Multikanal eller tvåkanal

[ninecats]

Jag har blivit lite kär i flerkanal, inte minst nu när den marknaden börjar röra på sig. Personliga favoriter är Steven Wilson och Audio Fidelity.

[IngOehman]

Jag tycker mukltikaanal blir helknasigt till en liten platt bild, som blir som ett litet/stort fönster in till en fiktiv värld.
Så, tvåkanal till bio bitte!

Ser lite motsägelsefullt ut det där. En bio har ju stor duk och då blir proportionerna ju rätt.

Så jag skulle hellre säga:

-Tvåkanalsstereo eller flerkanal (vilket ju är/ger samma stereoöppningsbredd) till hemmabiografen tack!

-Men gärna smalplacerad stereo, eller rent av mono, för TV-tittning.

Egentligen tycker jag att alla TV-apparater borde ha trekanalsdekodning (L-C-R) med möjlighet att boosta centerkanalen i förhållande till L och R för alla de fall där mixningen inte fungerar för äldre, som får svårt att höra dialogen. I extremfallet blir det ju faktiskt mono av det. Man skall minnas att inte alla TV-ägare är cineaster, vissa tittar nästan bara på nyheter och andra sorters pratprogram.

- - -

Förtydligande - en TV är inte en hemmabio bara för att pallastelektronikkedjor kanske säger "köp en hemmabio" och visar en bild på en TV och några små plastlådor.

En hemmabio är inte några apparater, det är ett rum avsett för filmtittande, lämpligt utfört med mörka ytor, försett med projektor, en stor duk och en adekvat ljudanläggning, med så många kanaler som ägaren tycker är tillräckligt. Jag ser hellre film i högklassig tvåkanalsstereo än i junkig flerkanal. En högklassig stereolyssning är dessutom lätt att utveckla vidare till en flerkanaligare högklassig anläggning. En junk-flerkanalsanläggning är en återvändsgränd.

Till musik känns det rimligare med multikanal kan jag tycka, men det finns ju knappt något att köpa, varför multikanal i sin helhet är och förblir ointressant för mig.

Jag tycker det största problemet med multikanal för musik är att de flesta multikanalsmixar är så usla.

Statistiskt är det nog min uppfattning att det i de flesta fall låter bättre, naturligare och mindre störande från en tvåkanalsinspelning spelad via någon bra matrisdekoder, än från gängse flerkanalsinspelningarna av samma musik. Men självklart finns det undantag.

Oavsett vilket så behöver man inte välja det ena eller det andra om man har en högklassig flerkanalsanläggning. Då går ju allt att spela.


Vh, iö

[mrGaskill]

Jag håller med om det där med surroundmusik. Jag begeistrades av Porcupine Trees många surroundmixar och DTs "DT". Vissa saker är balla, men ibland låter det kladdigt och jag hade förväntat mig mer av snygga ljudlandskap och inte en massa instrument här och var. Viss stämsång låter effektfullt i några låtar. Men, tja, ..jag vet inte.. Jag ångrar inte att jag köpte skivorna dock. Ibland är man på humör att spela dem. Jag är lite kluven. Jag tror det skulle behövas en riktig surroundtalang och surroundartisteri för att få till snygga surroundmixar för musik.

[philipbtz]

Multikanalsljud till film är totalt överlägset tvåkanal tycker jag. Skulle nästan gå så långt som att säga att om man föredrar tvåkanal till film så har man inte hört bra multikanal. Men det kan jag inte riktigt säga heller eftersom alla tycker olika. Men för mig kommer inte tvåkanal i närheten. Jag dras in i handlingen mycket mer och fastnar mycket lättare i filmens värld.

Lustigt nog så tycker jag inte det samma om musik. Jag vet inte riktigt vad det är men nästan all multikanalsmusik jag lyssnat på har lite konstigheter för sig. Det är också något magiskt med att veta att den ljudbilden som finns skapas endast av två högtalare. Multikanal i det här läget känns nästan som fusk

Kan också ha att göra med att jag inte alltid gillar att det låter som att man sitter mitt på scen med artisterna(med multikanal-musik dvs.) istället för att se det utspela sig framför en. Detta kan dock vara roligt och låta bra ibland.

[Almen]

Det verkar som att de flesta som kommenterar multikanalsmusik inte har hört klassisk musik i surround, alltså den de facto-standard som verkar tillämpas på de flesta stora bolag: orkestern som vanligt rakt framifrån och salongen i bakkanalerna (Jag vill alltid skriva backanalerna.) för själva rumsnärvaron.

Med det sagt finns många av mina favoriter på 4.0, ofta originalmixen i QUAD, där instrument och instrumentgrupper placerats ut i pingpongstereo. Nämnda bolaget Audio Fidelity har börjat ge ut originalquadmixar i 4.0 från sent 60- och tidigt 70-tal. Rekommenderas.

[mrGaskill]

Hm. Jag har och har hört några SACD/Bluray-alster med klassisk musik. Det lät väl trevligt och inte så tillgjort vad gäller mixen, men inget jag lyssnar på ofta. Så man har just svårare att kommentera dylika inspelningar, helt enkelt. Just ja. Dark side of har jag ju på SACD. Jag minns inte hur själva surroundmixen lät. Bara att det i det stora var det rent och fint ljud.

[Almen]

Dark side of har jag ju på SACD. Jag minns inte hur själva surroundmixen lät. Bara att det i det stora var det rent och fint ljud.

Försök att få tag på fyrkanalsmixen av Alan Parsons från 1972 i stället.

[Perfector]

Dark side of har jag ju på SACD. Jag minns inte hur själva surroundmixen lät. Bara att det i det stora var det rent och fint ljud.

Försök att få tag på fyrkanalsmixen av Alan Parsons från 1972 i stället.

Det visste jag inte att det fanns.
Jag har samtliga Parsons men inte den med fyrkanal.

[IngOehman]

Jag vet inte om kommentaren var riktad till mig.

Men jag har hört båda goda och dåliga exempel när det gäller klassisk musik i flerkanal. Tycker de dåliga exemplen är alldeles för många. Men det skall inte tolkas som att jag är emot flerkanal för klassisk musik (eller för pop-musik för den delen), nästan tvärtom faktiskt - jag ville bara beklaga att det så ofta är så mycket sämre än det skulle kunna vara.


Vh, iö

[mrGaskill]

Almen, Tack. Finns fyrkanalsmixen på bluray eller dvd-audio så är det grönt. Den största anledningen till att jag inte spelar varesig PF "Dark Side.." eller vissa klassiska plattor (tråkiga Goldberg variations bl.a. ) är att jag inte har SACD-uppspelare längre. Den gav jag bort, sen jag inte hade möjlighet att koppla 5.1 analogt längre.

[Almen]

Almen, Tack. Finns fyrkanalsmixen på bluray eller dvd-audio så är det grönt. Den största anledningen till att jag inte spelar varesig PF "Dark Side.." eller vissa klassiska plattor (tråkiga Goldberg variations bl.a. ) är att jag inte har SACD-uppspelare längre. Den gav jag bort, sen jag inte hade möjlighet att koppla 5.1 analogt längre.

Ja, quaden finns numera att köpa, på BD-utgåvan från 2011. Tidigare fick man leta på nätet...

[mrGaskill]

Jag antar att det är den som ingår i Immersion Edition. 600 spänn. Hm. Quadmixen verkar ju väl omnämnd dock.

[Almen]

Jag har haft både Parsons och Guthries surroundmixar se'n de kom ut, och jag lyssnar endast på Parsons mix.

[mrGaskill]

Det är väl en sådan skiva man ska ha i samlingen. I en recension jag just skummade igenom, fick ju quadmxen mest utrymme. Jag börjar inse att det kan finnas skäl. Tja, vi får se.

[Kalejdokom]

Jag hör till dem som gärna lyssnar på musik i multikanal, men irriterar mig ibland över folk som sitter och klappar på ett och tre bakom soffan . Då har jag med mycket gott resultat talat om för receivern att jag inte har några sido- eller bakkanaler - och vips får jag ett mycket bra/fylligt ljud från endast L-C-R+sub. Rekommenderas att prova!

[IngOehman]

Jag har haft både Parsons och Guthries surroundmixar se'n de kom ut, och jag lyssnar endast på Parsons mix.

Den har jag på DTS, och jag fick den faktiskt av Allan direkt. Otroligt trevlig snubbe.


Vh, iö

[mrGaskill]

Ja, det behövs nog större bild nör man ser på film hemma med surroundljud. Ljudbilden är alltid mycket större än det man ser på t.ex. En 55" TV. Mismatch. Jag tycker det.

(Gäller ju såklart även Stereomix. Det ska nog stå bioljud. )
Skärmen känns som om den borde vara 3 gånger större till ytan sett. Sqrt(3) är vad? 1.75? Dvs, 55". *1,75 blir 96". Det är nog lagom från ett avstånd på lite under 3m. Bara en känsla, ingen aning om normer.
OT! Sorry.