Hur långt från verkligheten är du med ljudet hemma ?

[Nattlorden]

tycker en magneto- eller elektrostat vore lämpligare princip för en bredbandare än ett dynamiskt element.

[paa]

Finns det något exempel på bra sådana lösningar, jag tycker det verkar vara uppdelade register i de flesta sådana också.

[IngOehman]

Ja, men typiskt av spridningsskäl.

Oavsett vilket - min poäng vara bara att det inte finns någon entydig koppling mellan dynamisk förmåga och mångvägighet.

Om man har ett trevägssystem och är missnöjd med högtalarnas dynamiska förmåga så är det knas att säga: "-Jag behöver nog bygga ett fyr- eller kanske till och med ett femvägssystem, för att få bättre dynamik!".

Vägigheten är inte en dynamisk faktor, det är en fråga om uppdelning av frekvensområdet!

Och oftast så är huvudskälet att göra det att tillse tillräcklig spridning för de höga frekvenser som hanterar kortvågiga ljud. Kort väglängd är lättare att sprida med litet membran.

Sen finns det såklart specialfall där man låter vägigheten gå från X till X+1 genom att komplettera med basmoduler. Och visst kan det betyda att systemets ljudtryckspotential (om man utnyttjar den avlastning som huvudsystemet åtnjuter till att skaffa en större förstärkare till dem) ökar. Men även i det fallet kan det (bör det) handla om att kontrollera spridningen/optimera samverkan med rummet! Annars slänger man bort potentialen och landar på en väldigt trist kompromiss.

De långa våglängderna behöver större ekvivalent ljudsändningsyta för att kontrollerad riktverkan, att basmodulerna är egna objekt gör även att de kan ges optimala placeringar i rummet. De sitter inte ihop med huvudhögtalarna (sidosystemen/toppsystemen).

Så även där känns det tämligen sekundärt att det kan leda till ökad dynamisk förmåga. Självklart undantaget tokinstallationer där man offrar allt det som går att få med en delning vid runt 80 Hz. Läs; där man delas av TVÅ högtalare till EN subwoofer, som placeras så rummets alla resonanser anslås.

Reservationer:

1. Å andra sidan - det är den sortens lösningar som hela branschen erbjöd under många år...

2. Och även i vettiga installationer kan förvisso skälet till att "gå subwoofer", vara just att klara större ljudtryck än huvudhögtalarna klarar. Men igen - skälet till att det (om det) blir större ljudtrycksförmåga är att subwoofern(-erna) är ljudtryckskapablare än huvudsystemet i basen. Inte att man lagt till en delning.


Vh, iö

[hifikg]

Hur nära verkligheten har du kommit själv IÖ?
Upplever du någon gång att artisterna är på besök?

[RogerGustavsson]

Att artisterna är på besök är väl att ta i? Då får det väl vara ett fåtal för att få plats? Jag tycker det är en förminskad reproduktion man kan tänka sig få i lyssningsrummet. Det är inte bara ljudbildsmsässigt utan även i ljudtryckshänseende jag tänker mig. Personligen har jag inget behov av att lyssna på verklighetens ljudnivå hemmavid. Det får bli en domesticerad version av verkligheten jag är ute efter, att det egna rummet "dockar" mot ett tänkt rum där musikframförande sker. Låt gärna någon som är ointresserad av den musik som avspisas bedöma om det låter likt ett verkligt framförande... Brukar ge lite perspektiv på den egna upplevelsen.

[Thomas_A]

Själv försöker jag få en klang som låter så nära instrument och röster som det bara går. Det är ganska få system och rum där jag upplevt detta. Samtidigt att stereobilden blir illusorisk vilket delvis hänger ihop med klang och dämpning av vissa reflexer. En fullskalig dynamik har jag varken pengar eller plats för. Har även grannar som nog skulle höra av sig om jag hade och utnyttjade en sådan kapacitet.

[IngOehman]

Hur nära verkligheten har du kommit själv IÖ?
Upplever du någon gång att artisterna är på besök?

På de bästa inspelningarna - varje gång.

Om det är inspelningar som jag inte gjort själv så kan jag förstås bara rapportera en illusorisk upplevelse (utan att veta om det är ursprungslikt).

Men jag har ju även väldgt många egengjorda inspelningar där jag kan jämföra med ursprungshändelsen. Att spela in perfekt (maximera förutsättningarna hos sterosystemet) är dock mycket svårt, så visst händer det att de egna inspelningarna inte alltid fångat exakt det perspektiv jag siktat på, men då oftast istället ett annat perspektiv - som också fanns vid lyssningstillfället.

Det är ju så att man när man spelar in väljer perspektiv - man bestämmer sig för ungefär vilken (i inspelningslokalen tillgänglig) lyssnarupplevelse man vill fånga. I själva verket så fångar man många olika perspektiv samtidigt, om man spalar in holofoniskt. Det vill säga man gör en inspelning som kan avlyssnas från olika perspektiv i lyssningsrummet, på samma sätt som verkligheten kan avlyssnas från olika ställen i musiklokalen.

Så även om man missar lite när man spelar in så kan inspelnkngen bli ursprungstrogen.

Ett exempel på en grav miss är om det låter som man man är långt bort i något hörn när man lyssnar, men även den sortens helt misslyckade inspelningar kan jag ibland föredra framför de vanliga syntetiska producerade, olevande, odynamiska alster som de kommersiella skivbolagen ibland skapar. De har liksom ingen relation till ursprungshändelsen.

När det gäller popmusik har jag inget problem med sådant eftersom inspelningen då är en del av skapandt av musiken. Det finns inget annat original än det man skapa i/via kontrollrummets monitorer. Men akustisk musik skapas i en akustisk lokal, och det är den musik som skapas där som är musikernas återkoppling och som styr hur de spelar.


Vh, iö

- - - - -

PS. Jag upplever ofta både att folk upphöjer hifi-upplevelser och att de nedvärderar dem - på grund av bristande verklighetsreferenser. Därför rpder jag alla att lyssna med slutna ögon live, och på så vis inte bara bättre höra, utan också lättare kunna minnas, hur det verkligen lät. Att jämföra med ett minne av en händelse som bestod av massor av olika sinnesintryck utöver det hörda, ger dåliga/irrelevanta bedömningar. De kan leda både till att man undervärderar ett intryck från en hifi-anläggning, och att man övervärderar den.

[Tangband]

en inre referens i form av riktiga konserter med akustiska instrument är viktigt för mig
I verkligheten delar jag aldrig upp ljudet i bas, mellanregister och diskant. På livekonserter i bra akustik finns bara musiken som sköljer över en. Jag eftersträvar den homogeniteten i min egen anläggning.

[IngOehman]

Bra talat!

Kloka ord allt det där. Vill dock nämna att mitt inlägg inte primärt adresserade "onaturligt lyssning" på hifi-anläggningar. De som sysslar med sådan får skylla sig själv (jag lyssnar inte på olika register hemma framför anläggningen heller).

Det jag ville påminna om var bara att man när man har lyssnat live, kan ha svårt att minnas hur det faktiskt lät. Så många andra intryck än ljudet fanns samtidigt.


Vh, iö

[goat76]

Om det är inspelningar som jag inte gjort själv så kan jag förstås bara rapportera en illusorisk upplevelse (utan att veta om det är ursprungslikt).

Men jag har ju även väldgt många egengjorda inspelningar där jag kan jämföra med ursprungshändelsen. Att spela in perfekt (maximera förutsättningarna hos sterosystemet) är dock mycket svårt, så visst händer det att de egna inspelningarna inte alltid fångat exakt det perspektiv jag siktat på, men då oftast istället ett annat perspektiv - som också fanns vid lyssningstillfället.

Det är ju så att man när man spelar in väljer perspektiv - man bestämmer sig för ungefär vilken (i inspelningslokalen tillgänglig) lyssnarupplevelse man vill fånga. I själva verket så fångar man många olika perspektiv samtidigt, om man spalar in holofoniskt. Det vill säga man gör en inspelning som kan avlyssnas från olika perspektiv i lyssningsrummet, på samma sätt som verkligheten kan avlyssnas från olika ställen i musiklokalen.

Något som skulle vara högintressant för den här tråden är om du kunde lägga upp någon av dina egna inspelningar. Gärna med en så detaljerad beskrivning av inspelningen som möjligt.

Vilka mikrofoner användes och hur de placerades, eller kanske var det en ren stereoupptagning?
Rumsmikrofoner och hur dessa var placerade?
Var i ursprungshändelsen var diverse instrument/ljudkällor placerade och hur panorerades de sedan i mixen?
Hur upplevdes rummet där inspelningen gjordes, akustik och storlek?
Gjordes det några korrigeringar i efterhandsmixningen eller var det en ren dokumentation?

Jag förstår att ingen av oss andra kan veta hur ursprunget lät men med en noga och detaljerad beskrivning kommer man ganska långt.
Vem som helst får gärna lägga upp någon egen inspelning där ni tycker er lyckats fånga ursprungshändelsen på ett bra sätt. Att lyssna på något där man i detalj vet hur det gjorts skulle vara riktigt intressant, tycker jag.

Precis som Ingvar säger, hur ska man kunna avgöra hur nära verkligheten ljudanläggningen kommer om man inte har någon insikt i hur inspelningen och mixningen gjorts?

[DanNorman]

goat76: Man kommer aldrig få någon insikt i det, samt att de flesta inspelningar är olika. Egentligen räcker det med det sista påståendet för att inse att fonogrammet, och inte verkligheten måste vara referensen.

[goat76]

goat76: Man kommer aldrig få någon insikt i det, samt att de flesta inspelningar är olika. Egentligen räcker det med det sista påståendet för att inse att fonogrammet, och inte verkligheten måste vara referensen.

Det bästa är naturligtvis att spela in musiken själv, därefter lyssna på inspelningen på sin egen anläggning för att sen avgöra hur nära verkligheten den presterar.

Det näst bästa, vilket jag beskrev här ovan och som fungerar för de flesta som inte har möjlighet att spela in själva, är att de åtminstånde har vetskapen om att en inspelning har lyckats fånga en ursprungshändelse på ett trovärdigt sätt.
Om man som jag väljer att lita på Ingvars påstående om att han vid några tillfällen lyckats fånga några ursprungshändelser, så kan vi med en viss säkerhet konstatera om våra egna ljudanläggningar kommer i närheten av ett verkligt ljud.

Att bara ta en slumpmässig välljudande skiva som vi inte vet någonting alls om säger oss däremot ingenting, då vi inte vet om de ens försökte dokumentera verkligheten i inspelningen.

[hifikg]

goat76: Man kommer aldrig få någon insikt i det, samt att de flesta inspelningar är olika. Egentligen räcker det med det sista påståendet för att inse att fonogrammet, och inte verkligheten måste vara referensen.

Och samma fonogram kan låta jättetrevligt på olika sätt

[matssvensson]

Det bästa är naturligtvis att spela in musiken själv, därefter lyssna på inspelningen på sin egen anläggning för att sen avgöra hur nära verkligheten den presterar.

Som jag förstår det introducerar redan själva inspelningen sin egen tolkning av den verkliga musikaliska händelsen, genom mikrofonval och deras placering. Så även om du har gjort inspelningen själv tänker jag att det blir synnerligen svårt att återskapa precis det du själv upplever med din egen hörsel vid inspelningstillfället.

Precis som andra redan varit inne på gillar jag att lyssna med ögonen slutna både på konserter och hemmavid, för att maximera ett renodlat hörselintryck som sen blir mina inre referenser för hur illusoriskt nära en återgivning hamnar det jag minns från en verklig akustisk upplevelse. Samtidigt spelar upplevd verklighetsnärhet en mindre roll för mig, om jag inte också blir medryckt och berörd av musikåtergivningen hemmavid. Jag vill bli inspirerad och försätta mig i önskad sinnesstämning med musiken i hemmet. Då kan det få låta lite som det vill bara det lyckas .

mvh, mats

[sprudel]

Om det är inspelningar som jag inte gjort själv så kan jag förstås bara rapportera en illusorisk upplevelse (utan att veta om det är ursprungslikt).

Men jag har ju även väldgt många egengjorda inspelningar där jag kan jämföra med ursprungshändelsen. Att spela in perfekt (maximera förutsättningarna hos sterosystemet) är dock mycket svårt, så visst händer det att de egna inspelningarna inte alltid fångat exakt det perspektiv jag siktat på, men då oftast istället ett annat perspektiv - som också fanns vid lyssningstillfället.

Det är ju så att man när man spelar in väljer perspektiv - man bestämmer sig för ungefär vilken (i inspelningslokalen tillgänglig) lyssnarupplevelse man vill fånga. I själva verket så fångar man många olika perspektiv samtidigt, om man spalar in holofoniskt. Det vill säga man gör en inspelning som kan avlyssnas från olika perspektiv i lyssningsrummet, på samma sätt som verkligheten kan avlyssnas från olika ställen i musiklokalen.

Något som skulle vara högintressant för den här tråden är om du kunde lägga upp någon av dina egna inspelningar. Gärna med en så detaljerad beskrivning av inspelningen som möjligt.

Vilka mikrofoner användes och hur de placerades, eller kanske var det en ren stereoupptagning?
Rumsmikrofoner och hur dessa var placerade?
Var i ursprungshändelsen var diverse instrument/ljudkällor placerade och hur panorerades de sedan i mixen?
Hur upplevdes rummet där inspelningen gjordes, akustik och storlek?
Gjordes det några korrigeringar i efterhandsmixningen eller var det en ren dokumentation?

Jag förstår att ingen av oss andra kan veta hur ursprunget lät men med en noga och detaljerad beskrivning kommer man ganska långt.
Vem som helst får gärna lägga upp någon egen inspelning där ni tycker er lyckats fånga ursprungshändelsen på ett bra sätt. Att lyssna på något där man i detalj vet hur det gjorts skulle vara riktigt intressant, tycker jag.

Precis som Ingvar säger, hur ska man kunna avgöra hur nära verkligheten ljudanläggningen kommer om man inte har någon insikt i hur inspelningen och mixningen gjorts?

Enligt mig så blir det alltid en annan upplevelse. Men upplevelsen kan vara både bättre och sämre än originalupplevelsen.
Deltog i en liten övning på Maartens i Göteborg när de invigde sina nya lokaler där en nätt ensemble spelade blandad jazz. Duktiga musiker och bra musik som framfördes tight och samstämt. Verkligen bra. Detta spelades in på bandare och sedan spelades det hela upp via Maartens bästa system.
Det lät också bra, men annorlunda. Jag satt inte på samma ställe som mikrofonerna osv.
Jag undervisar på Hvitfeldtska Gymnasiet i Göteborg där vi också har ett spetsprogram i musik. Enormt begåvade ungdomar vars kompetens finns tillgänglig i form av övning, uppspelning i princip dagligen. Jag tar ofta tillfället att att smyga in och lyssna på framför allt deras akustiska framträdanden, mycket stråkar, blås och röster. För att verkligen försöka förstå hur det låter blundar jag och låter musiken flöda. Det är en övning som utmanar och motionerar min inre referens av hur akustiska instrument låter vid många olika tillfällen. Jag kommer aldrig att nå dit via min anläggning, men jag kommer nära, väldigt nära avseende vissa komponenter. Nivån av vällust som musiken ger kan dock ibland överträffas av uppspelning via anläggningen, det är jag nöjd med.

[matssvensson]

Enligt mig så blir det alltid en annan upplevelse. Men upplevelsen kan vara både bättre och sämre än originalupplevelsen.
... Jag kommer aldrig att nå dit via min anläggning, men jag kommer nära, väldigt nära avseende vissa komponenter. Nivån av vällust som musiken ger kan dock ibland överträffas av uppspelning via anläggningen, det är jag nöjd med.

Väl beskrivet! Precis så tycker jag också. Inklusive tagline från Nelson Pass.

/m

[goat76]

Det bästa är naturligtvis att spela in musiken själv, därefter lyssna på inspelningen på sin egen anläggning för att sen avgöra hur nära verkligheten den presterar.

Som jag förstår det introducerar redan själva inspelningen sin egen tolkning av den verkliga musikaliska händelsen, genom mikrofonval och deras placering. Så även om du har gjort inspelningen själv tänker jag att det blir synnerligen svårt att återskapa precis det du själv upplever med din egen hörsel vid inspelningstillfället.

mvh, mats

Jag håller med dig. Man får nog betrakta det som väldigt lyckat om inspelningen lyckas komma 80% i närheten av det man själv hörde med sina egna öron.

Det är en lång räcka saker som ska falla på plats för att lyckas med en inspelning som ska återskapa det våra öron hör,. Det räcker ju inte med att ställa upp en neutral mikrofon på lyssningsplatsen, kopplad till en neutral mikrofonförstärkare som i sin tur skickar signalen till en neutral AD-omvandlare.
Den inspelningen kommer nästan garanterat inte låta som det verkligen uppfattas låta i våra öron.

Det man troligtvis behöver göra för att komma i närheten av det verkliga ljudet som vårat hörselsinne uppfattar det, är att leka med olika färgningar i hela signalkällan.

Steg 1: Lyssna länge hur verkligheten låter på en väl vald lyssningsplats.

Steg 2: Ha god kännedom om de mikrofoner man har för att kunna välja den/de mikrofoner som passar bäst till det specifika instrumentet i närmickningen.
Det kan ibland krävas två olika närmikrofoner med olika styrkor som man balanserar jämtemot varann, för att fånga ljudet på ett trovärdigt sätt.

Steg 3: Med avståndet från ljudkällan i närmickningen korrigerar man hur "tjockt" eller "tunt" ljudet ska vara för att komma så nära det verkliga ljudet som vår hörsel uppfattar det. Olika mikrofontyper är olika känsliga för närhetseffekten (proximity).

Steg 4: Välja rätt mikrofonförstärkare där man får ytterligare ett steg att färga ljudet mikrofonerna tagit upp för att komma ännu närmare det våran hörsel uppfattat från det verkliga ljudet.

Steg 5: Hitta rätt placeringar av mikrofoner för att fånga rumsljudet, så att det i kombination med det närmickade ljudet ska ta ljudet det sista steget närmare i hur vi upplever ljudet i lokalen/rummet.
Här finns det många olika sätt att fånga rumsljudet. En ensam mikrofon eller flera med avstånd, eller i olika nära uppställningar som mid-side, blumlein, XY m.fl.

Att sen lyckas fånga en hel orkester och samtidigt hålla nere på diverse blödningar mellan alla mikrofonerna är en konstform jag har dålig koll på.

Men som sagt.. Om man har lyckats komma i närheten av hur det i verkligheten lät i en egen ljudupptagning, eller har kännedom om en sådan inspelning, så borde det väl vara lättare att avgöra om ens egen ljudanläggning kan förmedla detta på ett så nära verkligt ljud som möjligt.

[Thomas_A]

Jag tror det går att förenkla och komma ganska långt. Som nämnt ovan så är en verklighet att det är instrument som träder fram snarare än olika register och att det korrelerar till en psykoakustisk neutral åtegivning vid lyssningsplatsen. Att förhålla sig till inspelnngar med mer eller mindre fel i själva inspelningen är en annan fråga. Missar man djupbasen pga en inspelningen var behäftad mel fel får man nog leva med det eller använda tonkontroller.

[RogerGustavsson]

Det man troligtvis behöver göra för att komma i närheten av det verkliga ljudet som vårat hörselsinne uppfattar det, är att leka med olika färgningar i hela signalkällan.

Steg 1: Lyssna länge hur verkligheten låter på en väl vald lyssningsplats.

Steg 2: Ha god kännedom om de mikrofoner man har för att kunna välja den/de mikrofoner som passar bäst till det specifika instrumentet i närmickningen.
Det kan ibland krävas två olika närmikrofoner med olika styrkor som man balanserar jämtemot varann, för att fånga ljudet på ett trovärdigt sätt.

Steg 3: Med avståndet från ljudkällan i närmickningen korrigerar man hur "tjockt" eller "tunt" ljudet ska vara för att komma så nära det verkliga ljudet som vår hörsel uppfattar det. Olika mikrofontyper är olika känsliga för närhetseffekten (proximity).

Steg 4: Välja rätt mikrofonförstärkare där man får ytterligare ett steg att färga ljudet mikrofonerna tagit upp för att komma ännu närmare det våran hörsel uppfattat från det verkliga ljudet.

Steg 5: Hitta rätt placeringar av mikrofoner för att fånga rumsljudet, så att det i kombination med det närmickade ljudet ska ta ljudet det sista steget närmare i hur vi upplever ljudet i lokalen/rummet.
Här finns det många olika sätt att fånga rumsljudet. En ensam mikrofon eller flera med avstånd, eller i olika nära uppställningar som mid-side, blumlein, XY m.fl.

Att sen lyckas fånga en hel orkester och samtidigt hålla nere på diverse blödningar mellan alla mikrofonerna är en konstform jag har dålig koll på.

Men som sagt.. Om man har lyckats komma i närheten av hur det i verkligheten lät i en egen ljudupptagning, eller har kännedom om en sådan inspelning, så borde det väl vara lättare att avgöra om ens egen ljudanläggning kan förmedla detta på ett så nära verkligt ljud som möjligt.

Fast den beskrivningen gäller inte all typ av musikinspelning. När det gäller att mera rakt av göra en dokumenterande inspelning av akustisk förankrad musik kan listan göras kortare och lite annorlunda. Förmodligen är en stor del av arbetet då att finna en passande lokal för den musik som ska spelas in och att placera musiker och mikrofoner på rätt ställe. Inte så mycket att hitta passande färgningar hos inspelningsutrustningen eller att närmicka och göra panorerad multimono. I en del fall lyckas man göra detta med två mikrofoner, bland får man ta hjälp av stöd- eller ambiensmikrofoner. De stora bolagen gör ofta sina orkesterinspelningar under tidspress och samlar in på mångkanal för att senare kunna göra ett urval. Deutsche Grammophon beskrev sin process så vid ett LTS-besök hos dem för många år sedan. Numera tror jag de låter en del frilansande inspelare göra sitt. Några utmärkta inspelningar har ju Michael Bergek gjort åt DG (klart bättre än DG's egna). Andra som jobbar/jobbat med få mikrofoner är Robert von Bahr, Bertil Alving, Håkan Sjögren/Rolf Ingelstam och Jan-Eric Persson. Stig Carlsson använde bara en mikrofon (mono)!

[IngOehman]

Att artisterna är på besök är väl att ta i? Då får det väl vara ett fåtal för att få plats? Jag tycker det är en förminskad reproduktion man kan tänka sig få i lyssningsrummet. Det är inte bara ljudbildsmsässigt utan även i ljudtryckshänseende jag tänker mig. Personligen har jag inget behov av att lyssna på verklighetens ljudnivå hemmavid. Det får bli en domesticerad version av verkligheten jag är ute efter, att det egna rummet "dockar" mot ett tänkt rum där musikframförande sker. Låt gärna någon som är ointresserad av den musik som avspisas bedöma om det låter likt ett verkligt framförande... Brukar ge lite perspektiv på den egna upplevelsen.

Du startar ditt inlägg med några frågor (som ser ut att vara avsedda retoriskt, alltså möjligen skall läsas som påståenden).

Men sen fortsätter ditt inlägg utan att du erbjuder några argument för "påståendena". Snarare är du inkonsekvent i ditt resonamang. Varför skulle lyssningsrummet med sin storlek vara en gräns för det fantomrum som det dockar mot? Varför skulle lyssningsrummet vara en begränsande faktor för ljudtrycket?

Det är frågor som pockar på svar, från dig.


Vh, iö

[RogerGustavsson]

Ajdå... Jag tänker väl som så att det finns de som tycker sig ha artisterna ståendes framför sig i deras lyssningsrum. I mitt rum får det inte plats mera än max tre musiker på bredden eller kanske ett trumset. Det skulle i varje fall inte låta så roligt. Här har max spelat två fioler, en saxofon eller två gitarrer. Jag tycker mera om den modell du brukar använda, att logen dockas till rummet där musiken framförs, då rymms mera men det blir ändå inte samma sak som att bevista ett konserthus eller en klubb.

[IngOehman]

Vi verkar vara jätteöverens, men då faller dina retoriska initialfrågor, eller hur?


Vh, iö

[Kronkan]

Det är några trådar igång om ljudkvalite inklusive bas. För att testa anläggningen sätter jag på lite olika cd.

Rycker fram en rockskiva på måfå. Blev LYNYRD SKYNYRD Endangered Species utgiven första gången1994. Enkel rock. Höjde ljudet så långt jag orkade. Bor ju i lägenhet.

Hörde direkt att skivan var frisk. Blev nyfiken. Maximal maximal dynamic range alltså 15 av 15 möjliga. Genomsnittligt klarar skivan 13. Allt bra inklusive sången. Stereoperpektivet oklanderligt. Anläggningen/rummet presterar här en homogen upplevelse. Basen är inte bumlig.
http://dr.loudness-war.info/album/list? ... %20skynyrd

Så här och nu kan jag inte klaga fast jag vet att det går att göra bättre men då borde det vara ännu mera diffusion.

Friska skivor är centralt. Samt rummet.

[Tangband]

Det är några trådar igång om ljudkvalite inklusive bas. För att testa anläggningen sätter jag på lite olika cd.

Rycker fram en rockskiva på måfå. Blev LYNYRD SKYNYRD Endangered Species utgiven första gången1994. Enkel rock. Höjde ljudet så långt jag orkade. Bor ju i lägenhet.

Hörde direkt att skivan var frisk. Blev nyfiken. Maximal maximal dynamic range alltså 15 av 15 möjliga. Genomsnittligt klarar skivan 13. Allt bra inklusive sången. Stereoperpektivet oklanderligt. Anläggningen/rummet presterar här en homogen upplevelse. Basen är inte bumlig.
http://dr.loudness-war.info/album/list? ... %20skynyrd

Så här och nu kan jag inte klaga fast jag vet att det går att göra bättre men då borde det vara ännu mera diffusion.

Friska skivor är centralt. Samt rummet.

Den där skivan är en av gruppens bästa tycker jag. På slutet av 90-talet var det en av de skivor jag plockade fram för att utvärdera högtalare

[lennartj]

Jag håller med Roger om mycket, men inte tanken på ett "fantomrum" där musicerandet pågår och som "dockar" till lyssningsrummet.
Det är väl snarlikt den idé med lyssningsrummet som en loge som Ingvar propagerat för i andra sammanhang.
Såvitt jag har förstått Stig Carlsson ville han inte hänga på ett virtuellt rum, utan återgivningen ska presenteras inom det fysiska rummet med hjälp av de reflektioner hans högtalarkonstruktioner alstrar.
Som jag förstår det ingick inte förmåga att (re)producera "högtalarmusik" med full "PA-nivå" i hans konstruktionsmål.
Det är där mina idéer om illusion kommer in, som jag uttryckt i tidigare inlägg.

[hifikg]

Att artisterna är på besök är väl att ta i? Då får det väl vara ett fåtal för att få plats? Jag tycker det är en förminskad reproduktion man kan tänka sig få i lyssningsrummet. Det är inte bara ljudbildsmsässigt utan även i ljudtryckshänseende jag tänker mig. Personligen har jag inget behov av att lyssna på verklighetens ljudnivå hemmavid. Det får bli en domesticerad version av verkligheten jag är ute efter, att det egna rummet "dockar" mot ett tänkt rum där musikframförande sker. Låt gärna någon som är ointresserad av den musik som avspisas bedöma om det låter likt ett verkligt framförande... Brukar ge lite perspektiv på den egna upplevelsen.

Hittills har det mest varit enstaka sångare/sångerskor som, praktiskt taget, materialiserats i mitt lyssningsrum. Sophie Zelmani är en av dem som är lätt att locka fram, sannolikt tack vare Lars Halapis val att närmicka henne på de flesta fonogram, när Stacey Kent sjunger om ishotellet får jag nästa mota ut henne för att få tillbaka värmen i rummet, Lisa Ekdahl är så närgången att min fru tittar snett på mig. När Diana Krall sjunger Sway säger mitt barnbarn, helt oprovocerat, att hon "kan se skuggan" av Diana och den som tror att Leonard Cohen är död borde hälsa på hos mig... men många fonogram låter bara som... fonogram.

[Thomas_A]

Att artisterna är på besök är väl att ta i? Då får det väl vara ett fåtal för att få plats? Jag tycker det är en förminskad reproduktion man kan tänka sig få i lyssningsrummet. Det är inte bara ljudbildsmsässigt utan även i ljudtryckshänseende jag tänker mig. Personligen har jag inget behov av att lyssna på verklighetens ljudnivå hemmavid. Det får bli en domesticerad version av verkligheten jag är ute efter, att det egna rummet "dockar" mot ett tänkt rum där musikframförande sker. Låt gärna någon som är ointresserad av den musik som avspisas bedöma om det låter likt ett verkligt framförande... Brukar ge lite perspektiv på den egna upplevelsen.

Hittills har det mest varit enstaka sångare/sångerskor som, praktiskt taget, materialiserats i mitt lyssningsrum. Sophie Zelmani är en av dem som är lätt att locka fram, sannolikt tack vare Lars Halapis val att närmicka henne på de flesta fonogram, när Stacey Kent sjunger om ishotellet får jag nästa mota ut henne för att få tillbaka värmen i rummet, Lisa Ekdahl är så närgången att min fru tittar snett på mig. När Diana Krall sjunger Sway säger mitt barnbarn, helt oprovocerat, att hon "kan se skuggan" av Diana och den som tror att Leonard Cohen är död borde hälsa på hos mig... men många fonogram låter bara som... fonogram.

Kör i kyrka med orgel bryter av ganska bra om man tröttnat på närgångna artister.

[hifikg]

Att artisterna är på besök är väl att ta i? Då får det väl vara ett fåtal för att få plats? Jag tycker det är en förminskad reproduktion man kan tänka sig få i lyssningsrummet. Det är inte bara ljudbildsmsässigt utan även i ljudtryckshänseende jag tänker mig. Personligen har jag inget behov av att lyssna på verklighetens ljudnivå hemmavid. Det får bli en domesticerad version av verkligheten jag är ute efter, att det egna rummet "dockar" mot ett tänkt rum där musikframförande sker. Låt gärna någon som är ointresserad av den musik som avspisas bedöma om det låter likt ett verkligt framförande... Brukar ge lite perspektiv på den egna upplevelsen.

Hittills har det mest varit enstaka sångare/sångerskor som, praktiskt taget, materialiserats i mitt lyssningsrum. Sophie Zelmani är en av dem som är lätt att locka fram, sannolikt tack vare Lars Halapis val att närmicka henne på de flesta fonogram, när Stacey Kent sjunger om ishotellet får jag nästa mota ut henne för att få tillbaka värmen i rummet, Lisa Ekdahl är så närgången att min fru tittar snett på mig. När Diana Krall sjunger Sway säger mitt barnbarn, helt oprovocerat, att hon "kan se skuggan" av Diana och den som tror att Leonard Cohen är död borde hälsa på hos mig... men många fonogram låter bara som... fonogram.

Kör i kyrka med orgel bryter av ganska bra om man tröttnat på närgångna artister.

Det mesta går att särskilja från verkligheten, så jag valde andra alternativet... just nu motionerar Ariana Grande basmodulerna

[matssvensson]

Jag håller med Roger om mycket, men inte tanken på ett "fantomrum" där musicerandet pågår och som "dockar" till lyssningsrummet.
Det är väl snarlikt den idé med lyssningsrummet som en loge som Ingvar propagerat för i andra sammanhang.
Såvitt jag har förstått Stig Carlsson ville han inte hänga på ett virtuellt rum, utan återgivningen ska presenteras inom det fysiska rummet med hjälp av de reflektioner hans högtalarkonstruktioner alstrar.
Som jag förstår det ingick inte förmåga att (re)producera "högtalarmusik" med full "PA-nivå" i hans konstruktionsmål.
Det är där mina idéer om illusion kommer in, som jag uttryckt i tidigare inlägg.

Efter mycket grubblerier och funderingar från egna erfarenheter, publicerade artiklar och forumtrådar har jag landat i att beskrivningen "ett psykoakustiskt "fantomrum" där musicerandet pågår som "dockar" till mitt eget lyssningsrum" är den som ligger närmast det som ger mig starkast illusorisk upplevelse i min lyssning. Det uppstår när högtalarna, högtalarplanet och väggen bakom högtalarna försvinner, för att istället ersättas med en psykoakustisk illusion av inspelningstillfället - instrument och lokalklang från en akustisk inspelning eller en panorerad ljudbild från en studioinspelning. Detta händer för det mesta när jag lyssnar på musik hemmavid - inspelningarna blir en förlängning av mitt vardagsrum.

Förut var jag mer inne på att det musikaliska skeendet helst skulle flytta in i mitt vardagsrum, men det blir helt enkelt inte trovärdigt att tränga in en stor kör och orkester på 30 kvadratmeter. Det omvända funkar inte heller. Att vistas i och lyssna på musik i ett döddämpat rum är inget för mig.

Men trots illusionen av öppningen in till inspelningen landar upplevelsen hemma ärligt talat tämligen långt från den möjliga närvarokänslan ett liveframträdande kan skapa hos mig. Det jag främst saknar är den obegränsade dynamiken (en begränsning som gissningsvis ofta ligger i inspelnings-produktionen och bakgrundsbruset i mitt lyssningsrum) samt omslutningen från konsertlokal akustiken. Loge liknelsen kan skapa ett "fantomrum" bakom högtalarplanet, men fram till min lyssningsplats är det mitt lyssningsrum jag upplever och inte atmosfären från konsertlokalen. Jag blir också grymt störd på anläggningar med trång sweetspot, som kantrar och ändrar karaktär så fort man rör på huvudet. Men det är inget bekymmer i min egen anläggning .

mvh, mats

[DVD-ai]

Jag tycker lite lika, min syn på detta me verkligheten är att man befinner sig i en miljö som ljudmässigt är svår att återskapa hemma.
Därför så har jag aldrig upplevt en ljudanläggning som jag upplevt återgivit något på ett sätt som gör att den totala upplevelse skulle kunna förväxlas med att vara i lokalen vid tillfället för live spelningen.

Jag upplever alltid att det finns en disonans mellan det som händer där framför mig och hur naturligt det passar ihop med övriga rummet.
Det är inget jag heller egentligen bryr mig så värst mycket om, mest konstaterar

Jag drar alltså ingen koppling till hur det lät vid inspelningen osv...
Utan jag kan ju bara jämföra med verkligheten jag upplever varje dag och den har jag aldrig hört någon inspelning och anläggning kunna återge.