torde skrev:uniper skrev:Jag har mätt på 1 meters avstånd också
Jag har en reflektion, kanske amatörmässig, om delningfiltret i OA-51. "Normala" högtalare har ju en rätt uppstående baffel vilket medför att de akustiska centren för bas och diskant kommer att skilja sig åt. I många fall konstrueras då ett asymetriskt delningsfilter t.ex. 1:a ordningen bas och andra ordningen diskant för att ge en fasförskjutning på 180 grader. Med en delning vid 3000Hz så är våglängden 340/3000=0,113m, dvs 180 grader motsvarar 5,5 cm förskjutning. Med en delning vid 2600 Hz blir förskjutningen ca 6,5 cm.
Nu har OA-51 en montering med "distanskrans", se foto på Carlsson Planet, troligtvis för att kompensera för de akustiska avståndsskillnaderna mellan bas och diskant. Mht detta skulle inte ett asymetriskt filter behövas. - MEN har även OA-51 en lutande baffel som placerar de akustiska centret för diskanten bakom basen på distansringen. Dvs vi behöver introducera ett asymetriskt filter igen. Filtret i OA-51 är ju asymetriskt - 1:a ordningen och andra ordningen. Då är det möjligt att beräkningen av filtret inte på ett korrekt sätt kompenserar för de faktiska avstånden. Då kanske en fasvändning av diskanten ger bättre resultat. Eller ett aktivt delningsfilter som gör det möjligt att finjustera för distansskillnader mellan elementen. - Kan de va nåt?

Samtliga högtalare i 50-serien är i grunden dimensionerade filtermässigt och mekaniskt med samma grundtanke - att elementen är förskjutna i två steg - först således att de är på samma avstånd från lyssnaren, och sen så att de mitt i delningsfrekvensen är förskjutna ytterligare för att absorbera fasvridningen i filtren (både elektrisk och akustisk filtrering). Och det kan även nämnas att filterfunktionerna på riktigt är brantare än vad som framgår när man bara tittar på filterschemat. HP-filtret är 4:e ordningen (men mycket sakta tilltagande) medan LP-funktionen är något liknande, men lite mera obestämbart eftersom membranuppbrytningen inte är helt okomplicerad.
Det är ett rätt så udda sätt att dimensionera högtalare, men så gjorde han.
Det kan tilläggas att Stig var mycket försiktig med avseende på om det var optimalt. Han kände sig inte säker på att det var bästa lösningen, helt enkelt för att det går att identifiera lite artefakter från det hela.
Att förbättra fasparallelliteten är i själva verket inte så svårt, men skall det göras bra så bör man börja från början och se till så att de mekaniska placeringarna i så fall optimeras för det. Allt som allt tycker jag dock att Stigs originalfilter fungerar väldigt bra. Tycker det är synd att byta till någonting sämre.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).