Moderator: Redaktörer
hifikg skrev:Hur nära verkligheten har du kommit själv IÖ?
Upplever du någon gång att artisterna är på besök?
IngOehman skrev:Om det är inspelningar som jag inte gjort själv så kan jag förstås bara rapportera en illusorisk upplevelse (utan att veta om det är ursprungslikt).
Men jag har ju även väldgt många egengjorda inspelningar där jag kan jämföra med ursprungshändelsen. Att spela in perfekt (maximera förutsättningarna hos sterosystemet) är dock mycket svårt, så visst händer det att de egna inspelningarna inte alltid fångat exakt det perspektiv jag siktat på, men då oftast istället ett annat perspektiv - som också fanns vid lyssningstillfället.
Det är ju så att man när man spelar in väljer perspektiv - man bestämmer sig för ungefär vilken (i inspelningslokalen tillgänglig) lyssnarupplevelse man vill fånga. I själva verket så fångar man många olika perspektiv samtidigt, om man spalar in holofoniskt. Det vill säga man gör en inspelning som kan avlyssnas från olika perspektiv i lyssningsrummet, på samma sätt som verkligheten kan avlyssnas från olika ställen i musiklokalen.
DanNorman skrev:goat76: Man kommer aldrig få någon insikt i det, samt att de flesta inspelningar är olika. Egentligen räcker det med det sista påståendet för att inse att fonogrammet, och inte verkligheten måste vara referensen.
DanNorman skrev:goat76: Man kommer aldrig få någon insikt i det, samt att de flesta inspelningar är olika. Egentligen räcker det med det sista påståendet för att inse att fonogrammet, och inte verkligheten måste vara referensen.
goat76 skrev:Det bästa är naturligtvis att spela in musiken själv, därefter lyssna på inspelningen på sin egen anläggning för att sen avgöra hur nära verkligheten den presterar.
goat76 skrev:IngOehman skrev:Om det är inspelningar som jag inte gjort själv så kan jag förstås bara rapportera en illusorisk upplevelse (utan att veta om det är ursprungslikt).
Men jag har ju även väldgt många egengjorda inspelningar där jag kan jämföra med ursprungshändelsen. Att spela in perfekt (maximera förutsättningarna hos sterosystemet) är dock mycket svårt, så visst händer det att de egna inspelningarna inte alltid fångat exakt det perspektiv jag siktat på, men då oftast istället ett annat perspektiv - som också fanns vid lyssningstillfället.
Det är ju så att man när man spelar in väljer perspektiv - man bestämmer sig för ungefär vilken (i inspelningslokalen tillgänglig) lyssnarupplevelse man vill fånga. I själva verket så fångar man många olika perspektiv samtidigt, om man spalar in holofoniskt. Det vill säga man gör en inspelning som kan avlyssnas från olika perspektiv i lyssningsrummet, på samma sätt som verkligheten kan avlyssnas från olika ställen i musiklokalen.
Något som skulle vara högintressant för den här tråden är om du kunde lägga upp någon av dina egna inspelningar. Gärna med en så detaljerad beskrivning av inspelningen som möjligt.
Vilka mikrofoner användes och hur de placerades, eller kanske var det en ren stereoupptagning?
Rumsmikrofoner och hur dessa var placerade?
Var i ursprungshändelsen var diverse instrument/ljudkällor placerade och hur panorerades de sedan i mixen?
Hur upplevdes rummet där inspelningen gjordes, akustik och storlek?
Gjordes det några korrigeringar i efterhandsmixningen eller var det en ren dokumentation?
Jag förstår att ingen av oss andra kan veta hur ursprunget lät men med en noga och detaljerad beskrivning kommer man ganska långt.
Vem som helst får gärna lägga upp någon egen inspelning där ni tycker er lyckats fånga ursprungshändelsen på ett bra sätt. Att lyssna på något där man i detalj vet hur det gjorts skulle vara riktigt intressant, tycker jag.
Precis som Ingvar säger, hur ska man kunna avgöra hur nära verkligheten ljudanläggningen kommer om man inte har någon insikt i hur inspelningen och mixningen gjorts?
sprudel skrev:Enligt mig så blir det alltid en annan upplevelse. Men upplevelsen kan vara både bättre och sämre än originalupplevelsen.
... Jag kommer aldrig att nå dit via min anläggning, men jag kommer nära, väldigt nära avseende vissa komponenter. Nivån av vällust som musiken ger kan dock ibland överträffas av uppspelning via anläggningen, det är jag nöjd med.
matssvensson skrev:goat76 skrev:Det bästa är naturligtvis att spela in musiken själv, därefter lyssna på inspelningen på sin egen anläggning för att sen avgöra hur nära verkligheten den presterar.
Som jag förstår det introducerar redan själva inspelningen sin egen tolkning av den verkliga musikaliska händelsen, genom mikrofonval och deras placering. Så även om du har gjort inspelningen själv tänker jag att det blir synnerligen svårt att återskapa precis det du själv upplever med din egen hörsel vid inspelningstillfället.
mvh, mats
goat76 skrev:Det man troligtvis behöver göra för att komma i närheten av det verkliga ljudet som vårat hörselsinne uppfattar det, är att leka med olika färgningar i hela signalkällan.
Steg 1: Lyssna länge hur verkligheten låter på en väl vald lyssningsplats.
Steg 2: Ha god kännedom om de mikrofoner man har för att kunna välja den/de mikrofoner som passar bäst till det specifika instrumentet i närmickningen.
Det kan ibland krävas två olika närmikrofoner med olika styrkor som man balanserar jämtemot varann, för att fånga ljudet på ett trovärdigt sätt.
Steg 3: Med avståndet från ljudkällan i närmickningen korrigerar man hur "tjockt" eller "tunt" ljudet ska vara för att komma så nära det verkliga ljudet som vår hörsel uppfattar det. Olika mikrofontyper är olika känsliga för närhetseffekten (proximity).
Steg 4: Välja rätt mikrofonförstärkare där man får ytterligare ett steg att färga ljudet mikrofonerna tagit upp för att komma ännu närmare det våran hörsel uppfattat från det verkliga ljudet.
Steg 5: Hitta rätt placeringar av mikrofoner för att fånga rumsljudet, så att det i kombination med det närmickade ljudet ska ta ljudet det sista steget närmare i hur vi upplever ljudet i lokalen/rummet.
Här finns det många olika sätt att fånga rumsljudet. En ensam mikrofon eller flera med avstånd, eller i olika nära uppställningar som mid-side, blumlein, XY m.fl.
Att sen lyckas fånga en hel orkester och samtidigt hålla nere på diverse blödningar mellan alla mikrofonerna är en konstform jag har dålig koll på.
Men som sagt.. Om man har lyckats komma i närheten av hur det i verkligheten lät i en egen ljudupptagning, eller har kännedom om en sådan inspelning, så borde det väl vara lättare att avgöra om ens egen ljudanläggning kan förmedla detta på ett så nära verkligt ljud som möjligt.
RogerGustavsson skrev:Att artisterna är på besök är väl att ta i? Då får det väl vara ett fåtal för att få plats? Jag tycker det är en förminskad reproduktion man kan tänka sig få i lyssningsrummet. Det är inte bara ljudbildsmsässigt utan även i ljudtryckshänseende jag tänker mig. Personligen har jag inget behov av att lyssna på verklighetens ljudnivå hemmavid. Det får bli en domesticerad version av verkligheten jag är ute efter, att det egna rummet "dockar" mot ett tänkt rum där musikframförande sker. Låt gärna någon som är ointresserad av den musik som avspisas bedöma om det låter likt ett verkligt framförande... Brukar ge lite perspektiv på den egna upplevelsen.
Kronkan skrev:Det är några trådar igång om ljudkvalite inklusive bas. För att testa anläggningen sätter jag på lite olika cd.
Rycker fram en rockskiva på måfå. Blev LYNYRD SKYNYRD Endangered Species utgiven första gången1994. Enkel rock. Höjde ljudet så långt jag orkade. Bor ju i lägenhet.
Hörde direkt att skivan var frisk. Blev nyfiken. Maximal maximal dynamic range alltså 15 av 15 möjliga. Genomsnittligt klarar skivan 13. Allt bra inklusive sången. Stereoperpektivet oklanderligt. Anläggningen/rummet presterar här en homogen upplevelse. Basen är inte bumlig.
http://dr.loudness-war.info/album/list? ... %20skynyrd
Så här och nu kan jag inte klaga fast jag vet att det går att göra bättre men då borde det vara ännu mera diffusion.
Friska skivor är centralt. Samt rummet.
RogerGustavsson skrev:Att artisterna är på besök är väl att ta i? Då får det väl vara ett fåtal för att få plats? Jag tycker det är en förminskad reproduktion man kan tänka sig få i lyssningsrummet. Det är inte bara ljudbildsmsässigt utan även i ljudtryckshänseende jag tänker mig. Personligen har jag inget behov av att lyssna på verklighetens ljudnivå hemmavid. Det får bli en domesticerad version av verkligheten jag är ute efter, att det egna rummet "dockar" mot ett tänkt rum där musikframförande sker. Låt gärna någon som är ointresserad av den musik som avspisas bedöma om det låter likt ett verkligt framförande... Brukar ge lite perspektiv på den egna upplevelsen.
hifikg skrev:RogerGustavsson skrev:Att artisterna är på besök är väl att ta i? Då får det väl vara ett fåtal för att få plats? Jag tycker det är en förminskad reproduktion man kan tänka sig få i lyssningsrummet. Det är inte bara ljudbildsmsässigt utan även i ljudtryckshänseende jag tänker mig. Personligen har jag inget behov av att lyssna på verklighetens ljudnivå hemmavid. Det får bli en domesticerad version av verkligheten jag är ute efter, att det egna rummet "dockar" mot ett tänkt rum där musikframförande sker. Låt gärna någon som är ointresserad av den musik som avspisas bedöma om det låter likt ett verkligt framförande... Brukar ge lite perspektiv på den egna upplevelsen.
Hittills har det mest varit enstaka sångare/sångerskor som, praktiskt taget, materialiserats i mitt lyssningsrum. Sophie Zelmani är en av dem som är lätt att locka fram, sannolikt tack vare Lars Halapis val att närmicka henne på de flesta fonogram, när Stacey Kent sjunger om ishotellet får jag nästa mota ut henne för att få tillbaka värmen i rummet, Lisa Ekdahl är så närgången att min fru tittar snett på mig. När Diana Krall sjunger Sway säger mitt barnbarn, helt oprovocerat, att hon "kan se skuggan" av Diana och den som tror att Leonard Cohen är död borde hälsa på hos mig... men många fonogram låter bara som... fonogram.
Thomas_A skrev:hifikg skrev:RogerGustavsson skrev:Att artisterna är på besök är väl att ta i? Då får det väl vara ett fåtal för att få plats? Jag tycker det är en förminskad reproduktion man kan tänka sig få i lyssningsrummet. Det är inte bara ljudbildsmsässigt utan även i ljudtryckshänseende jag tänker mig. Personligen har jag inget behov av att lyssna på verklighetens ljudnivå hemmavid. Det får bli en domesticerad version av verkligheten jag är ute efter, att det egna rummet "dockar" mot ett tänkt rum där musikframförande sker. Låt gärna någon som är ointresserad av den musik som avspisas bedöma om det låter likt ett verkligt framförande... Brukar ge lite perspektiv på den egna upplevelsen.
Hittills har det mest varit enstaka sångare/sångerskor som, praktiskt taget, materialiserats i mitt lyssningsrum. Sophie Zelmani är en av dem som är lätt att locka fram, sannolikt tack vare Lars Halapis val att närmicka henne på de flesta fonogram, när Stacey Kent sjunger om ishotellet får jag nästa mota ut henne för att få tillbaka värmen i rummet, Lisa Ekdahl är så närgången att min fru tittar snett på mig. När Diana Krall sjunger Sway säger mitt barnbarn, helt oprovocerat, att hon "kan se skuggan" av Diana och den som tror att Leonard Cohen är död borde hälsa på hos mig... men många fonogram låter bara som... fonogram.
Kör i kyrka med orgel bryter av ganska bra om man tröttnat på närgångna artister.
lennartj skrev:Jag håller med Roger om mycket, men inte tanken på ett "fantomrum" där musicerandet pågår och som "dockar" till lyssningsrummet.
Det är väl snarlikt den idé med lyssningsrummet som en loge som Ingvar propagerat för i andra sammanhang.
Såvitt jag har förstått Stig Carlsson ville han inte hänga på ett virtuellt rum, utan återgivningen ska presenteras inom det fysiska rummet med hjälp av de reflektioner hans högtalarkonstruktioner alstrar.
Som jag förstår det ingick inte förmåga att (re)producera "högtalarmusik" med full "PA-nivå" i hans konstruktionsmål.
Det är där mina idéer om illusion kommer in, som jag uttryckt i tidigare inlägg.
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 7 gäster