JB skrev:Varför processade man inte skivan med de-emphasis innan man pressade den istället för att måsta krångla på med flaggor vilket skapar kompabilitetsproblem med en del utrustning osv?
Alltså, man kan se det så här: Det är optimalt om spektrum på signalen som läggs på ett digitalmedium är vitt, eftersom störningens spektrum är i princip vitt. Då får man samma SNR för alla frekvenser. Nästan alla naturliga ljud har ett spektrum som lutar så att diskanten är svagare. Det är nästan såpass att man kan säga att de lutar med -6 dB/oktav, även om det inte stämmer jämt. Fallet gäller från grundtonen och uppåt och instrument har typiskt högsta grundtonen vid 1 kHz, även om det förstås varierar. Det gör att man knappast riskerar att överstyra diskanten om man höjer den med +6 dB/oktav över någon eller några kHz, däremot förbättrar man SNR.
Det finns faktiskt en typ av snålkodning som bygger på detta, nämligen den i GSM-systemet. Den bygger på att man plattar till spektrum på ett sätt som varierar med tiden. Då får man ett ganska högt SNR vid alla frekvenser och kan koda med få bitars upplösning om man bara skickar med info om HUR tillplattningen gick till.
Man kan förstås argumentera för att det finns något väldigt trevligt men att använda oemfasad PCM för ljudsignaler, det är rent liksom, och eftersom det är tillräckligt bra så kan man förstå att det har blivit ovanligt med preemfas. Vid CDns tillblivelse var det dock helt logiskt, man gjorde så på alla medier, både vinyl och band.
Så länge har jag längat efter att loudness war skulle vara över. Nu börjar jag tro att vi faktiskt är där. Kruxet är att vi förlorade.