Rättelse till mitt förra inlägg i tråden, våglängden vid 8 Hz är förstås drygt 40 meter, typ 43, inte nära 70 meter. Måste ha sluntit med fingret på iphone-räknaren.

Borde ha märkt det dock, men jag skyller på jet-lag.
Allt annat jag skrev vågar jag dock fortfarande står för.

- - -
När det gäller vad som passar i ett vanligt rum så har jag inga färdigförpackade svar, bara en allmän synpunkt om att det är svårt att definiera ett "vanligt rum". Och att skillnaden inte är så stor mellan snävheten i vad som är optimalt för Stig högtalare och vad som är det för många andra högtalare.
Så jag håller nog med Mats, det är lika illa/lika noga.
Det är också riktigt att Stig ofta klagade på de rum där hans högtalare demades, och det gäller inte bara i hemmiljöer utan i ännu högre grad i hifi-butiker och på mässor. De var/blev för det mesta felaktigt uppställda och presterade inte ens i närheten av vad de gjorde hemma hos Stig. Det är kanske helt enkelt så enkelt som att rum med en stor (framförallt bred) och ganska omöblering vägg utan fönster och dörrar, inte är jättevanligt?
Och lustigt nog kan det vara så att "det ortoakustiska ljudet" för väldigt många, även bland dem som verkligen är sålda på det, är det ljud som Stig inte alls gillade, som uppstår när högtalarna INTE är bra uppställda och tenderar att bli ljusa och spretiga i klangen.
Inget fel med det - det som någon gillar är ju bra, för dem, oavsett om det är vad Stig eftersträvade.
Jag har rätt så många gånger blivit paff över att se folk upphöja ljudet från OA-högtalare, även när de i mina öron har presterat påtagligt dåligt, alltså i betydelsen väldigt långt ifrån hur de lät hos Stig.
Men sammanfattningsvis vill jag helt enkelt säga att det på vissa sätt är lättare att få högtalare som är konstruerade helt utan hänsyn till rummet (andra än Stigs, och andra än mina högtalare) att prestera någotsånär lika i olika rum. Högtalare placerade på stativ mer än en meter från alla väggar och avlyssnade på bara ett par meters avstånd ÄR mindre påverkade av rummet och levererar därför ofta ett mera pålitligt (därmed inte sagt bra) ljud*. Framförallt är det svårt att få basområdet bra när högtalarna tvingas arbeta utan rumsstöd. Så jag är nog av uppfattningen att högtalare som gjorts med hänsyn till rummet också blir känsligare för rummet och placeringen.
Att jag ändå gör högtalare konstruerade så beror på att jag är av uppfattningen att summan blir bättre, även om det blir mera viktigt att allt blir rätt. Man får helt enkelt ta att det är noga när man vill att det skall bli riktigt bra.
Vh, iö
- - - - -
*Jag kanske skall nämna då också, att jag - när system är delade, är helt positiv till friplacerade sidosystem!
I varje fall när rummet är stort nog för att det skall kunna ske utan att bli skrymmande. Reflexer som kommer fördröjda mer än 6 ms är klart mindre hörbara och väldigt mycket mindre förfulande. Bäst är om inga reflexer alls anländer lyssnaren tidigare än 20 ms efter direktljudet, men då måste man bo VÄLDIGT stort.
Tidiga reflexer behövs dock alltid tillsammans med stereosystemet, men det rumsakustiska begreppet "tidiga reflexer" betyder bara att de är de "första/urskiljbara" reflexer, inte att reflexerna kommer tidigt.
Så även om jag ändå gärna ser att väggen bakom högtalaren är rimligt dämpad, så är vikten av det avsevärt mindre när avståndet till väggen ökar.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).