Jag blev glad när jag såg att Monica Törnells gamla skiva från 1972 "Ingica" verkade återutgiven och eftersom det var fullpris (149kr på billigaste stället) så antog jag att de putsat till de gamla analoga banden samt jobbat med omslag och häfte. Kanske t o m extramaterial.
Skivan kom idag och jag blev förvånad över det otydliga trycket på skivan, i svartvitt, med en tafflig symbol "Album on demand". Skivan ser ut som gjord av en treåring. Häftet är bara fram och baksidan från LPn, inget annat. Chocken kommer när jag tittar på datasidan. Skivbolaget har till fullpris sålt en bränd CD-R, troligen från bolaget https://www.createspace.com/ utan att det står direkt angivet någonstans. Universal själva skriver om fenomenet här http://www.universalmusic.com/corporate/detail/807 på en sida från 2011, med länk till Createspace. Skivan saknar alltså pressmatrisnummer och annat runt hålet, det är alltså en CD-R vilket även den avvikande färgnyansen skvallrar om.
Vid kontakt med Ginza säger de sig aldrig ha fått någon anmärkning om detta och kände inte till det, men blir förvånade. Ansvarig person är inte på plats förrän nästa vecka, då diskussionen ska fortsätta.
Hur Universal kan sälja en bränd produkt med betydligt kortare livslängd och högst troligen lägre teknisk kvalitet än en pressad skiva från glasmaster är enligt mig en skandal, och till råga på allt till fullpris. Varken Bengans, CDON eller Ginza har något som antyder att de två nysläppta gamla Monica Törnell-skivorna är CD-R. Illa, mycket illa. Det skulle inte förvåna mig om fler skivbolag gör likadant, men inget jag sett hittills, tack och lov.
Är detta gammal skåpmat så får ni väldigt gärna länka till diskussioner kring detta och skivbolagens svar. Jag kommer gå vidare dit efter att jag pratat färdigt med Ginza för att få bolagens synpunkter direkt.



