Morello skrev:Att deta nivåkrig härjar beror bara på en sak: gemene man uppfattar inte nivånkriget som ett problem och har över huvud taget inte tagit notis av detsamma.
Skälet till att det härjar har inget med den saken att göra. Det härjar på grund av att det ger en konkurrensfördel att vara starkare än alla andra, och i en kommersiell värld så är det inte kvaliteten på det man skapar som är målet, utan att hävda sig i konkurrensen och sälja så mycket som möjligt.
Mänsklig psykologi är självklart kopplad till detta således att de fonogramskapande människorna (alla som klump) inte på frivillig basis förmår att fredligt göra tysta överenskommelser om rimliga medelnivåer för i det allmänt godas tjänst.
Problemet är att den som bryter ett sådant "avtal" blir vinnare, och det räcker att det finns en som är beredd att offra ljudkvaliteten för att hela överenskommelsen skall falla samman.
Och det är just därför som R.128 behövs.
Det räddar ljudkvaliteten för dem som bryr sig*, genom att hindra den som är beredd att offra ljudkvaliteten för att få konkurrensfördelen av den högre medelnivån. Däremot är ingen hindrad att åstadkomma vilken ljudkvalitet de vill.
R.128 styr inte vad man får göra. Den konstnärliga friheten är ohotad.
Att konsumenterna inte reflekterat över vad som pågår OCH engagerat sig i sådan grad att de offrat sin favoritmusik till förmån för sådan som de inte gillar man som har högre ljudkvalitet (vilket ingen vettig människa torde göra) kan möjligen användas som en förklaring till att kriget inte hindrats av marknadens "naturliga" lagar. Att CD-mediet liksom nästan alla andra digitala lagringsmedier dessutom har utmärkt linjäritet vid höga nivåer och frekvensoberoende maxutstyrning gör vansinnesmastringen än värre. Vinyl+RIAA har till sin natur egenskaper som stävjar vansinnesmastringen en del.
Morello skrev:Kom ocksås ihåg att nivåkriget främst drabbar populärmusiken, som riktas mot en yngre publik som kanske inte har så mycket referenser utan tror att det skall låta som det gör.
Varför skall man komma ihåg det?
Problemet är ju att hela branschen (inklusive idioter till självutnämnda hörselskadeexperter) har grävt gropar i form av reglerade maxnivåer på avspelningsapparaterna. Att folk är unga gör dem möjligen tolerantare mot eländet, men vilken ålder man än är i så ställs man ju inför faktum - att sådant som inte är vansinnesmastrat knappt gör att spela i de utrustningar som tagits fram för att svara mot krav som ställts av folk som borde ha användts till något annat än att bestämma hur något skall vara.
*Och det är faktiskt i princip alla människor - som får chans att jämföra.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
bomellberg skrev:Bill50x skrev:Att topparna ligger långt under max är väl inget att sträva efter i en digital miljö? Dynamikbegränsning och topplimitering är är väl de två parametrarna som (för-)stör ljudet, eller?
I den analog världen var ju disten något som ökade sakta med högre nivå, tills det klippte rejält. I en digital värld är allt under klippning helt OK med samma dist hela vägen.
Eller är det inte så?
/ B
Om något av spåren når 0.0 dB, så är det ju en fråga om man medvetet vill ha en viss volymskillnad dem emellan.
Om inget av dem hade nått 0.0 dB hade jag hållit med dig, det hade då varit slöseri med upplösning.
Du har helt rätt. Och jag är förvånad att någon kan tycka på något annat sätt.
Dock kan man ta det ett steg längre och faktiskt försvara även produktioner där ingenting är full utstyrt - om man vill att de skall vara kompatibla med ANDRA fonogram, och det är just det som EBU R.128 handlar om.
Det finns faktiskt ännu ett exempel på där det är motiverat att inte styra ut fullt, nämligen då man kodar absolutnivå, som man gör på film. Då använder man full utstyrning endast om man vill att det skall vara 105 dB starkt från den fullt utstyrda kanalens högtalararrangemang. Vill man att det skall vara säg 70 dB starkt, vilket man som regel vill om det är dialog, så skall det alltså vara utstyrt till -35 dB, och en film med endast prat kan alltså vara utstyrd till -35 dB som starkast.
R.128 är alltså, trots att det är en bra ide, inte en bra ide för film - eftersom det för film redan finns ett ännu bättre system - absolutnivåkodning!
Men skall man vara kräsen så bör man ha högre upplösning än 16 biter då. Och det har ju alla högklassiga filmljudsystem av idag.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
