av IngOehman » 2015-08-14 12:09
Det där en ett klassiskt audiofil-fenomen.
Men det menar jag inte att bara audiofiler drabbas, bara att de reflekterar mycket mera över sådana där fenomen, eftersom de har sin lyssning som ett intresse och stor del av sitt liv. Därför är det kollossalt vanligt bland audiofiler. Det är lite som att samma människor reflekterat över hur illa inspelningar som mastrats låter, medan "vanliga människor" (människor utan uttalat lyssningsintresse) mera tänker - vaddå, låter inte vanliga inspelningar bra?
Hur som helst är mer eller mindre spastiska reaktioner från de små mellanöronmusklerna (de tillhör mellanörat, inte innerörat) något som man kan provocera från nästan vem som helst, med rätt ljudstimuli. De flesta människor har även någon gång i livet upplev att dessa spastiska reaktioner sker spontant, alltså utan ljudstimuli, men det är ändå extremt sällsynt om man jämför. Jag har några ljudkällor som provocerar fram reaktionerna från praktiskt taget alla. Hur stark "basljudet" av muskelryckningarna blir beror på örats inre geometrier. Men med rätt superprovocerande ljudstimuli kan effekten fås fram hos praktiskt taget alla. Av för mig okänt skäl tycks vänsterörat vara känsligare än högerörat hos de flesta.
Knasterljud har som regel inte samma ursprung, utan beror ofta på slemhinnekontakter i mellanörat. Alltså att innerörats delar inte går riktigt fritt och gör ömsom kontakt ömsom inte. Både mängden slem/sekret i innerörat och svullander i kanalerna påverkar. Även själva örontrumpetens öppning/stängning ger, trots det större avståndet till örats "rörliga delar" hörbara ljud ifrån sig till sin ägare, men de flesta hör det som klick-/knäppljud, snarare än som knaster.
"Lock för örat" beror oftast på fel tryck i mellanörat vilket leder till en buktning av trumhinnan. Är man förkyld kan denna buktning vara åt vilket håll som helst, det beror på vad som föregått lomhördheten, men är man frisk som har man som regel bara problem med inåtbuktande trumhinna om man känner lock för örat, eftersom trumpeten bara låser vid undertryck. Den som behärskar någon tryckutjämningsteknik kan då avhjälpa problemet, eftersom ett tillfälligt övertryck (utåtbuktande trumhinna) läcker ut av sig själv (om man är frisk och normalkonstruerad). Vissa kan tryckutjämna bara genom att gapa eller gästa, andra behöver ta till lite intrikatare knep, men nästan alla kan lära sig att göra det.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).