IngOehman Skrev:
Ofta är inte det stora problemet för låg primärinduktans, utan för olinjär.
Hur ser olinjäriteterna ut, och vad skulle kunna tänkas för åtgärd som du ser på det med dagens möjligheter av
material, eller lindningstekniker, eller får man alltid välja mellan pest eller kolera

, man kan inte få allt....
Kärnan mättar i många fall en bra bit innan man når full uteffekt vid låga frekvenser, säg 20 Hz. Jag skulle nog helst se att flera rörförstärkare dimensionerades således att de klarade full uteffekt ned till i varje fall 10 Hz. Men det gör inte transformator-dimensioneringen alldeles enkel...
Vid vilka frekvenser börjar kärnan mättas påtagligt menar du ?, har ingen koll på det alls, men är intresserad av att få veta, men jag vet att man oftast skriver i datablad om utgångstransformatorer att de oftast hänvisar till en viss klarad effekt vid 30 Hz, men säger inget om hur olinjäriteterna ser ut lägre i frekvens, rent intuitivt kan jag känna att en högre induktans ger större bandbredd i lågfrekvensområdet, (om kärnan klarar det) men är inte helt säker

, är ju ganska kass på att räkna egentligen men det är en känsla jag får att det kanske är så, men det tarvar ju mer koppartråd, som inte är så bra för övriga delen av frekvensomfånget, pest eller kolera igen

, hur skulle du göra om du fick dimensionera en transformator fritt för en fösrtärkare på låt säga 10-15 Watt (Singel End Triod) ....
Får jag välja så tycker jag normalt att det låter bättre med luftspalt och lägre primärinduktans, men i gengäld bibehållna egenskaper ned i djupbasområdet, även vid spelning uppåt klippnivå. Men det beror förstås på hur man använder förstärkaren. Det är inte självklart att den olinjära distorsionen alltid är viktigare att undvika än den linjära.
Håller med om det där, jag föredrar också lägre primärinduktans, med luftspalt, det låter bäst i mina öron, med en brasklapp för att kanske lågfrekvens spektrat blir lidande, men jag är inte så säker på det heller egentligen ....
IngOehman Skrev:
Jag är helt ointresserad av att göra en upp till 200 W transparent rörförstärkare.
Är det målet så är en transistorlösning en billigare och mycket bättre väg att nå fram med.
Rörförstärkare har helt andra möjligheter, t ex att domesticera* musiksignalen på ett sätt som är mycket svårt att åstadkomma med transistorer.
- - - - -
*Anpassa musiksignalen så att det låter bra även när man spelar den i hemmet på en ljudtrycksnivå som är mycket lägre än livenivå. När jag jobbade med Hesselwall-högtalarna som ju når en känslighet om nära 100 dB vid 2,83 volt så presterade ju Drömmen med sina dryga 30 W nära nog perfekt vid sådana nivåer som man börjar få svårt att nå med en normalkänslig högtalare och 200 W transistorwatt.
Och det var tydligt att domesticeringseffekten lyste med sin frånvaro, tills man körde Drömmen i ekoläge!

Så min uppfattning är att effektsänkningsläge på rörförstärkare som är stora, speciellt i kombination med högkänsliga högtalare, är en utmärkt ide inte bara av miljöskäl. Det är vad som behövs om man vill kunna tillgodoräkna sig det välljud som rörförstärkare kan bidra med just i den där "svagare än live"-situationen.
Men en rörförstärkare på 200 W och med hyperlåg distorsion är som jag ser det en väldigt dålig ide. Det är ett sätt att slänga bort pengar bara, genom att bygga med fel komponenter, komponenter som inte är lämpade för uppgiften.
Men det går att göra! Allt som går att göra är dock inte förnuftigt att göra.

Vh, iö
Håller med om allt det där ovanstående
Med vänlig hälsning Göran Nilsson