Jag tror det mesta som behöver skrivas om detta redan har skrivits i tråden så jag tänkte försöka mig på en sammanfattning
Det lyssnas på musik som aldrig förr, men... det är idag nästan gratis och som alla vet. Inget är egentligen gratis. De som tillhandahåller denna (nästan-)gratis musiktjänst är ekonomiskt styrda och måste därför hålla nere sina kostnader. Vi talar i första hand om streaming. Någon som köper eller spelar CD idag? Bara vi äldre, om ens vi. Kostnaden för streaming ökar med ökad kvalitet (minskad kvalitetsreduktion). Alltså; lägger man kvalitetsreduktionen på en sådan nivå att den oftast inte stör de flesta, vilket är en kvalitetsnivå där de flesta är normalkonsumenter, som inte egentligen bryr sig så värst mycket, bara utbudet är stort och man kan byta till en annan låt när det dyker upp något som stör för mycket. Kravet är att detta inte måste ske hela tiden. Var lyssnar man? Med öronploppar från mobilen, ofta i bullrig miljö. Påverkar det nivån för vad man kan acceptera tro? Givetvis! Man accpeterar gamska hård komprimering. Följdaktiligen är det detta man får. Det är inte nog med det. Eftersom gratis alternativet fortfarande figurerar, Pirate Bay, YouTube etc så måste streamingtjänsten göras extremt billig (per spelad låt) annars drar massan (som jus tår för huvudintäkten) till gratisalternativen.
Hur är det då med insikten om hur kvaliteten på det som distribueras förhåller sig till jur bra det skulle kunna vara? Det i en annnan tråd avhandlade
radioprogrammet ger här en tydlig indikation. Folk vet inte att musik skulle kunna vara så mycket bättre och ge en mycket rikare upplevelse, även via inspelad musik. Man känner till viss del till detta genom att man gärna lyssnar på musik live, men har nog alltid accepterat att inspelad musik inte kommer i närheten av liveupplevelsen. Detta tillskrivs nästan uteslutande ljudnivån, samvaron med andra i en grupplyssnngssituation samt att man kan se artisterna, men att faktiskt ljudkvaliteten ochså kan vara en avgörande faktor i hur musiken uppfattas och hur man upplever situationen (den är dessvärre allt som oftast inte bra live heller nu vör tiden - troligen för att referensramarna förskjutits i och med att kvalitetsmedvetenheten stadigt sjunkit).
Kraven på kvalitet är alltså, på det stora hela ganska måttliga och viljan att betala lika begränsad.
Som i så många andra sammanhang i dagens samhälle begränsas även musikproduktion av tillgången på pengar och risken att förlora egna sådana. I ena änden måste tiden i studio och det arbete som musikerna själva ofta inte kan göra hållas nere, av kostnadsskäl. Kanske låter man någon mindre erfaren, med enklare (sämre) utrustning spela in. Där sätts gränsen (förutom artistens egen förmåga) för vad det inspelade materialet innehåller. Om man tycker det skiljer mellan olika hifi-utrustning så är det ändå ganska lite jämfört med hur det kan skilja mellan olika studio-utrustning. Utbudet av studios är idag stort. Det är varken speciellt dyrt eller speciellt svårt att plocka ihop prylar till en studio. Det som fortfarande både är dyrt och svårt är att sätta ihop prylar som ger verkligt högkvalitativt resultat. Eftersom möjligheterna att ta betalt för högre kvalitet är begränsade så begränsas även tillgången på hög kvalitet och erfarenhet av att hantera högkvalitativ utrustning. Det finns dock många som av eget intresse ändå skaffar både högkvalitativ utrustning och kunskap att hantera denn, men som sagt, andelen riktiga entusiaster blir givetvis begärnsat och precis som det är svårt för gemene man att veta vilken hifi som är "bäst" så är det svårt för musiker att veta vilka studios som är riktigt bra. Så; Det finns många studios, priserna är hårt pressade, tiden i studion måste minimeras och intresset i konsumentledet för hög kvalitet är begränsad.
Det är dessutom enklare än någonsin att spela, spela in och distribuera musik (både bra och mindre bra). Detta har gjort att utbudet, rent genrellt, är enormt och för att få något som helst tillbaka på sina små, men ändå instaa slantar så måste man bli spelad, i streamingtjänsten eller på radion. Detta har drivit fram loudness-mastringen och de i vissa fall katastrofalt dåliga produktioner som figurerat de senaste 10-15 åren. Den första skiva jag stötte på i den vägen är nog Red Hot Chili Peppers, Californication. Bra låtar, men med många produktionsbrister. Det kan ju tänkas att den låter precis som man hade för avsikt. Jag tror den kunde gjorts bättre, men alla kan inte gilla allt. Det finns åtskilliga andra alternativ.Vissa låtar tål eller gör sig t.o.m.bättre med dynamiknivån hårt tillplattad. Alla låtar som inte passar lika bra att komprimera, har i dagens lyssningsmilö, lyssningssammanhang (shuffle-play) och lyssningsapparatersvårt att hävda sig då de sklle uppfattas som antingen för tysta eller som att man tvingas justera volymen upp och ner hela tiden. Värdet av
EBU R128 kan nog inte överskattas vad gäller dess säkerställande av att musikutbudet inte likriktas till att bara innehålla musik som passar att komprimera hårt. Att kalla det distribuerade musikmaterialet felaktikt tycker jag är en grov förenkling och leder knappast framåt.
Hand i hand med att kvaliteten på mycket av det som distibueras sjunker så påverkas även insitamenten till att skaffa apparater som åerger materialet med så hög fidelitet som möjligt. Det finns liksom inte lika mycket att hämta med bättre utrustning. Det ges tack och lov fortfarande ut både bra musik, bra inspelad musik och det finns bra apparater att köpa, toligen bättre än någonsin, men det allmänna intresset är lågt och f.f.a.förunnat ett litet antal entusiaster. Det stora flertalet lyssnar via öronploppar, Beats-lurar, via datorn, Tv:n eller liknande. Ihif-anläggningen i var mans hem tycks höra till det förgångna. Allt sämre återgivningsutrustning främjar knappast lraven på musikmaterialet...
Det som behövs är ett trendbrott och jag tror det är på gång. Wimp, Tidal, ALAC och lossless på de stora musikdistributionssajterna. PONO och bred artistuppslutning för att upplysa om loudnessmastring och bristerna i dagens musikdistributionsformat är några indikationer. Det kanske är värt att notera att det främst är de äldre artisterna som sluter upp och informerar om dessa problem. Hur får man upp öronen och ögonen även bland denyngre artistskaran?