Komorok skrev:steveo1234 skrev:Komorok skrev:Håller inte med. Av alla filmer jag har sett är det ingen som kräver mer av systemet än musiken jag lyssnar på.
Att nå konsensus kring detta är nog omöjligt då de flesta lyssnar på olika musik och ser olika filmer.
Svaret beror helt på vilka filmer som jämförs med vilken musik.
För de flesta (mainstream) så vågar jag med hög säkerhet säga att de mest sålda filmerna är många gånger mer krävande än de mest sålda CD-skivorna.
Om man istället föredrar svart/vit-film från Hitchcock och lyssnar på akustisk symfoniorkester så blir slutsatsen annorlunda.
Håller med dig helt.
Ja, det där var väldigt kloka ord.
Och vill man komma vidare med resonemanget så är det väl som så, att de flesta inte har bara EN CD och En ensam film skramlande i hyllan, utan flera.
Och kanske vill de även kunna lyssna på och titta på annan musik och andra filmer än de de redan förfogar över, i framtiden? Man har ju anläggningen för just framtiden, och visst KAN den innehålla endast spisning av det man redan har i programväg, men jag tror de allra flesta vill ha en anläggning även för nytt programmaterial.
Kort sagt - vare sig man talar om musik eller film så är programmaterialet potentiellt okänt, eller är det...?

Faktum är att det finns i varje fall fyra saker som är känt, eller som i varje fall kan vara det:
1. Man vet hur starkt det starkaste på en film ljudet (är tänkt att ljuda) eftersom filmstandarden är sådan att man dels kodar absolutnivå, men också har en maxgräns för hur starkt man kan koda. 105 dB i varje kanal och 115 i baskanalen.
2. Man vet, eller kan i varje fall veta, ungefär hur starkt man står ut med. Och det kan ju sätta en gräns i sig.
3. Man vet att filmer innehåller en massa dialog som är rimligt naturligt inspelad och som inte har färgats med vokalmikrofoner och reverb. I själva verket är det en sorts grundläggande mål med (nästan) all filmljudsproduktion att den som tittar på filmen skall uppfatta allting som naturligt. Produktionen som sådan är långt ifrån alltid naturlig och puristisk, men den sortens färgningar som är vanligt förekommande i populärmusik finns som regel inte på film, annat än i förekommande fall avseende filmmusiken.

Kanske man kan säga att det finns en likhet mellan filmljud och akustisk musik därvidlag - att avsikten är att det skall ge ett narurligt intryck. Men filmljud är ändå ofta mera utslagsgivande eftersom det innehåller så mycket tal.
4. Man vet att tal är mycket mera krävande än musik, inte för att det är bättre med tal än med musik, utan för att musik överlever större förvrängningar utan att förlora intelligibiliteten. Musik är starkare/tåligare, helt enkelt. Av liknande skäl går det att framföra musik i lokaler där tal inte fungerar alls (om man vill att det skall gå att höra vad de som talar säger).
Kommentarer till de ovanstående fyra.
1. 105/115 dB är rätt så starkt, starkare än vissa spelar musik, men mycket svagare än levande musik när den är som allra starkast. Det ställer vissa krav på anläggningen, men inte krav som är nästan omöjliga att uppfylla.
2. Det är svårt att veta hur mycket man tål, eftersom det beror så mycket på signalen. Den som inte har hört en extremt lågdistorderande återgivning av en extremt lågdistorderande inspelning av öronvänliga ljud, missbedömer nog hur starkt man kan spela en sådan utan att det blir besvärande starkt. Det gör ju inte att behovet måste finnas, men det kan vara svårt att veta om man saknar upplevelserna av sådant.
Det har hänt mer än en gång att folk har köpt en ljudkvalitetskompetent men liten anläggning, övertygade om att den räcker för de spelar ju inte starkt. Men efter en tid inser de att den höga ljudkvaliteten som sådant gör att man vill spela starkare än man trodde man ville innan.
Det har också hänt mer än en gång att folk tror att de har en ljudkvalitetskompetent anläggning, som de aldrig spelar starkt med - just på grund av att den låter så illa när de gör det, men de tror de att det är att det är högt som de störs av.
Vilka effekter som uppstår beror på sättet som anläggningarna distorderar på. På en anläggning kan det sätta gränsen så att det märks att den inte räcker till, medan en annan anläggning kan sätta gärnsen så att man upplever att det är för högt bara.
3/4. Det finns inget som säger att inte även musikfonogram kan innehålla talljud som ställer samma krav som dialogen i en film, men jag tror de flesta håller med om att >99% av alla musik i de fall det finns röster med, innehåller sång och inte tal.
För min personliga del så ställer jag rätt så höga ljudkvalitetskrav för både film och musik, men tycker kraven ser lite olika ut. Om något är robustare än det andra så är det kanske musik, som jag faktiskt kan njuta av även i väldigt dåliga anläggningar, om bara musiken är tillräckligt bra. Men det beror förstås på vad för musik det är, viss är väldigt ljudkvalitetskrävande, annan är mindre krävande.
Jag klarar mig med en anläggning med mindre ljudtryckspotential för min musikspelning. Även en rätt så liten anläggning kan jag ha stor behållning av. Men jag VILL helst ha en med massor av ljudtryckspotential - för musiklyssning så finns det knappt någon gräns för hur starkt jag vill kunna spela med bibehållen superhög ljudkvalitet. För film så räcker det att kunna spela filmerna så starkt som de är avsedda, med lite marginal självklart.
Så för film finns det helt enkelt inte så mycket val, anläggningen måste klara en viss nivå*, och väldigt mycket mera är inte så mycket vits med. För musik kan jag ha glädje av en mycket mindre anläggning, men jag har helst en större.
Vh, iö
- - - - -
*Med det sagt är det klart att jag kan ha behållning av en mindre ljudtryckskapabel anläggning, även om det betyder att jag inte får uppleva filmen som den var tänkt. Nöden har ingen lag, liksom. Så det jag skriver i det ovanstående gäller min huvudanläggning och vad jag tycker är rimliga krav att ställa på den. Det betyder inte att jag inte kan ha glädje av en mindre kompetent anläggning, och det gäller både för musiklyssning och filmtittning.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).