Holographic Audio Interconnect

[Rille]

Som jag tänker ang en tiondels db, är att varje del av kedjan kan tillföra det felet och då tror jag att det mycket väl kan påverka uppskattningen av lyssningen. Säg att kedjan är cd-kabel-försteg-kabel-delningsfilter-kabel-slutsteg-kabel-högtalare. Då har vi 4st kablar som vi leker med tanken att de kan påverka med upp till 0,1db/st, då har vi potentiellt 0,4db fel. Jag har iriterat mig för mindre fel än så. Visst det kanske är "worst case senario" men om man nu som många hifi och musik konesörer lagt en ganska stor peng på övrig utrustning och önskar minimera möjliga fel för att sova lite bättre om natten så löser/minimerar jag gärna de felen.

[hifikg]

Jag har reagerat när det skilt 3-6 dB i ljudstyrka mellan höger o vänster kanal. 0,4 dB har jag svårt att tro att jag skulle bry mig om. Kan man verkligen räkna med den ”precisionen” i hela kedjan från produktion till reproduktion? Om man kan det, kan avvikelsen verkligen uppfattas när Caruso sjunger duett för full hals med Birgit? Påverkar inte en ganska liten ändring av lyssningspositionen mycket mer? Tänker på hysteriskt dyra riggar som låter helt okej i och omkring sweetspot, men som tappar en hel del när man måste placera sig lite utanför.

[Rille]

Min erfarenhet säger mig att jag både kan uppfatta och stör mig på så "små" fel. Så behöver inte vara fallet för alla. Jag förstår också hur du menar med att ha så små fel i hela kjedjan från inspelning till uppspelning. De flesta inspelningar har troligen betydligt större klingande avvikelser från originalhändelsen än 0.1-0,4 db. Jag tror nog ändå att det för många är intressant att minska felen med upp till 0,4db, om man kan. Tänk om fler företag hade den ambitionen. What a wounderful world

[sprudel]

Jag tycker att det allvarligaste problemet med att driva teknisk kvalitet "onödigt" långt är att det lätt tar fokus från väsentligheter. Många har svårt att göra vägda uppskattningar av kvalitet.

Definitionen av nörderi så här på årets första dag?

[IngOehman]

Jag har reagerat när det skilt 3-6 dB i ljudstyrka mellan höger o vänster kanal. 0,4 dB har jag svårt att tro att jag skulle bry mig om. Kan man verkligen räkna med den ”precisionen” i hela kedjan från produktion till reproduktion?

Först och främst är det väl inte kanalobalans vi talat om här, utan klang.

Och "precisionen i kedjan" är nog mindre orsak i kanalbalans-frågan än du tror... tror jag.

Detta är skälet:

Om man undersöker var man hamnar med kanalbalanskontrollen för en given inspelning, som spelas fler gånger i rad, så finner man att man oftast ställer in med bättre precision är 0,4 dB, så det är rimligt att vilka ha mindre fel än så. Men inspelningens kanalbalans då? Beror den på precisionsfel i inspelningskedjan?

Frågan är alltså - OM kanalbalansen på inspelningen är subjektivt "perfekt" beror det då på att hela kedjan (mikrofoner, kablar, mikförstärkare, mixer, inspelare...) har haft en fenomenal precision?

Njae... Snarare beror det nog på att inspelningstekniker har lyssnat på inspelningen och rättat till kanalbalansen om den inte upplevs vara bra. Återstår gör då eventuella balansfel i studiolyssningen (som kan tänkas göra att man ställer fel), men att testlyssna med mono,material är ju liksom standardprocedur för att kolla att kanalbalansen i lyssningen är ackurat.

Sen kan man ju fråga sig hur kanalbalansen på den egna vilympotentiometern är. Det kan sbsolut vara sämre än 0,4 dB, till och med finns det fall där balansfel större än 1 eller till och med 2 dB, men då brukar folk reagera. Balansfelsfrustration är inte direkt ovanligt.

Men igen - frågan handlar inte ens om kanalbalans utan om klangfel.

Om man kan det, kan avvikelsen verkligen uppfattas när Caruso sjunger duett för full hals med Birgit?

Ehh... alltså.. hur står det till med din operahistoriska koll egentligen? Birgit Nilsson var 3 år gammal när Caruso dog!

Om du hör dem sjunga duett på ett fonogram så finns det näppeligen någon "utsprungstrohet" att hitta. Det är en fejkinspelning.

Men om jag skall ta det du skriver på någon sorts allvar så kan jag hitta en poäng (eller antipoäng) i det du skriver, nämligen nyckelordet duett... Normalt betyder en duett på en inspelning att en röst (det heter röst även när det är instrument) hörs lite till vänster i ljudbilden och den andra lite till höger. Så just under en duett så betyder kanalbalansen lite extra lite. En sådan inspelnkng saknar ju egentlig mitt.

Men jag tror inte det var det du syftade på? Jag tror du syftade på att Caruso + Nilsson ju måste vars så overkligt bra att man inte tänker på kanalobalansen! Eller?

Men igen då - dels finns ingen sådan naturlig inspelning, dels har jag småsvårt att stå ut med Birgit Nilssons falsksång*. Det finns tusentals operasångerskor som jag föredrar. Caruso är rätt svårslagen dock. Så visst kan jag ha svårt att fokusera på själva musiken då Birgit sjunger. Helveta vilka jobbiga högtoner hon kunde få ur sig. Dock ksnske jag inte prioriterar att fundera på kanalbalans, snarare på att stänga av.

*Ja, jag vet att hon hade absolut gehör, vilket INTE är någon garanti för rensång.

Påverkar inte en ganska liten ändring av lyssningspositionen mycket mer? Tänker på hysteriskt dyra riggar som låter helt okej i och omkring sweetspot, men som tappar en hel del när man måste placera sig lite utanför.

Om små ändringar av lyssningspositionen påverkar mycket så kanske man bör titta på det problemet för sig?

Nu är ju ljudbildsdeformation/-kantring ett komplext problem. På grund av hur amplitud och tid relaterar till varandra i ljudbildens mitt (den som vill fördjupa sig kan kontemplera ett TIT-diagram) så är det svårt, nästan omöjligt att stabilisera mittintrycket perfekt runt mittpunkten. Men sidobalansen (balansen mellan sidorna, alltså ljudbildens ytterkanter) kan fås att balansera perfekt inom ett mycket stort lyssningsområde, med rätt sorts högtalare.


Vh, iö

[music4ever]

Som jag tänker ang en tiondels db, är att varje del av kedjan kan tillföra det felet och då tror jag att det mycket väl kan påverka uppskattningen av lyssningen. Säg att kedjan är cd-kabel-försteg-kabel-delningsfilter-kabel-slutsteg-kabel-högtalare. Då har vi 4st kablar som vi leker med tanken att de kan påverka med upp till 0,1db/st, då har vi potentiellt 0,4db fel. Jag har iriterat mig för mindre fel än så. Visst det kanske är "worst case senario" men om man nu som många hifi och musik konesörer lagt en ganska stor peng på övrig utrustning och önskar minimera möjliga fel för att sova lite bättre om natten så löser/minimerar jag gärna de felen.

Visst, men risken finns att folk köper onödigt dyra kablar för försöka slippa en påverkan på 0,1 dB, samtidigt som de gör inget med rummet.
Jag har mer förståelse för de som har ett rum byggt från grunden för bra ljud, som avslutar detta med lite dyrare kablar. De som har prylarna i ett vanligt vardagsrum, har jag mindre förståelse för. Det lär finns saker man kan göra där som ger en enormt mycket större skillnad än dessa kablar.

[IngOehman]

Ja, men det ena utesluter ju inte det andra, med mindre än att ekonomin sätter en absolut gräns.

Och förhoppningsvis så lägger den med snäv ekonomi och en liten/billig/enkel anläggning, väldigt lite pengar på kablar.

Det viktiga är ju att man förstår proportionerna och kan göra insatta val.

Och som du säger så kan pengar användas på många olika sätt i en anläggning. Ju mera man förstår/lärt sig, desto lättare är det att göra insatta val.


Vh, iö

[hifikg]

Jag antog, kanske felaktigt, att det är lättare att höra en skillnad i balans på 0,4 dB än samma skillnad i klang, långt upp i registret, kanske t o m över det jag överhuvudtaget hör numera och om inte ens det betyder särskilt mycket så betyder inte det andra heller så mycket. Självklart kan individuella variationer och förmåga att koppla av påverka. Är man smått neurotiskt lagd kan man säkert stoppa vilket musikstycke som helst och börja mäta, men då är det mer maskinlära än musiklyssning. För mig.

För er/de som konstruerar våra apparater är det en mycket god egenskap som kommer oss andra till del. Klart jag vill att mina apparater är så bra de kan vara, en bit över hörbarhetsgränsen, de ska inte, redan på pappret, begränsa min upplevelse, men sen, när de väl står här o puttrar (ljudlöst, så klart) ska jag inte behöva ägna dem en tanke i idealfallet.

Skillnaden mellan total njuting eller inte påverkas mycket mer av mig själv än av någon apparat/kabel/akustikanpassning. Är jag i rätt stämning och fri från tankar på "måsten" så är det inte mycket som kan få mig att tro annat än att jag faktiskt sitter med så bra återgivning som det överhuvudtaget går att åstadkomma, medan samma inspelningar vid andra tillfällen kan ge något lägre utslag på tryffelskalan. När jag inte lyssnar på musik tänker jag mycket sällan på min ljudanläggning. Ändå vet jag t o m namnet på mina högtalarkablar... men så har jag haft dem lika länge som mina Carlsson så det kanske inte är så konstigt.

Vad gäller Birgit och Caruso så var det avsett som ett uttryck för stark musik/starka röster, som bör göra det svårare för en lyssnare att höra små skillnader i inspelat material. Jag äger förvisso ingen inspelning med just dem i duett . Vet faktiskt inte om jag har något alls med någon av dem. Troligen har jag det, på någon samlingsskiva om inte annat.

Eventuella otydligheter i detta inlägg skyller jag helt och hållet på Stacey Kent, den damen gör det synnerligen svårt att koncentrera sig på ett tangentbord. Just nu ger hon emellertid inte fullt utslag på musiknjutningsskalan och det beror på att jag har en jäkla tid att passa, det får tankarna att röra sig mellan "nu och sen" på ett sätt som är mer förödande för lyssningen än någonsin en (fungerande) kabel/apparat/högtalare kan vara.

Edit: Den enda Caruso jag verkar ha i min samling är en ung dam, född 2001, som sjunger (lagom okej) i musikalen Lazarus. En sökning på Nilsson gav mig en skön truddelutt om Nilsson som skulle hämta pilsner

[IngOehman]

Jag antog, kanske felaktigt, att det är lättare att höra en skillnad i balans på 0,4 dB än samma skillnad i klang, långt upp i registret, kanske t o m över det jag överhuvudtaget hör numera och om inte ens det betyder särskilt mycket så betyder inte det andra heller så mycket. Självklart kan individuella variationer och förmåga att koppla av påverka. Är man smått neurotiskt lagd kan man säkert stoppa vilket musikstycke som helst och börja mäta, men då är det mer maskinlära än musiklyssning. För mig.

Vad är det för mätningar du talar om?

Jag trodde tråden handlade om en kabel med kända egenskaper, så vad är det du vill mäta, eller rättare sagt föreställer dig att andra avbryter lyssningen för att mäta?

För er/de som konstruerar våra apparater är det en mycket god egenskap som kommer oss andra till del. Klart jag vill att mina apparater är så bra de kan vara, en bit över hörbarhetsgränsen, de ska inte, redan på pappret, begränsa min upplevelse, men sen, när de väl står här o puttrar (ljudlöst, så klart) ska jag inte behöva ägna dem en tanke i idealfallet.

Nä, gör inte det då?

Skillnaden mellan total njuting eller inte påverkas mycket mer av mig själv än av någon apparat/kabel/akustikanpassning. Är jag i rätt stämning och fri från tankar på "måsten" så är det inte mycket som kan få mig att tro annat än att jag faktiskt sitter med så bra återgivning som det överhuvudtaget går att åstadkomma, medan samma inspelningar vid andra tillfällen kan ge något lägre utslag på tryffelskalan. När jag inte lyssnar på musik tänker jag mycket sällan på min ljudanläggning. Ändå vet jag t o m namnet på mina högtalarkablar... men så har jag haft dem lika länge som mina Carlsson så det kanske inte är så konstigt.

Vad gäller Birgit och Caruso så var det avsett som ett uttryck för stark musik/starka röster, som bör göra det svårare för en lyssnare att höra små skillnader i inspelat material. Jag äger förvisso ingen inspelning med just dem i duett . Vet faktiskt inte om jag har något alls med någon av dem. Troligen har jag det, på någon samlingsskiva om inte annat.

Eventuella otydligheter i detta inlägg skyller jag helt och hållet på Stacey Kent, den damen gör det synnerligen svårt att koncentrera sig på ett tangentbord. Just nu ger hon emellertid inte fullt utslag på musiknjutningsskalan och det beror på att jag har en jäkla tid att passa, det får tankarna att röra sig mellan "nu och sen" på ett sätt som är mer förödande för lyssningen än någonsin en (fungerande) kabel/apparat/högtalare kan vara.

Edit: Den enda Caruso jag verkar ha i min samling är en ung dam, född 2001, som sjunger (lagom okej) i musikalen Lazarus. En sökning på Nilsson gav mig en skön truddelutt om Nilsson som skulle hämta pilsner

Ja så kan det gå.

[Morello]

Jag tycker att det allvarligaste problemet med att driva teknisk kvalitet "onödigt" långt är att det lätt tar fokus från väsentligheter. Många har svårt att göra vägda uppskattningar av kvalitet.

Jämför med den så kallade tvärimpedansmodulationen som inte går att mäta ens med den bästa audioanalysator.

[Svante]

Jag tycker att det allvarligaste problemet med att driva teknisk kvalitet "onödigt" långt är att det lätt tar fokus från väsentligheter. Många har svårt att göra vägda uppskattningar av kvalitet.

Jämför med den så kallade tvärimpedansmodulationen som inte går att mäta ens med den bästa audioanalysator.

Ja, den är ytterligare ett exempel på hur små oväsentliga saker har fått folk att leva med vattenledningsstyva kablar till sina högtalare. Försök sälja en sån till en elvisp, inte en chans att kunden skulle gå på det.

[petersteindl]

Jag tycker att det allvarligaste problemet med att driva teknisk kvalitet "onödigt" långt är att det lätt tar fokus från väsentligheter. Många har svårt att göra vägda uppskattningar av kvalitet.

Jämför med den så kallade tvärimpedansmodulationen som inte går att mäta ens med den bästa audioanalysator.

Det är för att den går på tvärs. Du får vrida mätutrustningen på tvärs.

Med vänlig hälsning
Peter

[Morello]

Jag tycker att det allvarligaste problemet med att driva teknisk kvalitet "onödigt" långt är att det lätt tar fokus från väsentligheter. Många har svårt att göra vägda uppskattningar av kvalitet.

Jämför med den så kallade tvärimpedansmodulationen som inte går att mäta ens med den bästa audioanalysator.

Ja, den är ytterligare ett exempel på hur små oväsentliga saker har fått folk att leva med vattenledningsstyva kablar till sina högtalare. Försök sälja en sån till en elvisp, inte en chans att kunden skulle gå på det.

https://www.youtube.com/watch?v=BsnTiiAZYfU

[Rille]

music4ever visst är rummet och tex högtalarna betydligt viktigare än en kabel som räddar nivån/klang med 0,1db. Nu tror inte jag att Holographic Audio vänder sig främst till mainstreamkunden utan till just konessörer som jag nämt. De konessörer jag känner kan nog alla leka med tanken att köpa sig fria från tonkurvefel om möjligheten finns. Ofta har deras anläggningar kostat 50 eller 100falt de pengarna som kabeln i fråga kostar. Även akustiken har övervägts och valts att åtgärda eller ej. Så jag tror och tycker kabeln har en klar kundkrets och existensberättigande, framförallt om man överväger många av de övriga kablar som finns tillgängliga på marknaden.

[paa]

Det är väl inte så enkelt att dyrare kabel alltid ger mindre fall i diskanten? Ju dyrare desto mindre fall, eller?

[Svante]

Det är väl inte så enkelt att dyrare kabel alltid ger mindre fall i diskanten? Ju dyrare desto mindre fall, eller?

Nä. Det är ju kabeln kombinerad med ut- och inimpedanser som ger den eventuela påverkan som det blir. Om utimpedansen är induktiv kan en lägre kapacitans ge lägre utnivå i diskanten.

[Rille]

paa nej verkligen inte. Bättre kabel (inte nödvändigtvis dyrare) kan vid "rätt" omständigheter påverka klangen något. Pris sätts av tillverkare eller profitörer och har altför sällan med kvalitet att göra. Trivsamt är dock om produkten faktiskt har kvaliteer, som den kabel tråden handlar om. Om pris speglar den förbättring man önskar är valet för köp enkelt. Om förbättringen ej motsvarar önskad förändring så är valet att inte köpa lika enkelt.

[hifikg]

Jag antog, kanske felaktigt, att det är lättare att höra en skillnad i balans på 0,4 dB än samma skillnad i klang, långt upp i registret, kanske t o m över det jag överhuvudtaget hör numera och om inte ens det betyder särskilt mycket så betyder inte det andra heller så mycket. Självklart kan individuella variationer och förmåga att koppla av påverka. Är man smått neurotiskt lagd kan man säkert stoppa vilket musikstycke som helst och börja mäta, men då är det mer maskinlära än musiklyssning. För mig.

Vad är det för mätningar du talar om?

Jag trodde tråden handlade om en kabel med kända egenskaper, så vad är det du vill mäta, eller rättare sagt föreställer dig att andra avbryter lyssningen för att mäta?

Tråden har väl glidit lite till att diskutera hur stora fel vi kan uppfatta och jag diskuterar hur stora fel som måste finnas innan det ska störa musiklyssningen. För att få fram så små nivåskillnader som bråkdelar av decibel lär man ju få plocka fram någon form av mätutrustning. Fråga bara inte mig om vilka. Kan man inte mäta "felen" med en iPhone så finns de inte. När mina ESL har falerat har jag märkt att ljudbilden tydligt dragit åt ett håll och använt testsignaler för att, på ett ungefär, mäta mig fram till hur stor skillnaden är. Sen har jag berättat det för Jerker och glömt det igen.

För er/de som konstruerar våra apparater är det en mycket god egenskap som kommer oss andra till del. Klart jag vill att mina apparater är så bra de kan vara, en bit över hörbarhetsgränsen, de ska inte, redan på pappret, begränsa min upplevelse, men sen, när de väl står här o puttrar (ljudlöst, så klart) ska jag inte behöva ägna dem en tanke i idealfallet.

Nä, gör inte det då?

Gör jag inte heller, mer än de gånger som det är något som är fel. När jag lämnar in min NAD t ex så kollar jag alltid vilka besökstider som gäller. Och ibland kan jag tänka att det vore bra mycket trevligare att sitta hemma o lyssna istället för att höra på ett tradigt föredrag eller en konsert med dålig PA.

Skillnaden mellan total njuting eller inte påverkas mycket mer av mig själv än av någon apparat/kabel/akustikanpassning. Är jag i rätt stämning och fri från tankar på "måsten" så är det inte mycket som kan få mig att tro annat än att jag faktiskt sitter med så bra återgivning som det överhuvudtaget går att åstadkomma, medan samma inspelningar vid andra tillfällen kan ge något lägre utslag på tryffelskalan. När jag inte lyssnar på musik tänker jag mycket sällan på min ljudanläggning. Ändå vet jag t o m namnet på mina högtalarkablar... men så har jag haft dem lika länge som mina Carlsson så det kanske inte är så konstigt.

Vad gäller Birgit och Caruso så var det avsett som ett uttryck för stark musik/starka röster, som bör göra det svårare för en lyssnare att höra små skillnader i inspelat material. Jag äger förvisso ingen inspelning med just dem i duett . Vet faktiskt inte om jag har något alls med någon av dem. Troligen har jag det, på någon samlingsskiva om inte annat.

Eventuella otydligheter i detta inlägg skyller jag helt och hållet på Stacey Kent, den damen gör det synnerligen svårt att koncentrera sig på ett tangentbord. Just nu ger hon emellertid inte fullt utslag på musiknjutningsskalan och det beror på att jag har en jäkla tid att passa, det får tankarna att röra sig mellan "nu och sen" på ett sätt som är mer förödande för lyssningen än någonsin en (fungerande) kabel/apparat/högtalare kan vara.

Edit: Den enda Caruso jag verkar ha i min samling är en ung dam, född 2001, som sjunger (lagom okej) i musikalen Lazarus. En sökning på Nilsson gav mig en skön truddelutt om Nilsson som skulle hämta pilsner

Ja så kan det gå.

Jopp, framsjungen av Monika Z

[IngOehman]

Zäta hade ofta bra feeling men dålig röst/gehör. Gehöret blev verkligen väldigt dåligt med åldern. Men känslan växte.

Jag tycker att det allvarligaste problemet med att driva teknisk kvalitet "onödigt" långt är att det lätt tar fokus från väsentligheter. Många har svårt att göra vägda uppskattningar av kvalitet.

Jämför med den så kallade tvärimpedansmodulationen som inte går att mäta ens med den bästa audioanalysator.

Ja, den är ytterligare ett exempel på hur små oväsentliga saker har fått folk att leva med vattenledningsstyva kablar till sina högtalare. Försök sälja en sån till en elvisp, inte en chans att kunden skulle gå på det.

Varför skulle någon vilja ha en enkardelig kabel till en elvisp???

Enkardeliga kablar är inte avsedda att röras på. När man kopplar in apparater som man rör på (elvispar, dammsugare, hårfönar, borrmaskiner...) så använder man självklart kablar som är gjorda för att kunna röras. Det samma gäller t ex golvlampor som kan tänkas hasas runt med.

Men vad skulle vitsen vara med enkardelig kabel till din elvisp? Jag begriper inte varifrån iden att sälja en enkardelig elvispkabel överhuvudtaget kommer (jo, från dig såklart, men vem är det du försöker få det att verka som om förslaget skulle ha kommit?). Det låter rejält halmgubbigt.


Vh, iö

[hifikg]

Zäta hade ofta bra feeling men dålig röst/gehör. Gehöret blev verkligen väldigt dåligt med åldern. Men känslan växte.

Jämför med den så kallade tvärimpedansmodulationen som inte går att mäta ens med den bästa audioanalysator.

Ja, den är ytterligare ett exempel på hur små oväsentliga saker har fått folk att leva med vattenledningsstyva kablar till sina högtalare. Försök sälja en sån till en elvisp, inte en chans att kunden skulle gå på det.

Varför skulle någon vilja ha en enkardelig kabel till en elvisp???

Enkardeliga kablar är inte avsedda att röras på. När man kopplar in apparater som man rör på (elvispar, dammsugare, hårfönar, borrmaskiner...) så använder man självklart kablar som är gjorda för att kunna röras. Det samma gäller t ex golvlampor som kan tänkas hasas runt med.

Men vad skulle vitsen vara med enkardelig kabel till din elvisp? Jag begriper inte varifrån iden att sälja en enkardelig elvispkabel överhuvudtaget kommer (jo, från dig såklart, men vem är det du försöker få det att verka som om förslaget skulle ha kommit?). Det låter rejält halmgubbigt.


Vh, iö

Ingen har försökt, för de inser att det inte går att lura på konsumenterna en sån lösning. Hifi-människor däremot...

[Morello]

Varför skulle någon vilja ha en enkardelig kabel till en elvisp???

Vh, iö

Varför skulle någon vilja ha en entrådig kabel till en högtalare?

[Svante]

Varför skulle någon vilja ha en enkardelig kabel till en elvisp???

Vh, iö

Varför skulle någon vilja ha en entrådig kabel till en högtalare?

Ja, visst verkar det dumt?

[IngOehman]

Känner inte till några nackdelar med enkardelig kabel till högtalare, om ni inte ständgt bär omkring på dem inkoplade vill säga. Tipset är att låta bli att göra det.

Fast oavsett om ni låter dem stå stilla så är det nog flerkardeliga kablar som är rätt för er. Av samma skäl som inteconnectkablar med riktigt låg kapacitans inte är rätt val för er.


Vh, iö

[Morello]

Jag använder bara apparatur med adekvat utgångsimpedans om 75 ohm, varför 10 meter koaxialkabel om 50 pF/m ingalunda är ett problem.

[Morello]

Varför skulle någon vilja ha en enkardelig kabel till en elvisp???

Vh, iö

Varför skulle någon vilja ha en entrådig kabel till en högtalare?

Ja, visst verkar det dumt?

Ganz genau!

[HenrikE]

Känner inte till några nackdelar med enkardelig kabel till högtalare, om ni inte ständgt bär omkring på dem inkoplade vill säga.

Jag har ett förslag. Enkardeliga blir så styva att de gärna lirkar sig loss när man har bonkat till dem med exempelvis dammsugaren. Det gäller iofs inte bara enkardeliga, samma problem finns med många fånigt tjocka dyrkablar också.

[paa]

Handlar inte tråden om interconnect-kablar?

[Svante]

Handlar inte tråden om interconnect-kablar?

Inter=mellan, connect=ansluta. Ansluta mellan. Tex förstärkare och högtalare.

[Morello]

Eller mellan elvisp och vägguttag.

[paa]

Vad kostar Holographics interconnetkablar för högtalare?