IngOehman skrev:Iden att man skulle kompensera återgivningskedjan för den nivåberoende hörkänsligheten som örat har var populär på 70-talet och argumenterades för på ett illa pseudovetenskapligt sätt. Den typiska yttringen var den tidens hemska loudnesskompensationer, som bara lyckades åstadkomma en onaturlig klang, okänd från verkligheten.
Fast...
Det här är ju en fråga om synsätt och vad man vill med sin lyssning. Till att börja med är det förstås så att om man återger ett ljud med sin ursprungliga styrka, så som den var där den spelades in, så ska det inte finnas någon kompensation alls. Det knepiga inträffar när man spelar upp det med en annan styrka och örat har en annan känslighetskurva, Vad ska man göra då?
Jag menar att man kan tänka på flera sätt och att det du kallar pseudovetenskap från 70-talet är ett sätt (som inte har förutsättningar att lyckas annat än ganska grovt och därför behöver vara urkopplingsbart). Med det tänkesättet vill man kompensera för skillnaden mellan örats phonkurvor vid ursprunglig och uppspelad nivå. Problemet är att man inte vet vad ursprunglig nivå är, men lite grovt kan man säga att om spelar man upp svagare behövs en bashöjning.
Ett annat tänkesätt är att att sitta och lyssna på AC/DC på låg styrka är lite som att höra konserten på Stockholms stadion vid KTH. Där är ju ljudet betydligt svagare än inne på stadion, och här ordnar verkligheten med en ljudnivåsänkning utan att örats känslighet ska kompenseras för. Men det man då borde lägga till, om det är det man tänker sig att återge ljudet vid KTH är en ökad efterklang (och i det extrema fallet med avlägsen rockkonsert kanske ett gäng vindberoende tonkurvefluktuationer).
Eller om man bara tänker sig att den sänkta ljudnivån beror på att man är en bit längre bort från dragspelaren så kommer det till mer reflekterat ljud, man borde alltså lägga på reverb. Jag gör ibland en demonstration på hur hörseln upplever avståndsdimensionen genom att plocka fram ett reverb i datorn och dra i spakarna "dry" och "wet", och drar man ner "dry" där så minskar ljudstyrkan lite som den skulle göra om man flyttar sig till ett större avstånd från källan i ett rum.
Att bara sänka nivån utan kompensation eller utan att addera efterklang är onaturligt, det händer bara i undantagsfall att ENDAST nivån ändras i verkligheten.
Hur man än gör så blir det nog onaturligt, faktiskt.
Så frågan är vad man vill åstadkomma, hur ser man på att man spelar upp något med lägre nivå än det var eller är tänkt för? Det är inte givet att avsaknad av kompensation är det rätta. Jag menar nog att en viss bashöjning kan vara motiverad, men att det är mycket svårt objektivt argumentera för hur stor den ska vara, och att enda vettiga sättet att bestämma sig är att prova lite och se vad man tycker låter bra. Lyssningssituationen med onaturligt låg nivå är så konstlad att det inte finns något riktigt sätt att göra det. Eller åtminstone inte ett enda.
Så länge har jag längat efter att loudness war skulle vara över. Nu börjar jag tro att vi faktiskt är där. Kruxet är att vi förlorade.
