Max_Headroom skrev:RogerGustavsson skrev:Har kört den i MasVis, inte helt söndermastrad men inte uppseendeväckande dynamiskt heller. Nämnda låt har crest på 14 dB och mycket lågbas. Lite enformigt album, tycker jag. Albummet finns på både Spotify och Tidal.
Crest på 14 är ganska normalt vid rock/pop musik om man inte gör något åt det. Alltså, ingen extra kompressor i mastringsledet.
Crest-värdet påverkas av en massa saker, bl.a. av hur "tätt" man mixar, vilka ljud som används mm.
Jag har fått allt från 12 upp till strax under 20. Jag använder i stort sett aldrig kompressor. Normalt hamnar jag runt 14-15.
Väldigt bra synpunkter det där, speciellt det där att det beror på, och det beror på rätt så mycket. För det gör det ju.
Ibland ser man att själva crestfaktorn används som en kvalitetsmätare, och så är det ju inte alls. Crestfaktorn berättar bara hur långt över medelnivån som transienttopparna reser sig, och det beror ju på långt mycket mer än en en kompressor har används eller inte. Musik kan vara av yttersta ljudkvalitet även med mycket låg crestfaktor (nedåt eller till och med under 10 dB) om musiken består instrument som är intrinsiskt odynamiska.
Det bästa exemplet jag kommer på är kanske inte ett så bra exempel, men jag tar det ändå - gitarrbaserad rock kan vara särdeles odynamiskt om man mixar trommorna svagt, eftersom hårt distade gitarrer har väldigt låg dynamik.
Det är ett bra exempel eftersom det finns gott om sådant musik, som hade varit rätt så lågdynamisk även utan hård komprimering efter mix, och därför är det extra sorgligt kan jag tycka, att man ändå nästan alltid komprimerar sådan musik en massa ytterligare i mastring.
Det är ett dåligt exempel eftersom distade gitarrer kan ses som komprimerande.

De berövar ju gitarren på dynamik, tekniskt sett. Men dist i en gitarrförstärkare är inte musikaliskt destruktivt på det sätt som man får när en kompressor går igång. Gitarrförstärkaren må pressas till tvåsiffriga distorsionsbelopp, men dess egenskaper är konstanta - den har ingen aktivt justerad gain som hela tiden ändrar alla dynamiska förlopp hela tiden och dödar musiken (som en kompressor). Överföringsfunktionen för gitarrförstärkaren är olinjär men i stort sett tidsinvariabel. Dessutom så sker det ju gitarrdistandet före mix, så även på detta sätt så är distgitarrerna helt enkelt ett instrument och inte en teknisk defekt. Hur mycket man än distar en gitarr så påverkar det inte hur andra instrument på mixen låter, vilket en kompressor efter mix gör.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).