IngOehman skrev:De som har som mål att komma så nära masterbandet som möjligt kanske
helt enkelt gör, och bör göra, helt andra val än någon som vill att det skall
låta mycket bättre än så.
Alltså för att nöjdhet skall uppstå.
- - -
Sen kan det i praktiken ändå bli så att den som eftersträvar maximal trohet
till masterbandet, blir mera nöjd än den som söker något bättre och finner
det - men märker att något annat är "ännu bättre", utom på vissa skivor,
där en tredje är bättre, och hur låter den som man inte har testat ännu...
Jag kan alltså tänka mig att det är lättare att komma fram om man har ett
konkret och objektivierbart mål (likhet med masterbandet) än om man har
ett helt upplevelsebaserat mål (hur var det Phon skrev man går från bra till
perfekt och sen till bättre, och sen till bättre och sen... tills man märker att
man går i cirklar

). När man kommit fram till ett mera konkret mål (tillräck-
ligt nära masterbandet) så slipper man pyssla med sökandet och kan börja
spela musik istället. Det gillar jag.
- - -
Kan väl avsluta med att nämna att utärderingen av OM40 som jag gjorde
för LTS räkning för en massa år sedan...
1. ,,,inte var samma OM40 som kom några år senare.
2. ...var baserad uteslutande på masterbandsjämförelser. Den kom närmast
av alla pickuper som testades - och den kom svindlande nära. Och även om
jag hört enskilda exempel på uppspelningar som jag gillar bättre med den
ena eller andra pickupen, så har sådana pickuper alltid stört mig i längden,
med något karaktär som, hur bra den än passar någon specifik inspelning,
än mindre rolig att höra i längden, på alla andra inspelningar.
3. ...gjordes för just väldigt många år sedan, och även om det inte finns så
mycket utrymme för pickuper att vara bättre i (alltså utrymmet mellan den
OM40 jag testade och "helt perfekt/masterbandsidentiskt") så kan jag inte
utesluta att det idag kan finnas ett antal för mig okända pickuper som är i
varje fall ungefär lika bra.
De jag träffat på gör mig lätt skeptisk dock. Skillnaderna mellan olika pick-
uper är som jag uppfattat det lika stora idag som de var för >20 år sedan.
Och om man talar om ursprungstrohet (trohet till masterbandet) så kan inte
många vara superbra om de inte också är lika, när man är så nära målet.
Men igen - om frågan handlar om att värdera upplevelser och inte master-
bandslikhet så har jag nog inget att tillgöra. Det är ju upp till var och en att
själv värdera sina upplevelser.
Min poäng är bara att det förstås kan vara svårt (men inte nödvändigtvis
omöjligt*) att veta "var man är" och hur långt man har till sitt mål, om man
inte har ett konkret mål. Så om man väljer den vägen så tror jag att man
kan ha fördel av att man har gjort det medvetet, det vill säga efter att ha
övervägt alternativen, och insett att det fantiskt är ett filosofiskt vägval.
Vh, iö
- - - - -
*För även icke-konkreta, upplevelsebaserade mål kan ju ha trösklar för vad
man tycker "räcker". Men av erfarenhet (av andra) vet jag att mycket vill
ha mer, så "framme" kan vara ett övergående tillstånd.
