galder skrev:Peter
Stig prioriterade mätningarna gällande totaljudstonkurvan på lyssnarplats. Därefter direktljudet då golv och vägg var med.
När jag läser detta så blir jag lite undrande. Du har ju tidigare i någon tråd? nämnt att Stig ville ha stort avstånd till sidoväggen. Jag drar därför slutsatsen att du inte avsåg den väggen med vad du skrev i andra meningen i citerat inlägg?
Korrekt. Stig mätte inklusive golv och den vägg som högtalarna placeras mot.
Man tar med de begränsningsytor nära högtalarelementen som man anser utgöra del av högtalarbaffeln. Vilka ytor dessa är väljer man själv i sitt dimensioneringsarbete. Eftersom dessa väggar är meddimensionerade som del av högtalaren så bör dessa väggar också ingå i mätningarna.
Det kan exempelvis vara golv eller tak eller väggen framför lyssnaren eller sidoväggar. I så fall är det främre sidokanaler som skall återge Höger och Vänster kanal i stereo. Jag kallar väggen framför lyssnaren för ljudfondsvägg. Väggen blir ljudfondsvägg oavsett om båda högtalarna är placerade på ljudfondväggen eller om ingen högtalare är placerad på ljudfondväggen men istället på varsin sidovägg. Man kan även ha centerhögtalare placerad på ljudfondväggen och främre sidohögtalare på respektive sidovägg. Ljudfondväggen ändras i så fall inte.
Lyssnarens bakre vägg blir då den bakre väggen i min nomenklatur.
I Stig Carlssons fall valde han att placera båda sina högtalare på ljudfondväggen och Stig tog med ljudfondvägg + golv i sina mätningar för direktljudet och i vissa mätningar även en sidovägg där ingen av väggarna är parallella med varandra d v s då blir det 3 väggar med i mätningen för direktljudet. Med dessa 3 valda begränsningsytor uppstår inte resonans mellan väggar och inte heller efterklang, således inga rumsliga fenomen finns med. Väggarna ingår konstruktionsmässigt som del av högtalarna i form av högtalarbaffel och det gäller direktljudet och mätningen av direktljudet är inklusive dessa väggar.
Jag väljer själv att göra mätningar på lite annat sätt, dock med högtalaren mot vägg. Det kallas för utstrålning i 2π. Man kan mäta inklusive vägg och golv om högtalaren med elementen placerade nära vägg och golv. Då mäter man utstrålning i π.
Väljer man att mäta nära 3 begränsningsytor fås utstrålning π/2 d v s i hörn vid golv eller tak. Beroende på hur man väljer att dimensionera sina högtalare så väljer man mätmetod.
I slutet på 50 talet valde Stig att mäta totalt utstrålad energi men där högtalaren hade 3 närliggande begränsningsytor. Det tog enligt utsago från Jon Idestam Almqvist 6 månader att göra mätningar på en högtalare inklusive efterberäkningar. Det handlade om hundratals mätpunkter.
På 60-talets senare hälft samt på 70-talet gjorde Stig Carlsson högtalardimensionering i Statens Provningsanstalts efterklangsrum och Stig ville på så sätt få fram totalt utstrålad energi. Dessa mätningar var från 100 Hz och uppåt. I basen så var det mätning med golv och vägg.
I båda dessa mätningar så var direktljudet av underordnad betydelse och därmed även fasgång på direktljudet.
Med 80-talarna så gjorde Stig Carlsson mätningar dels på direktljudet dels på totalljudet på lyssnarplats. Det var i princip 2 mätkurvor som var dimensioneringsunderlag.
Något annat än dessa två typer av mätningar har jag heller inte sett i Larsens konstruktioner.
jag har i mina konstruktioner valt att mäta direktljudet till lyssnaren utstrålat i 2π d v s högtalare mot vägg samt att mäta totalt utstrålad energi. Jag har beskrivit det i tidigare inlägg på forumet.
Men, jag inkluderar ytterligare tonkurvor i dimensioneringsarbetet, nämligen takreflexens amplitudkurva och golvreflexens amplitudkurva samt medelvärdet av dessa två. Sedan tittar jag på hur direktljudets amplitudkurva förändras då golv och takreflex adderas till direktljudet.
Då får jag en större kontroll över de tidiga reflexernas bidrag. Även små förändringar i delningsfilter förändrar loobning och spridningsmönstret markant utan att det behöver synas i totalljudet på lyssnarplats och inte heller i direktljudet.
Eftersom jag sätter mina högtalare på varsin sidovägg så blir respektive högtalares sidoväggsreflex reflexen från vänster högtalare som reflekteras från den högra väggen och vice versa. På så sätt minimerar jag amplitud på sidoväggsreflexen och fördröjer den maximalt.
Tag t.ex. OA-52 eller L8. Från dessa fås t.ex. från höger högtalare dels en sidoväggsreflex från höger sidovägg dels en sidoväggsreflex från vänster sidovägg. (Det får man även från alla andra högtalare, utom från mina vägghögtalare eller hörnhögtalare). Från höger 3D8 fås en sidoväggsreflex endast från vänster sidovägg. Den högra väggens bidrag är högra högtalarens direktljud. Den vänstra väggens bidrag har minimal nivå från höger högtalare samt maximal fördröjning. Det är en del av mina konstruktionsprinciper.
Med vänlig hälsning
Peter
VD Bremen Production AB + Ortho-Reality AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.