På grund av Guru har jag ju spelat på mässa många gånger runt världen, och jag vill bara lite försiktigt säga att jag tror det kan finnas många framgångsrecept.
Peters är nog väl genomtänkt och framtestat, professionellt helt enkelt. Kanske är det det bästa? Jag ifrågasätter inte det.
Men jag har inte alls gjort så när Guru demats, och Guru har ju trots det varit väldigt framgångsrika på mässor.
Jag har bara spelat musik som jag gillar. Ofta rätt så obskyr musik dessutom, sådan som många anser tömmer rum på nolltid, men det har den sällan gjort när det presenteras med sammanhang - man berättar lite om musiken och kanske om hur inspelningen kommit till, kuriosa är kul. När man gör så är det min erfarenhet att människor som är generellt skeptiska till "konstig" musik blir nyfikna på den istället, och jag vet inte hur mycket kul återkoppling jag fått från mässbesökare som sagt sig genom det jag spelat ha hitta fram till en massa för dem tidigare ny, och "främmande", musik, och liksom expanderat sin horisont. Sådant är väldigt kul att höra.
Man misstar sig, menar jag, om man tror att den musik som är kommersiellt stor är det för att den är extra intressant. Ofta är det som är mest framgångsrikt bättre än det det konkurrerar med, men en stor anledning till den ENORMA framgång "ganska bra musik" får, när den exponeras effektivt, tror jag är den sociologiska effekten. Folk vill lyssna på sådan musik som andra lyssnar på, kanske utan att reflektera över om den är populär för att den är bra, eller om det beror på att det finns en lavineffekt som uppstår när något blivit tillräckligt stort.
- - -
Och jag tror inte heller på att lida sig igenom en mässa på professionalitetens altare. Så jag har även varierat musiken väldigt mycket för att själv "stå ut", eller rättare sagt - jag vill ju att det skall vara kul hela tiden.
Har även märkt att även om man, när man har en väldigt lång spellista (och använder den spontant och inte spelar i en given ordning) och märker att vissa stannar vissa väldigt länge (precis som Peter säger) så går ändå vissa efter några låtar. Så rotationen upphör inte helt. Och jag ser ingenting dåligt i att vissa sitter väldigt länge. Det är ju bara trevligt.
Och inte sällan leder det till att de börjar känna sig hemma och blir modiga och ställer en massa frågor - som ofta är av intresse för många. Även för dem som inte vågar eller kommer på något att fråga om själv.
Har även i många fall stannat många timmar efter stängning och fortsatt spela om några inte kommit in. I NewYork så hyrde vi till och med en lägenhet för att kunna spela vidare efter mässstängning, och svara på frågor. för alla som ville stanna. Och det blev spelning fram till morgontimmarna varenda dag!
Då är det ju helt nödvändigt att man inte spelar korta spellistor med mässjazz, utan musik som man älskar. Mycket av det vi spelade i lägenheten var även sådan musik som mässdeltagarna tagit med sig, och det var otroligt mycket bra musik som man hittade! De hade ju förstått att VI inte var mycket för mässjazz, så nästan ingen medhavd musik var mässjazz, utan sådan musik som de som tog med den älskade, och ville höra, för att se om den berörde dem via Guru.
I längden är det ju just vad det handlar om, inte hur det låter rent tekniskt, utan att att musiken berör, att det känns inte bara meningsfullt att sätta sig och spela musik hemma, utan att det känns som nödvändigt att göra det! För så skall det ju vara. Är det inte så så är något fel. Sen är det självklart tekniska egenskaperna som bestämmer om det kan bli så eller inte, men vad jag försöker säga är att en normal människa inte kan bedöma de VIKTIGA tekniska egenskaperna, om man spelar mässjazz. Då hör man bara om det låter klart, luftigt, maffigt... alltså saker/förmågor som ju skall vara där, men som inte räcker då de inte betyder just något för hur meningsfullt det känns att spela musik hemma.
- - -
Om man tror på en produkt och verkligen gillar den ärligt och mycket, så får man ju förtroende för den att liksom tala för sig själv. Jag vill till och med gå så långt som till att jag, TROTS att Guru definitivt är en kommersiell satsning, inte vill att "så många som möjligt" skall köpa dem, bara de som verkligen gillar dem, och som kommer att bli nöjda och leva med dem länge. Och förtroendet för högtalarna jag har, yttrar sig som en övertygelse om att dessa kommer att vara tillräckligt många, kanske rent av för många.
Men samtidigt som "säljsnack och -strategier" slängs ut så behöver man, tror jag, inse att man behöver inte bara kunder, utan även ambassadörer - människor som gillar Guru lika mycket som jag, och som ser till så att andra lyssnar på dem. Att ha något som många skulle älska är ju inte samma sak som att de kommer att höra talas om dem. Så de där människorna som man säkert kan känna ockuperar en plats och lyssnar för länge, är som jag ser det vänner - som sitter där för att de trivs! Och det är just det som det är meningen att man skall göra framför sina Guru-högtalare.
- - -
När det gäller Ino-demo så finns ju inte ens optionen att bara stanna kort.

Jag vill inte ha något rotation, alls.
Jag vill ju ge maximal möjlighet att lära känna högtalarna. Är dessutom alltid noga med att även spela saker som högtalarna inte klarar av - just för att det är en lika viktig information som att de kan låta trevligt när förutsättningarna för det finns. Man lär inte känna någonting på riktigt utan att göra det på både gott och på ondt.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).