Moderator: Redaktörer
jansch skrev:Jag tänkte faktiskt öppna en tråd för frekvensmätningar av högtalare i bostadsrum med fokus på LTAS. Det finns så många intressanta "diskussionspunkter" om hur man borde mäta i praktiken.
Har äntligen tagit mig tid till att ta fram lite utrustning i samband med tråden "Boom mäter på Ballong-smäll" och det är väl lika bra att jag inte stoppar tillbaka grejorna i garderoben.
Jag har ett svagt minne av att fanns en "svensk standard" i början av 70-talet och en bok som gavs ut med mätningar på högtalare (och som då såldes på marknaden) som gjordes enligt standarden (eller kanske rättare sagt gjordes i det mätrummet)
Det finns säkert någon på faktisk.se som ha en sådan bok i gömmorna eller åtminstone minns mer än jag........
petersteindl skrev:Jag mäter själv Bremen 3D8 i princip enl. 4. Jag använder dock inte efterklangsrum, utan jag mäter i halvsfär 1 till 1,5 meter från högtalaren. Det kan bli 180 mätpunkter i halvsfär. Därefter kan jag räkna ut total utstrålad energi men jag kan också räkna på frekvensgång i olika segment i olika vinklar. Jag använder ett gateat system där inga reflexer från tak eller golv eller annan begränsningsyta, annat än väggen som högtalaren sitter på, får vara med. På så sätt kan jag få fram golvreflex resp. takreflex resp direktljud och jag kan summera dessa på vilket sätt jag önskar.
petersteindl skrev:Jag mäter själv Bremen 3D8 i princip enl. 4. Jag använder dock inte efterklangsrum, utan jag mäter i halvsfär 1 till 1,5 meter från högtalaren. Det kan bli 180 mätpunkter i halvsfär. Därefter kan jag räkna ut total utstrålad energi men jag kan också räkna på frekvensgång i olika segment i olika vinklar. Jag använder ett gateat system där inga reflexer från tak eller golv eller annan begränsningsyta, annat än väggen som högtalaren sitter på, får vara med. På så sätt kan jag få fram golvreflex resp. takreflex resp direktljud och jag kan summera dessa på vilket sätt jag önskar.
Med vänlig hälsning
Peter
RogerGustavsson skrev:petersteindl skrev:Jag mäter själv Bremen 3D8 i princip enl. 4. Jag använder dock inte efterklangsrum, utan jag mäter i halvsfär 1 till 1,5 meter från högtalaren. Det kan bli 180 mätpunkter i halvsfär. Därefter kan jag räkna ut total utstrålad energi men jag kan också räkna på frekvensgång i olika segment i olika vinklar. Jag använder ett gateat system där inga reflexer från tak eller golv eller annan begränsningsyta, annat än väggen som högtalaren sitter på, får vara med. På så sätt kan jag få fram golvreflex resp. takreflex resp direktljud och jag kan summera dessa på vilket sätt jag önskar.
Med vänlig hälsning
Peter
Peter,
Hur långt ner i frekvens kan man mäta med den metoden?
Antar att ett större rum tillåter mätning längre ned i frekvens.
PerStromgren skrev:Apropos JA:s mätningar på Larsen 8: vad är just nu vår kunskap om hur man mäter tonkurva för högtalare i rum? Finns det ett vedertaget sätt som fungerar både för OA-högtalare, dipoler och direktstrålare?
Jag förväntar mig att ni säger nej, men kan ni åtminstone berätta hur långt vi kommit?
Evil_Homer skrev:Har en bekant som jobbar för Dynaudio, vill du veta vad det skulle kosta?
Ino Audio skrev:Tonkurva
Jag mäter och anger flera olika tonkurverelaterade egenskaper, för de säger lite olika saker om högtalarna som allihopa är av intresse. Mätmetoderna behöver dessutom anpassas lite beroende på vad för sorts högtalare det är man vill kartlägga. En ganska friplacerad direktstrålande framkanalshögtalare ställer man till exempel helt andra krav på, än en väggmonterad surround-högtalare som skall kunna avlyssnas från alla vinklar inom ett 180 grader stort ljudfält.
Bandbredd och typiskt linjäritet anger jag för att beskriva storleken på högtalarens frekvensområde samt registerkvaliteten inom detta frekvensområdet. Jag anger i regel –3 dB frekvenserna för högtalarens bandbredd på så vis att värdena skall vara relevanta för hur högtalaren används i praktiskt bruk, det vill säga i ett verkligt lyssningsrum. I vissa fall anger jag dock undre gränsfrekvensen såsom –6 dB (eller både –6 dB och –3 dB).
Det är till exempel relevant för ett toppsystem där ju –6 dB-punkten är den lägsta användbara övergångsfrekvensen till basmodulerna.
Andra förekommande standarder
Många tillverkare anger undre och övre gränsfrekvens såsom frekvensen vid -8 dB nivå. Det föreskriver nämligen den gamla tyska DIN normen 45 500 att man skall göra. DIN-standarden föreskriver vidare att en hifi-högtalarens tonkurva skall rymmas inom ett 6 dB stort fönster, vilket kan verka generös, men det finns faktiskt gott om högtalare som inte uppfyller det.
Å andra sidan är fönstret så stort och tar ingen hänsyn alls till vilka bandbredder tonkurveavvikelserna har, så uppfyllande av hifi enligt DIN-45 500 är ingen som helst garanti för välljud. Vissa japanska tillverkare har traditionellt angivit undre gräns¬frek¬vens för deras högtalare såsom den frekvens där nivån fallit till -16 dB. En sådan angivelse får frekvensområdet att verka betydligt större än det är i verkligheten (vilket givetvis också deras avsikt).
De frekvensomfångsuppgifter som presenteras av mindre seriösa högtalartillverkare är ibland angivna utan några nivåspecifikationer. I dessa fall används ibland uttrycket "användbar bas" eller ”lägsta frekvens” istället för undre gränsfrekvens. Från sådana uppgifter kan man inte dra några egentliga slutsatser alls. Den verkliga –3 dB-punkten kan ligga över en oktav ifrån den angivna frekvensen. Det finns tyvärr också åtskilliga exempel på att i broschyrer presenterade tonkurvor inte tagits upp med hjälp av mätinstrument alls, utan istället formgivits på företagens ritkontor. Kurvorna blir förvisso mycket snyggare på det viset, men sanna eller på något sätt relevanta för högtalaren blir de inte.
Detta bara sagt som en hjälp för att mera nyktert kunna betrakta detta produktblads tonkurveuppgifter som jag försökt göra så relevanta och noggrant specificerade som möjligt.
Typisk linjäritet
Eftersom örat reagerar mer på smalbandiga tonkurveavvikelser som går uppåt än som går nedåt har jag valt att ställa hårdare krav på toppar i tonkurvan än på små svackor.
För toppar gäller; inga avvikelser överhuvudtaget utöver specificerad typisk linjäritet får förekomma, oavsett bandbredd. För svackor gäller; inga avvikelser från specifikationen med bandbredd överskridande 1/3 oktav får förekomma.
Det skall dock nämnas att praktiskt taget samtliga Ino-högtalare är stereosystemfelskompenserade, och dessa kompensationer ligger utanför, det vill säga linjäritetsspecifikationen avser avvikelsen från den nominella kompenserade tonkuvan, det vill säga avvikelsen från den psykoakustiskt raka tonkurvan.
Högtalare, lyssningsrum och hörseln
I ett lyssningsrum får man, oavsett högtalarens arbetsprincip, alltid mätmässigt påtagliga smalbandiga tonkurveeffekter som orsakas av reflektioner från rummet. Lyssnarens psykoakustiska förnimmelse av klang från den ljudbild som högtalarna målar upp påverkas dock förhållandevis lite, åtminstone i de lite högre frekvensregistren. "hinner höra" ljudet från högtalaren innan alla reflektioner från rummet kommer fram till örat.
I det lägre mellanregistret och basregistret däremot ökar örats integrationstid nästan proportionellt mot våglängden, och den upplevda ljudbildsklangen påverkas kraftigt av rumsreflektionerna. Människans hörsel fungerar alltså på så vis att i det högre frekvensområdet är mycket känsliga för kvaliteten på högtalarens direktljud. Tonkurveeffekter som beror av vårt lyssningsrum uppfattar som just effekter från lyssningsrummet (eller vår "lyssningsloge" som kanske borde kalla den) så de påverkar inte väsentligt hur uppfattar att ljudbilden låter. Vid lägre frekvenser däremot uppfattar de tonala egenskaperna från ”högtalaren + rummet”, som en oskiljbar enhet.
När en högtalare konstrueras bör det alltså ske för användning i verkliga rum, annars kommer de klangliga kvaliteterna från musikinspelningarna att färgas markant. Vill veta någonting om högtalarnas kvaliteter vid bruk i verkliga rum bör de sålunda även mätas på ett sätt som är relevant för bruk i verkliga rum.
Mätuppställningar/mätmiljö
Rumsresonanserna i ett verkligt rum ger stora ojämnheter i frekvensgången på statiska signaler i basregistret. Därför använder jag en mätmiljö som motsvarar ett rum då det gäller stöd från rummets angränsningsytor, men där effekter av de enskilda resonanserna från det specifika lyssningsrummet har utjämnats. På så vis blir det möjligt att specificera högtalarens tonkurva med relevanta undre och övre gränsfrekvenser gällande i alla rum av någorlunda normal beskaffenhet och storlek (mattförsedda, normalt inredda rum i storleksintervallet 10 - 100 m²).
Flera olika tonkurvemätningar kompletterar varandra
Av ovanstående skäl mäter jag tonkurvelinjäriteten dels på högtalarens direktljud (ekofri mätning) i nollgradersriktningen* och dessutom medelvärdet i ett 90° brett lyssningsfönster mellan 100 Hz - 40 kHz. Dessutom mäts högtalarens tonkurva i registret 10 - 500 Hz i ett 180° stort mätfönster (alla riktningar framför högtalaren) med högtalaren placerad som avsett i rum. Båda mätningarna görs på 3 meters avstånd.
Om inga undantag anges skall specificerad typisk linjäritet för respektive högtalarmodell uppfyllas av samtliga dessa tre mätningar. Högtalarens allra högsta register har dock i några fall justerats någon enstaka dB i nollgradersriktningen för att optimalt (psykoakustiskt) balansera mot den specifika högtalarmodellens spridningsegenskaper, således att klangåtergivningen inte färgas av sena reflexioners inverkan.
(Alla sådana "semisubjektiva" optimeringar av högtalarkonstruktionerna gör jag med hjälp av en kombination av lyssningar via mätmikrofon och lyssningar i stereo (och flerkanaligt) direkt på högtalarna. Förstnämnda mikrofonstödda teknik är mycket viktig att ha med för att undvika att oavsiktligt ge högtalaren sådana klangliga färgningar som kan uppfattas som tilltalande på visst programmaterial. Att hitta exakt rätt klanglig balans genom att bara lyssna på musik genom högtalarna är helt omöjligt. De kan nämligen låta subjektivt "bra" inom ett ganska stort intervall av klangändringar om de är högkvalitativa i övrigt, men bara en dimensionering är sant återgivande.)
*För nästan samtliga Ino-högtalare menas med ”nollgradersriktningen” noll grader horisontellt, men vertikalt gäller en lyssningshöjd om 0 till +10 grader (nominellt 3-6 grader beroende på modell – jag optimerar konstruktionerna för att man sitter högre i förhållande till högtalarna ju längre bak man sitter) och deras maximala lyssningshöjdsfönster är från -1,5 grader (rakt framför baselementet på två meters avstånd) till +14,5 grader (stående lyssning ~4 meter från högtalarna).
Den riktigt höga höjdriktning för vilken de optimerats för att summera igen (takreflexen) är dryga 45 grader över detta, alltså strax över 50 grader. Sitter man längre bort så kommer takreflexens andel att växa, och jag emotser den försvagningen av den som högtalarna då ger, med glädje - även om den bara kan åstadkommas i delningsområdet (som dock är rimligt brett för att ”göra nytta”).
Det kan nämnas att man på så stora lyssningsavstånd att takreflexen får en dipp på grund av fasvillkoren inte längre uppfattar takreflexen som ett eget ljud, utan det blandas samman med energikurvan som helhet, och takreflexen som enskildhet har då mycket mindre betydelse.
Tonkurvemätningar på våra bakkanalshögtalare
Samma mätuppställningar som ovan beskrivet använder jag även i tillämpliga delar för våra ambiens-högtalare. Deras väggintegrerade placering kräver dock andra övergångsfrekvenser mellan mätprinciperna. De mäts även inom en ännu större sfär (180° inom hela frekvensområdet) för att ge mätningen större relevans för hur högtalaren upplevs i den praktiska applikationen.
JM skrev:[ Bild ]
Jag såg i veckan en av dina Ägghögtalare i fönstret i en liten trevlig hifi-butik på Östermalm. Väggplacering ger en inte obetydlig tonkurvehöjning av de lägre frekvenserna. Närheten till golv och tak kan möjligen ytterligare påverka tonkurvan.
Mäter du fram en fix "medelkurva" lämplig för de flesta rum eller krävs en unik rumsanpassad EQ.
JM
Neutral Directivity: The directivity characteristics in Bremen Loudspeakers preserve each of the recorded instruments different natural directivity when being reproduced.
rajapruk skrev:Saxat från http://www.bremen.seNeutral Directivity: The directivity characteristics in Bremen Loudspeakers preserve each of the recorded instruments different natural directivity when being reproduced.
Hur sjutton funkar det!? Eller är det av karaktären "marketing"?
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 17 gäster