dewpo skrev:darkg skrev:dewpo skrev:Surfade runt lite och stötte på denna förstärkaren
s-l500.jpg
Som verkar vara Dual-mono uppbyggd och jag tyckte att den såg fin ut! Men mitt i tanken dök det upp ett minne i tanken, Minnet av att jag någon stans läst att Dual-mono var ett slöseri, Att man tappar dynamisk kraft gentemot stereo mm. Fast sen tänkte jag att någon fördel måste det väl ändock finnas annars hade det nog inte förkommit lika frekvent. Så eftersom det verkar finnas många duktiga konstruktörer på här på forumet tänkte jag fråga vad det är för nackdelar respektive fördelar med Dual-mono istället för det vanliga Stereo

Jag tror att eventuella fördelar är intuitiva eller typ filosofiska, begreppsliga... vilket inte exakt betyder att de inte är verkliga. Strängt tekniskt utifrån ett tekniskt mål tror jag att lösningen alltid eller nästan alltid är ett slöseri (de extra pengarna kan användas bättre). Bland annat Morellos uppfattning i frågan talar för det.
Det är ingen extremt löjlig idé, tycker jag. De flesta kan nog tillåta en del extravaganser i konstruktionerna, det behöver inte ses som ett problem, även om det ofta
kan vara det - det göder lätt en parallell pseudokunskap om "kompromisslöshet".
Jag tror att fysikaliskt vagt grundade idéer om renhet, enkelhet och balans har en roll att spela. Apparaten gör ett jobb, men den upplevs också
som sig själv.
Jag tror inte den perfekta förstärkaren existerar som OT exempel tycks vi människor föredra symmetriska ansikten men bara till en viss gräns när man skapar ett perfekt symmetriskt ansikte genom att spegla en ansiktes halvan upplevs det som icke levande sämre. Vi tycks även fördra till exempel handknutna mattor som inte är perfekta över maskinknutna perfekt symmetriska, Vi tycks alltså gilla symmetrier men bara till en viss gräns. Jag skulle tro att det är liknande med ljud att vi uppskattar neutralt ljud men bara till en vis gräns där det istället börjar uppfattas karaktärslöst och tråkigt. Lite detta har jag hört förut eller varför ska jag vandra samma väg igen

Men ljud är ju lite annorlunda i och för sig, för man kan alltid byta musik... Det jag ville säga att jag håller med dig om det sista att något upplevs
som sig själv, unikt, levande troligt vis uppfattas som positiv åtminstone hos någon som lyssnat mycket

Det jag egentligen är ute efter är att de apparater man gillar att lyssna på har egenskaper utöver de som verkligen påverkar ljudet, och nu menar jag inte bara känslan i knapparna och nyansen på frontpanelen utan även ganska tekniska aspekter... som alltså har en psykologisk verkan, i den mån vi vet att de är där. Inte bara på aningslösa konsumenter; det är liksom också en fråga om
god form, en abstrakt delvis kunskapsdriven uppfattning om vad som är rätt. Jag tycker bestämt mig ha sett att även tekniskt svinduktigt folk har preferenser som inte går att kalla estetiska men inte heller är entydigt ingenjörsmässiga.
Det finns ett gränsland, anser jag, belyst av kunskap (sann eller falsk) men också kultiverat på mer undflyende grund av intuitiv eller holistisk art. Som alltså ändå inte helt kan reduceras till smak och stil, estetik och form.
Det låter väl mystiskt och flummigt, jag kan inte uttrycka mig klarare

.
Don’t just do something, sit there.