryr sig - med mindre än att vederbörande helt enkelt sällan lyssnar på akustisk musik. I så fall kan jag förstå det.

Jag skulle nog gå så långt som att alla anläggningar färgar, jag har i alla fall aldrig hört någon vars ljud skulle kunna förväxlas med riktiga instrument/röster. Det system som kommit närmast är nog MBL´s X-treme när Thomas Gluck demade med körmusik.

[MichaelG]

Jag skulle nog gå så långt som att alla anläggningar färgar, jag har i alla fall aldrig hört någon vars ljud skulle kunna förväxlas med riktiga instrument/röster.

Jag kanske har bättre fantasi än du (eller inte är lika nogräknad) men nog tycker jag att både hemma hos mig och vid enstaka andra sammanhang ganska ofta får samma känsla som vid livelyssning. Om det sedan låter EXAKT som live, eller inte bryr jag mig inte så mycket om - huvudsaken är att illusionen uppstår. Jag har noterat att åtminstone följande faktorer krävs för att jag ska få livekänsla:

- En god inspelning med neutral klang och stor dynamik
- Hög (=autentisk) ljudnivå
- Tillräckligt god frekvensgång för att jag inte ska uppfatta det som färgande
- Tillräckligt stort frekvensomfång så att även djupa bastoner framträder naturligt
- Tillräckligt låg distorsion - inte minst vid transienter - så att avspelningen inte påverkas märkbart
- Akustikreglerat rum så att all inspelad efterklang hörs utan att den blandas med för mycket rumsreflexer

Om ovanstående kriterier är uppfyllda (och det finns säkert fler som handlar om spridning och annat men som jag inte kan något om) är chansen god att min upplevelse blir som vid ett livetillfälle.

[Panelguy]

Jag skulle nog gå så långt som att alla anläggningar färgar, jag har i alla fall aldrig hört någon vars ljud skulle kunna förväxlas med riktiga instrument/röster.

Jag kanske har bättre fantasi än du (eller inte är lika nogräknad) men nog tycker jag att både hemma hos mig och vid enstaka andra sammanhang ganska ofta får samma känsla som vid livelyssning. Om det sedan låter EXAKT som live, eller inte bryr jag mig inte så mycket om - huvudsaken är att illusionen uppstår. Jag har noterat att åtminstone följande faktorer krävs för att jag ska få livekänsla:

- En god inspelning med neutral klang och stor dynamik
- Hög (=autentisk) ljudnivå
- Tillräckligt god frekvensgång för att jag inte ska uppfatta det som färgande
- Tillräckligt stort frekvensomfång så att även djupa bastoner framträder naturligt
- Tillräckligt låg distorsion - inte minst vid transienter - så att avspelningen inte påverkas märkbart
- Akustikreglerat rum så att all inspelad efterklang hörs utan att den blandas med för mycket rumsreflexer

Om ovanstående kriterier är uppfyllda (och det finns säkert fler som handlar om spridning och annat men som jag inte kan något om) är chansen god att min upplevelse blir som vid ett livetillfälle.

Det är möjligt att du har bättre fantasi, eller bättre anläggning än vad jag någonsin hört, men den dynamik jag hörde när Tilson Thomas dirigerade Kungliga Filharmonikerna i Våroffer skulle jag säga är omöjlig att uppnå i en anläggning. Visst kan man få en illusion av livelyssning i en riktigt bra anläggning men aldrig till den grad att man skulle kunna bli lurad att det verkligen är live.

[sprudel]

Jag skulle nog gå så långt som att alla anläggningar färgar, jag har i alla fall aldrig hört någon vars ljud skulle kunna förväxlas med riktiga instrument/röster.

Jag kanske har bättre fantasi än du (eller inte är lika nogräknad) men nog tycker jag att både hemma hos mig och vid enstaka andra sammanhang ganska ofta får samma känsla som vid livelyssning. Om det sedan låter EXAKT som live, eller inte bryr jag mig inte så mycket om - huvudsaken är att illusionen uppstår. Jag har noterat att åtminstone följande faktorer krävs för att jag ska få livekänsla:

- En god inspelning med neutral klang och stor dynamik
- Hög (=autentisk) ljudnivå
- Tillräckligt god frekvensgång för att jag inte ska uppfatta det som färgande
- Tillräckligt stort frekvensomfång så att även djupa bastoner framträder naturligt
- Tillräckligt låg distorsion - inte minst vid transienter - så att avspelningen inte påverkas märkbart
- Akustikreglerat rum så att all inspelad efterklang hörs utan att den blandas med för mycket rumsreflexer

Om ovanstående kriterier är uppfyllda (och det finns säkert fler som handlar om spridning och annat men som jag inte kan något om) är chansen god att min upplevelse blir som vid ett livetillfälle.

Det är möjligt att du har bättre fantasi, eller bättre anläggning än vad jag någonsin hört, men den dynamik jag hörde när Tilson Thomas dirigerade Kungliga Filharmonikerna i Våroffer skulle jag säga är omöjlig att uppnå i en anläggning. Visst kan man få en illusion av livelyssning i en riktigt bra anläggning men aldrig till den grad att man skulle kunna bli lurad att det verkligen är live.

Lika långt som liveupplevelsen kommer man ju aldrig, men kanske behövs det inte heller? Man kommer ganska långt med en hyfsad anläggning och en del fantasi.

[Martin]

Att det är stereolyssning i högtalare missar man ju aldrig. Men öronen kan fokusera om och anpassa sig till viss del. Färgat: jajjemen. Varje gång. Vem försöker vi lura?

[Panelguy]

Lika långt som liveupplevelsen kommer man ju aldrig, men kanske behövs det inte heller? Man kommer ganska långt med en hyfsad anläggning och en del fantasi.

Och tur är väl det.

Att det är stereolyssning i högtalare missar man ju aldrig. Men öronen kan fokusera om och anpassa sig till viss del. Färgat: jajjemen. Varje gång. Vem försöker vi lura?

Ja säg det

[Magnuz]

Jag upplever att anläggningen färgar hörbart, ja. Den främsta anledningen till det är att den inte spelar fullregister. Sedan har också främst högtalarna lite av ett eget sound som slår igenom på alla inspelningar.

[bensnake]

Skitsamma. Bara gitarren låter bra

+1

[hifikg]

Lika långt som liveupplevelsen kommer man ju aldrig, men kanske behövs det inte heller? Man kommer ganska långt med en hyfsad anläggning och en del fantasi.

Inte alltid liveupplevelsen är den bästa ur ljudkvalitetssynpunkt. Tänker t ex på Bob Dylan i Scandinavium nyss. Det lät helt okej ändå o så var han faktiskt närvarande, både med och utan hatt.

[darkg]

Lika långt som liveupplevelsen kommer man ju aldrig, men kanske behövs det inte heller? Man kommer ganska långt med en hyfsad anläggning och en del fantasi.

Inte alltid liveupplevelsen är den bästa ur ljudkvalitetssynpunkt. Tänker t ex på Bob Dylan i Scandinavium nyss. Det lät helt okej ändå o så var han faktiskt närvarande, både med och utan hatt.

Sannerligen! Särskilt om man inte har ljudet vid liveframträdanden som ideal.