Det ser skapligt snyggt ut det där. Men den försiktiga nivån mellan 1 och 2,5 kHz kan få högtalare att låta lita förkylda. Det beror bland annat på att baselementet har lite mindre spridning i det registret.
Jag antar att svajigheten under 1 kHz (10 dB p-p) beror på mätsituationen?
grafpro skrev:Bad news. Jag hade ett par OA116 och passade på att experimentera lite med möjligheten att använda Satori som mellanregisterelement. Det går inte.
Eller, kanske skulle det gå med omfattande ändringar i filtret - ett helt nykonstruerat filter egentligen. Originalelementet är ju 16 ohm och Satorin är 8 ohm, så hoppet var att med ett seriemotstånd och kanske något mer få rätt nivå. Det visar sig snabbt omöjligt, elementets impedans (liksom alla andra elements) varierar för mycket inom det aktuella frekvensområdet så att tonkurvan påverkas alldeles för mycket av ett seriemotstånd. Om man minskar seriemotståndet eller börjar försöka kompensera impedansskillnaden så lastar man filtret så att delningsfrekvenserna flyttas. Med enbart seriemotstånd får man svängningar på ca 6dB i korta intervall och sådant skulle få Carlsson att hemsöka mig nu i halloween.
Intressant i sammanhanget är också att SSC inte räds besök i halloween. De rekommenderar ju B65oaII plus 8,2 ohm seriemotstånd. Det ger också en oacceptabel tonkurva, jag passade på att prova även den varianten. Kan ses på carlssonkult.se. Helt makalöst hur fel SSC hamnar stup i ett.
I den jämförelse som SSC har gjort mellan ett original SC165 på 16 ohm och ett B65oa-II + seriemotstånd (minns inte värdet), med helt oförändrat filter, skiljde sig tonkurvan 250 - 2500 Hz mindre än 2 dB vid alla frekvenser. Jämförelsen gjordes mot ett SC165 med alnicomagnet. Det skall dock nämnas att det är vanskligt att göra en sådan jämförelse mot bara ett SC165 eftersom exemplaren skiljde sig en del från varandra. Så den jämförelse som gjordes var mot ett utvalt "normal-exemplar".
Om du fått ett helt annat resultat så har du förmodligen kopplat något fel.
Vh, iö
- - - - -
PS. Att det blir så är heller ingenting konstigt eftersom seriemotståndet som enskildhet ger en för låg serieinduktans, vilket ger ökad nivå uppåt. Men i gengäld lastas ju LP-filtret lite hårdare och nivån blir praktiskt taget perfekt rätt. I ekvationen finns förstås med att SC165 och B65oa-II även skiljer sig på andra vis. Att seriekoppla ett motstånd till ett 8ohmigt SC165 med alnicomagnet gick inte riktigt lika bra (men även det gick att få skapligt faktistk).
De är så förstår du, att om man ändrar impedans på ett element utan att ändra antal lager i talspolen eller utan att frångå rund tråd, får olika tonkurva som funktion av impedans. Det beror bland annat på dessa tre saker:
1. Att induktansen inte rör sig parallellt med resistansen när man jämför två olika impedanser, allt annat lika. Det beror på att resistansen blir proportionell mot 1/tråddiametern upphöjt i tre, medan induktansen blir proportionell mot 1/tråddiametern upphöjt i två. Det vill säga; minskar man tråddiametern en faktor 20,6 % så ökar talspolens resistans med 100 % medan induktansen ökar bara en faktor 59 %. Det ger som regel en ljusare klang för ett högohmigare element, allt annat samma.
2. Att det högohmiga elementet dessutom får en lättare talspole. Det ger också en ljusare klang eftersom det betyder att proportionellt mindre massa behöver flyttas när konen börjar elasticera, jämfört med ett lågohmigare element.
3. Att verkningsgraden går ned när man ökar impedansen på det viset. Det gör att man inte förlorar 3 dB vid en impedansdubbling som kan kanske skulle kunna tro, utan mera. Strömmen kommer vid en dubbling av impedansen att minska till hälften (vilket ger -6 dB) i mid-bandet, medan den högre kraftfaktorn kompenserar en liten del av detta, men kraftfaktorn ökar bara 26% så det räcker inte för att bibehålla verkningsgraden.
Och det är därför som ett enkelt seriemotstånd så häpnadsväckande enkelt löste problemet. Den högre verkningsgraden hos elementet tillsammans med samverkan med serieförluster i filtret, gjorde tonkurvan nästan identisk. De största avvikelserna (mindre än 2 dB) berodde faktiskt inte på några bredbandiga nivåfel, utan på artefakter hos de gamla SC165 i övre delen av registret. Artefakter som det bara var bra att slippa.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).