hcl skrev:Jaha. Jämför man så tenderar jämförelsen vara mellan äpplen och päron (d.v.s. I det här fallet inte fullständigt begränsad till att jämföra CD-format kontra ett högupplöst format. Dessa jämförelser går alltså alltid att kritisera.
Om testet är felaktigt konstruerat så att man undersöker något annat än det man ämnar, ja då är testet uppenbarligen felaktigt och kan då inte ge svar på frågan. Det är väl ganska självklart?
Jämför man inte så kan man lätt visa att högupplöst format är teoretiskt överlägsna CD-formatet, men även dessa resultat går att ifrågasätta ur ett perceptionsperspektiv, dock baserat på antaganden om var begränsningarna för den mänskliga hörselperceptionengår, vilket också kan diskuteras.
Här hänger jag inte med riktigt. Man kan väl inte visa att något är bättre än ett annat alternativ utan att jämföra?
Att det dessutom är lätt att konstruera en jämförelse mellan CD-format och högupplöst format där det med 99.999 % konfidens visar sig att högupplöst är bättre gör inte saken lättare i.o.m. att även dylika test då kan diskuteras utifrån ett "ja men om man gör så så har man ju inte utnyttjat respektive formats potential fullt ut, eller t.o.m. Avsiktligt missbrukat formatens potential"...
Här får du nog vara lite mer specifik. Stycket ovan kan lätt tolkas som att du påstår att det är lätt att med ett test visa på skillnad mellan två format. Din invändning mot att någon skulle klaga på testförfarandet säger just ingenting annat än att det visar på någon form av frustration du känner mot någon eller några som har eller har haft invändningar mot det du presenterar.
Sedan är det uppenbarligen busenkelt att sätta upp ett test som renderar ett icke resultat, d.v.s. som visar att det inte råder någon signifikant skillnad mellan högupplöst format och CD-format.
Ja.
Kvar står man då med hur det faller ut då man jämför de inspelningar som gjorts och släppts högupplöst och även släppts på CD-format. Ibland är det till CD-formatets fördel och ibland är det till det högupplösta formatets fördel... Man måste alltså lyssna och jämföra - när möjlighet ges, men när detta inte är möjligt så väljer jag högupplöst, för att det ändå inte bör vara sämre (annat än då man misshandlat grundmaterialet på något sätt, läs re-mastrat dåligt etc). Som avslutande argument för att välja högupplöst format är att enligt mitt tycke så är de bästa högupplösta inspelningarna faktiskt också bättre än de bästa CD--inspelningarna och det är för mig ett gott argument att välja högupplöst när så ges möjlighet.
Sådana jämförelser kan aldrig ge svar på frågan. Det är ju fråga om äpplen och päron då det ofta är olika material (läs masters) på olika utgåvor.
För att få svar på frågan måste man utgå från exakt samma master. Den bästa metoden kan nog sägas vara den där man använder det digitala originalet och med en högpresterande SRC tar ner detta material till den lägre upplösningen och sedan tillbaka upp till originalets upplösning igen. Utför sedan ett nivåmatchat blindtest och återkom med resultatet (med redovisning av statistik).
De slutsatser man kan dra från ett test enligt ovan är:
A) Utebliven detekterbar skillnad = end of discussion.
B) Detekterbar skillnad = skillnaden kan tex. bero på;
1) Otillräcklig nivåmatchning.
2) Artefakter från den SRC som använts (tex. spektral kontaminering, påverkan på fas och/eller tonkurva).
3) Ogynnsamma skillnader i toppnivåer som resulterar i överstyrning av DA'n genom "inter sample peak overs".
4) Faktiskt hörbart brus från ditherering i det fall det använts vid trunkering.
5) Den begränsade bandbredden om man har extremt bra förmåga att höra ljud i området runt 20kHz.
Som sagt, det är lite lättare om resultatet är enligt A ovan, annars har man lite jobb om man vill komma vidare.
